Världen kan tappa nästan 10% av det totala ekonomiska värdet vid mitten av århundradet om klimatförändringarna fortsätter på den förväntade banan, och Parisavtalet och 2050-målen för netto-nollutsläpp inte uppfylls.

Många tillväxtmarknader har mest att vinna om världen klarar av att bromsa temperaturökningen. Exempelvis skulle åtgärder i dag för att klara Paris-avtalets innebära att ekonomier i sydöstra Asien skulle kunna förhindra en minskning på ungefär en fjärdedel av bruttonationalprodukten (BNP) i mitten av århundradet som de annars kan drabbas av.

Vår analys i denna rapport är unik eftersom den uttryckligen simulerar de många osäkerheterna kring effekterna av klimatförändringarna. Den visar att de ekonomier som är mest utsatta för de potentiella fysiska riskerna med klimatförändringar har störst nytta av att hålla temperaturhöjningarna i schack. Detta inkluderar några av världens mest dynamiska framväxande ekonomier, motorerna för global tillväxt under de kommande åren.

Resultatet av analysen är tydligt: ​​inga åtgärder mot klimatförändringar är inte ett alternativ.

Ny vetenskaplig forskning tyder på att de nuvarande troliga temperaturstegringskurvorna, baserade på ländernas löften om klimatåtgärder, skulle innebära 2,0-2,6 °C global uppvärmning vid mitten av århundradet.

Vi använder detta som baslinje för att simulera effekterna av stigande temperaturer över tiden, samtidigt som vi modellerar för osäkerheterna kring allvarliga faktiska resultat.

Resultatet är att den globala BNP skulle vara 11–14% mindre än i en värld utan klimatförändringar (dvs. 0 °C förändring).

Enligt samma jämförelse, men utan klimatförändringar, leder också Parismålet till negativ BNP-inverkan, men mindre (–4,2%).

Vi överväger också ett allvarligt scenario där temperaturen stiger med 3,2 °C vid mitten av århundradet och där samhället inte gör något för att bekämpa klimatförändringarna. I det här scenariot skulle den globala ekonomin vara 18% mindre än i en värld utan uppvärmning, vilket, om något, förstärker nödvändigheten av mer åtgärder mot klimatförändringarna.

När det gäller exponering för svåra väderrisker till följd av klimatförändringar kommer Sydostasien och Latinamerika troligen att vara mest mottagliga för torra förhållanden. Många länder i Nord- och Östeuropa kommer under tiden att se mer överskott av nederbörd och översvämningshändelser.

Genom att kombinera dessa iakttagelser med vår BNP-konsekvensanalys indikerar vårt klimatekonomiindex att många avancerade ekonomier på norra halvklotet är minst utsatta för klimatförändringarnas övergripande effekter, eftersom de är både mindre utsatta för tillhörande risker och har bättre resurser för att klara av dem. USA, Kanada och Tyskland är bland de 10 minst utsatta.

Av de största ekonomierna rankas Kina lägre, delvis på grund av den mindre anpassningsförmåga som finns idag i förhållande till ”motsvarande” länder. Med ökande investeringar i grön energi och ökad medvetenhet om klimatrisker tror vi dock att Kina är på väg att snabbt komma ikapp.

Förutom fysiska risker orsakar klimatförändringar också övergångsrisker. Dessa kan visa sig i stora förändringar i värden på tillgångar och högre kostnader för att göra affärer när världen förändras till en koldioxidsnål ekonomi.

Som en separat övning använder vi scenarianalys av koldioxidskatt som en proxy för att mäta de därmed sammanhängande finansiella och ekonomiska effekterna.

Vi ser att inkomsterna inom allmännyttiga företag-, material- och energisektorerna skulle påverkas mest och förlora mellan 40–80% av vinsten per aktie genom omedelbar införande av en global koldioxidskatt på 100 USD per ton.

Regionvis skulle omsättningsvägda intäkter sjunka med ungefär en femtedel i Asien och Stillahavsområdet och med 15% i Amerika och Europa. Storleken på förlusten beror på den hastighet med vilken koldioxidskatter och åtgärdsåtgärder genomförs och takten för teknisk anpassning.

Klimatkrisen är en systemrisk som kan hanteras med samordnade globala politiska åtgärder.

