Vi lever i en värld av oro. Den pågående Covid-19-pandemin, som har drivit på tillbakagång i mänsklig utveckling i nästan alla länder, fortsätter att alstra varianter på ett oförutsägbart sätt. Krig i Ukraina och på andra håll har skapat mer mänskligt lidande. Rekord temperaturer, bränder, stormar och översvämningar larmar om ett planetsystem som blir allt mer instabilt. Tillsammans underblåser de en levnadskostnadskris som känts runt om i världen, och målar upp en bild av osäkra tider och oroliga liv.

Osäkerhet är inte nytt, men dess dimensioner tar idag olycksbådande nya former. Ett nytt ”osäkerhetskomplex” håller på att växa fram, i en omfattning som aldrig tidigare setts i mänsklighetens historia. Den utgörs av tre flyktiga och samverkande delar: trycket från ett destabiliserande planetariskt system och ojämlikheterna från antropocen, strävan efter genomgripande samhälleliga omvandlingar för att lätta på dessa tryck och den utbredda och intensifierande polariseringen.

Detta nya osäkerhetskomplex och varje ny kris den skapar hindrar mänsklig utveckling och oroar liv världen över. I spåren av pandemin, och för första gången någonsin, sjönk det globala Human Development Index (HDI)-värdet – i två år i sträck. Många länder upplevde pågående minskningar av HDI under 2021. Redan före pandemin fanns känslan av osäkerhet om fortsatt uppgång nästan överallt. Många människor känner sig främmande från sina politiska system, och samtidigt har tillbakagång för demokratiska system förvärrats.

Det finns fara i nya osäkerheter, i osäkerheten, polariseringen och demagogin som griper många länder. Men det finns också ett löfte – en möjlighet att ombilda vår framtid, att förnya och anpassa våra institutioner och skapa nya berättelser om vilka vi är och vad vi värdesätter. Detta är den hoppfulla vägen framåt, vägen att följa om vi vill frodas i en värld i förändring.