Climate Dashboard
Tack vare forskarna på 2° Institute kan vi enkelt få fram grafer som visar en rad klimatdata från 800.000 år tillbaka och fram till våra dagar.
Globala temperaturdiagram uppdateras automatiskt varje månad med data direkt från NASA:s GLOBAL Land-Ocean Temperature Index.
Diagrammen innehåller månatliga temperaturvärden sedan 1880 när moderna registreringar började. Före 1880 har den globala temperaturen rekonstruerats från iskärnor och havssedimentdata. För att se växthusgasdata, välj en gas från grafmenyn.
2° Institute
2° Institutes mission är att utveckla och stödja strategier som ger människor möjlighet att göra de beteende- och livsstilsförändringar som behövs för att hålla den globala uppvärmningen under 2 grader Celsius från förindustriella nivåer och återställa ett stabilt klimat.
Med sitt huvudkontor på British Columbias västkust är 2° Institute en gren av ”Clean Air Society of the Sunshine Coast”. Sedan 2003 har organisationen arbetat för att utbilda allmänheten om vetenskapen och återverkningarna av svart kol och andra former av luftföroreningar på människors hälsa och miljön.
Klimatdata för allmänheten
2° Institute erbjuder interaktiva klimatgrafer i realtid för att hjälpa utbildare, forskare och allmänheten att bättre förstå nivåerna av växthusgaser och den roll de spelar i klimatförändringen.
Nyckelfunktioner
Visa yttemperaturdata över tusentals år eller zooma till specifika tidsperioder.
Använd fingrarna för att nypa och zooma på en handhållen enhet eller använd en mus med en dator.
Exportera diagrammet till PNG-, JPG-, PDF- eller SVG-format med ett knapptryck eller skriv ut diagrammet direkt från webbsidan.
800.000 år
Genom att klicka på den här ikonen ändras tidsskalan så att den redovisar de senaste 800.000 åren.
Global medeltemperatur
Genom att klicka på den här ikonen lägger du till en kurva i diagrammet som visar den globala medeltemperaturen under den valda tidsperioden
Meny
Under menyn kan du välja vad som visas i diagrammet bl.a:
- Koldioxid (CO2)
- Metan (CH4)
- Kvävgas (N2O)
- Syrehalt (O2)
- Global medeltemperatur (C°)
- Global havsnivå (cm)
Det går även att generera utskrifter etc.
CO2 PPM: 180
56% lower than today.
En kombination av moderna och paleoklimatiska temperaturdata
Datakällor
800.000 – 20.000 år
Globala temperaturer har rekonstruerats genom att ta ett rumsligt viktat medelvärde av 59 proxy-havstemperaturrekord från runt om i de globala haven. Alla poster spänner över de senaste 150 000 åren, men datamängden degraderas till cirka 10 poster för 800 000 år sedan.
Rekonstruktionen har skalats till att ha ett glacialt-interglacialt område på 4°C baserat på mer omfattande datauppsättningar som tyder på att detta var den sannolika omfattningen av istidens kylning
(Annan och Hargreaves, 2013, Climate of the Past).
Basperiod för temperaturanomali: 1951-1980 enligt källa NASA GISS GLOBAL Land-Ocean Temperature Index
Credits: Snyder, C.W. 2016.
Utveckling av global temperatur under de senaste två miljoner åren. Nature, vol. 538, sid. 226-228.
20.000 – 2.000 år
Globala temperaturer har rekonstruerats genom att beräkna väl daterade, kalibrerade proxytemperaturrekord från hela världen, mestadels från havskanternas sedimentkärnor, förutom sjö- och iskärnor på land. 80 rekord spänner över den senaste deglaciationen och 73 rekord täcker holocen.
Denna rekonstruktion jämnar ut kortsiktig variabilitet på grund av den relativt låga upplösningen av posterna och kronologiska osäkerheter, men fångar på ett tillförlitligt sätt hundraårs- och tusenårsskala.
Rekonstruktionen har skalats till att ha ett glacialt-interglacialt område på 4°C baserat på mer omfattande datauppsättningar som tyder på att detta var den sannolika omfattningen av istidens kylning (Annan och Hargreaves, 2013, Climate of the Past).
Basperiod för temperaturanomali: 1951-1980 enligt källa NASA GISS GLOBAL Land-Ocean Temperature Index
Medverkande: Marcot, S.A., J.D. Shakun, P.U. Clark och A.C. Mix. 2013. En rekonstruktion av regional och global temperatur under de senaste 11 300 åren. Science, vol. 339. s. 1198-1201. doi:10.1126/science.1228026. Shakun, J.D., P.U. Clark, F. He, S.A. Marcott, A.C. Mix, Z. Liu, B.L. Otto-Bliesner, A. Schmittner, A. och E. Bard. 2012. Den globala uppvärmningen föregicks av ökande koldioxidhalter under den senaste deglaciationen. Nature, vol. 484, sid. 49-54. doi:10.1038/nature10915.
2.000 år – 1880
Temperaturer på norra halvklotet rekonstruerade genom att statistiskt kombinera långtidsfluktuationer registrerade av 11 lågupplösta proxyserier (sjö- och havsediment, iskärnor, stalagmiter) och kortsiktiga variationer registrerade av 7 trädringar.
Rekonstruktionen kalibrerades genom att matcha dess medelvärde och varians till den instrumentella registreringen av den årliga medeltemperaturen på norra halvklotet under överlappningsperioden (CE 1856-1979).
Basperiod för temperaturanomali: 1951-1980 enligt källa NASA GISS GLOBAL Land-Ocean Temperature Index
Medverkande: Moberg, A., D.M. Sonechkin, K. Holmgren, N.M. Datsenko och W. Karlén. 2005.
Mycket varierande temperaturer på norra halvklotet rekonstruerade från låg- och högupplösta proxydata.
Nature, vol. 433, sid. 613-617.
1880 – idag
GISS Yttemperaturanalys:
Det grundläggande GISS-temperaturanalysschemat definierades i slutet av 1970-talet av James Hansen när en metod för att uppskatta global temperaturförändring behövdes för jämförelse med endimensionella globala klimatmodeller.
Schemat baserades på upptäckten att korrelationen mellan temperaturförändringar var rimligt stark för stationer åtskilda med upp till 1200 km, särskilt på medel- och höga breddgrader. Detta faktum visade sig vara tillräckligt för att få användbara uppskattningar för globala medeltemperaturförändringar.
Data för kombinerade luft- och havsvattentemperaturavvikelser uppdateras runt mitten av varje månad och kombinerar datafiler från NOAA GHCN v4 (meteorologiska stationer) och ERSST v5 (havområden).
GLOBAL Land-Ocean Temperature Index används.
Basperiod för temperaturanomali: 1951-1980 enligt källa NASA GISS GLOBAL Land-Ocean Temperature Index
Credits: Lenssen, N., G. Schmidt, J. Hansen, M. Menne,A. Persin, R. Ruedy och D. Zyss, 2019: Förbättringar i GISTEMP-osäkerhetsmodellen. J. Geophys. Res. Atmos., 124, nr. 12, 6307-6326, doi:10.1029/2018JD029522.