Det finns en unik möjlighet att göra våra ekonomier ”gröna”. Den offentliga och privata sektorn, inklusive försäkringsgivare som leverantörer av risköverföringskapacitet, riskkunskap och långsiktiga investeringar, kan underlätta övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

Ökad transparens, data och redovisning av pris- och överföringsrisker behövs.

För detta ändamål bör vi se mer politiska åtgärder för koldioxidprissättning i kombination med stimulerande naturbaserade och koldioxidutjämnande lösningar. Internationell konvergens när det gäller definitionen av vad som räknas som gröna och hållbara investeringar behövs också.

Som en del av företagsrapporteringen bör institutionerna också redovisa sina färdplaner om hur de tänker nå Paris- och 2050-nettonollmålen.

Klimatkrisen är en systemrisk som kräver samordnade åtgärder. Med vår scenarianalys uppskattar vi att den globala BNP kan vara 18% mindre i mitten av seklet jämfört med en värld utan klimatförändringar i ett allvarligt, obegränsat klimatförändringsscenario.
Vår motivation är inte att vara alarmistisk, utan att peka på hur allvarliga de potentiella riskerna, inklusive följdexponeringar, blir om samhället inte gör något åt klimatförändringarna. Inget land är immunt mot effekterna av klimatförändringar, och ingen åtgärd är inget alternativ. Många stora ekonomier skulle förlora ungefär 10% av sin BNP på cirka 30 år, medan vissa i sydöstra Asien skulle kunna förlora ungefär hälften av sin BNP inom den tidsramen.

De länder som påverkas mest negativt är ofta de länder som har minst resurser att anpassa sig till och mildra effekten av stigande globala temperaturer.
Vårt klimatekonomiska index innehåller de ekonomiska effekterna av gradvisa klimatförändringar, ländernas sårbarhet för extrema våta och torra väderhändelser och deras anpassningsförmåga. Indexrankningen visar hur avancerade marknader som t.ex Tyskland drar nytta av både lägre exponeringar mot och har största resurserna för att motverka effekterna av klimatförändringarna. Däremot är många tillväxtmarknader, som också kommer att ge ett ökat bidrag till global tillväxt i framtiden, både starkt exponerade och har svaga resurser för att anpassa sig. Globala politiska åtgärder behövs för att säkerställa rättvisa framsteg i miljöanpassade ekonomier, både för lokal nytta och för att göra världsekonomin mer motståndskraftig på lång sikt.

Övergången till en koldioxidsnål ekonomi är inte förhandlingsbar men har konsekvenser för värderingen av tillgångar. Det är tydligt att klimatövergångsrisker kan ha en betydande inverkan på aktie- och kreditvärderingar. De sektorer som är mest utsatta för en global koldioxidskatt inkluderar allmännyttiga företag, material och energi. Att införa en global koldioxidavgift på 100 USD per ton kan påverka företagens resultat i dessa tre sektorer med 40–80%. Regionalt är Asien återigen mest utsatt. Tidpunkten för och omfattningen av politiska beslut kommer att påverka hur stora förändringarna av tillgångarnas värde blir.

Klimatförändringarna kommer att medföra ekonomiska kostnader även om Parisavtalets mål uppnås, men kostnaderna kan bli betydligt allvarligare i alternativa scenarier.

Därför förblir Paris-målen det bästa möjliga resultatet.

För att komma tillbaka till och nå dessa mål krävs samordnade globala politiska åtgärder. Den offentliga och privata sektorn, inklusive försäkringsgivare som leverantörer av risköverföringskapacitet, riskkunskap och långsiktiga investeringar, kan underlätta övergången till en koldioxidsnål ekonomi. 

Ökad transparens, data och redovisning av kostnads- och överföringsrisker behövs.

För detta ändamål bör vi se mer politiska åtgärder för koldioxidprissättning i kombination med stimulerande naturbaserade och koldioxidutjämnande lösningar. Internationell konvergens när det gäller definitionen av vad som räknas som gröna och hållbara investeringar behövs också.

Som en del av företagsrapporteringen bör institutionerna också redovisa sina färdplaner om hur de tänker nå Paris- och 2050-nettonollmålen.