The Production Gap Report

Uppdaterad: November 2023

Den första produktionsgap-rapporten lanserades i november 2019 av ledande forskningsinstitutioner och experter i samarbete med FN: s miljöprogram (UNEP).
Modellerad efter UNEP: s ”Emissions Gap Report” – och tänkt som en kompletterande analys – visar Production Gap Report den stora avvikelsen mellan ländernas planerade produktion av fossila bränslen och de globala produktionsnivåer som krävs för att begränsa uppvärmningen till 1,5 °C och 2 °C.

Bedömningen av produktionsgapet baseras på nya och offentligt tillgängliga planer och prognoser för produktion av fossilt bränsle som publiceras av regeringar och anslutna institutioner. För andra delar av rapporten, till exempel storleken på producentstöd eller status för policyer för att begränsa produktionen, bygger rapporten på en blandning av offentligt tillgängliga myndigheter, mellanstatliga och forskningskällor som citeras och listas i referenserna.

www.productiongap.org

Citering (2023):

SEI, Climate Analytics, E3G, IISD, and UNEP. (2023). The Production Gap: Phasing down or phasing up? Top fossil fuel producers plan even more extraction despite climate promises. Stockholm Environment Institute, Climate Analytics, E3G, International Institute for Sustainable Development and United Nations Environment Programme. https://doi.org/10.51414/sei2023.050

Regeringar planerar fortfarande att producera mer än dubbelt så mycket fossila bränslen år 2030 än vad som skulle vara förenligt med att begränsa uppvärmningen till 1,5°C.

Den ihållande globala produktionsklyftan sätter en välskött och rättvis energiomställning på spel.

thefuture, The Production Gap Report 2021 - Figure ES.2

Rapportens viktigaste slutsatser är:

Både de globala CO2-utsläppen – och produktionen och konsumtionen av fossila bränslen – måste nå en topp och snabbt minska för att hålla Parisavtalets temperaturmål inom räckhåll. Baserad på de senaste vetenskapliga bevisen identifierar 2023 års produktionsgaprapport globala prognoser för kol-, olja- och gasproduktion från nu till 2050 som är förenliga med detta mål. Den bedömer sedan regeringarnas planer, prognoser och policyer för produktion av fossila bränslen och hur inriktade – eller felinriktade – de är med avseende på dessa prognoser.

Sammantaget skulle regeringarnas planer och prognoser leda till en ökning av den globala kolproduktionen fram till 2030, och i den globala olje- och gasproduktionen till åtminstone 2050. Detta strider mot regeringarnas åtaganden enligt Parisavtalet och krockar med förväntningarna om att den globala efterfrågan på kol , olja och gas kommer att nå sin topp inom detta decennium även utan ny politik.

Globala nivåer av kol, olja och gas som uppskattas enligt regeringens planer och prognoser skulle vara 460 %, 29 % och 82 % högre än erforderligt för respektive 1,5°C-konsekventa prognoser. De globala nivåerna av produktion av fossila bränslen som impliceras av regeringarnas planer och prognoser, sammantaget, överstiger också de som antyds av deras uttalade klimatreducerande policyer och av deras tillkännagivna klimatlöften från och med september 2022, enligt modell av International Energy Agency.

En rättvis övergång bort från produktion av fossila bränslen måste baseras på länders differentierade ansvar och förmågor.

Regeringar med större övergångskapacitet bör sträva efter mer ambitiösa minskningar och hjälpa till att finansiera övergångsprocesserna i länder med begränsad kapacitet.

Regeringarnas dubbla budskap…

Denna rapport beskriver regeringarnas strategier, stöd och planer för produktion av fossilt bränsle i 15 stora producentländer. De flesta större olje- och gasproducenter planerar att öka produktionen fram till 2030 eller senare, medan flera stora kolproducenter planerar att fortsätta eller öka produktionen.

Rapporten innehåller landsprofiler för Australien, Brasilien, Kanada, Kina, Tyskland, Indien, Indonesien, Mexiko, Norge, Ryssland, Saudiarabien, Sydafrika, Förenade Arabemiraten, Storbritannien och USA.

Profilerna sammanfattar varje lands uttalade nationella klimatambitioner; tillgänglig information om regeringens synpunkter, prognoser och stöd för produktion av fossilt bränsle; och framväxande politik och diskussioner mot en hanterad och rättvis avveckling av produktionen.

Dessa länder har tillkännagivit mål för minskning av växthusgasutsläpp genom sina NDC och har i vissa fall satt upp mål för noll. Men få har bedömt, åtminstone offentligt, om deras beräknade produktion av fossila bränslen överensstämmer med Parisavtalets mål. Detta fokus på utsläpp ensamt ignorerar deras roller och ansvar när de producerar den dominerande källan till dessa utsläpp.