Sluta förneka allvaret…
Det är en rapport som på alla sätt uppmanar oss till att förstå allvaret i vår situation och att omgående sjösätta en räddningsplan. En ”marshallplan” för klimatet och miljön – som vi alla är till 100% beroende av.
…men bara ett par dagar senare pågår allt annat som om inget har hänt…
Ytterligare några dagar senare registrerar vi de högsta någonsin uppmätta temperaturerna i Sverige, så här sent på året. Samtidigt lobbar Jacob Wallenberg för att bygga fler landningsbanor på Arlanda och säger; ”Jag tror att det är många som kommit till slutsatsen att den tillväxt vi ser i dag inom flyget gör att vi måste kraftsamla på ett ställe. Det är också effektivt för Sverige som nation. Det råkar också vara miljövänligare att ha allt på ett ställe”…(?)
När världens rikaste man, Amazon-grundaren Jeff Bezos, ett par dagar senare i en intervju, viftar bort resonemang om mer rättvis fördelning av rikedom och om att hushålla med naturens resurser säger han; ”Vad är problemet? Mänskligheten kan migrera till och terraforma andra planeter. Till dess fortsätter vi…”
Inte ens ”skuggan” av ansvarstagande eller antydan till oro för den klimatkollaps som redan håller på att hända. Inte ens en tanke på alla de miljarder människor som inte lever priviligierade liv. Som redan idag drabbas hårt av klimatförändringar, extremväder och torka. Eller på det artutdöende som nyligen rapporterats ha drabbat jordens insektspopulationer i stor skala. Istället förnekelse och fokus på egenintresse och ekonomisk girighet…
… på bara ett par veckor har vi också fått höra hur Danske Bank och troligen även Nordea m.fl. aktivt medverkat till penningtvätt av stora belopp. Nu senast avslöjas ju dessutom att en grupp giriga bankirer, superrika och skattejurister inte längre nöjer sig med att undvika att betala skatt, utan har aktivt skapat system för att roffa åt sig skatteåterbäring av skatt som de inte ens betalt in. Allt med benäget bistånd från en rad storbanker, däribland tydligen även SEB, om man kan tro de senaste rapporterna…
Viktiga nyheter – och ”andra” nyheter...
Varje morgon kan vi i de flesta dagstidningar läsa allt om dagsfärska börskurser och ekonomiskt värde på fonder. I detalj och åtföljt av mängder med statistik och uppföljning. Ofta flera sidor och med en aldrig ifrågasatt självklar plats, mitt i tidningen.
Men medan ekonomi och konsumtion får en närmast ”helgonlik” hedersplats, så behandlas klimatet och planeten fortfarande nästan inte alls. Det extrema allvaret och den akuta krisen som hela mänskligheten står inför förminskas, undviks och förnekas – vi pratar nästan inte om det, vi förnekar det…
Till och med den faktabaserade och väldigt noggrant granskade IPCC-rapporten påverkas.
Det mesta man ser/kan läsa i media om IPCC-rapporten är i huvudsak hämtat från den ”koncensus-justerade” sammanfattningen. Där regeringsrepresentanter från alla medverkande länder har varit med och justerat ordalydelser rad för rad. Så har till exempel bl.a. USA och Saudi-Arabien tryckt på så att viktiga (kritiska) data och skrivningar utelämnats eller tonats ner för att skydda deras ekonomiska intressen i fossil-branschen.
Några exempel…
Orimligt låg ambition…
Kolbudgeten som är IPCC:s riktpunkt för hur mycket CO2 vi kan släppa ut och ändå klara +1,5 °C bygger på en sannolikhet av 66%. En orimligt låg ambition.
(Vem skulle t.ex. flyga i ett flygplan med 33% risk att störta?)
Läs mer om kolbudgeten och olika sannolikheter, HÄR.
%
...chans att klara +1,5°C målet
Tona ner ”Tipping-Points”…
Vidare nedtonas viktig information om så kallade ”tipping-points” i klimatsystemet. Brytpunkter som om de passeras kan leda till klimateffekter som blir ostoppbara, irreversibla eller accelererande. Rapporten bekräftar i och för sig att de landbaserade isarna på Grönland och i västra Antarktis kan destabiliseras även vid en uppvärmning av +1,5 °C, vilket säkerställer flera meters havsnivåhöjning under de kommande århundradena. Men omnämnandet av flera andra viktiga tröskelvärden som till exempel kan bromsa eller stoppa Golfströmmen i Atlanten eller orsaka förändringar i hur monsuner förekommer i Afrika och Asien är väldigt nedtonat.
Ojämlik ansvarsfördelning…
Rapporten hanterar inte heller den stora ojämlikheten i det faktum att ca 10% av jordens befolkning bär ansvaret för 50% av CO2-emissionerna och att 20% står för nära 70%. Vi missar därför både att korrekt inse problemens ”orsak” och att därmed utforma olika åtgärder etc för snabba och relevanta lösningar.
Ansvaret för CO2-emissionerna har en mycket stark koppling till inkomstnivå. Betydligt starkare än kopplingen till ”nationalitet”, något som mycket tydligt illustreras i vidstående grafer.
Fortsatt ekonomisk tillväxt…
Alla scenarior som redovisas i IPCC-rapporten bygger på fortsatt ekonomisk tillväxt. Detta gäller även om man korrigerar tillväxtsiffrorna för befolkningsökningen (BNP/Capita).
Scenariorna redovisar allt från en tre-dubbling till en tio-dubbling av vårt globala BNP fram till år 2100 (!).
Samtidigt har ett antal forskargrupper, bl.a. FN:s UNEP (2017), gjort omfattande studier som gång på gång visar att sk. ”Grön tillväxt” och en frikoppling av ekonomin från resursutnyttjande är en orealistisk dröm. Effektivisering av resursanvändning är naturligtvis möjlig, men studierna visar att inte ens med väldigt stora ekonomiska incitament och styrmedel kan en reell frikoppling åstadkommas.
…redan idag utnyttjar vi jordens förnyelsebara resurser som om det fanns 1,7 planeter (4,2 planeter om alla skulle leva som genomsnittssvensken) – vi borde fokusera på hur vi kan krympa överutnyttjandet av en redan hårt ansträngd miljö, inte fortsätta förutsätta att det kan fortsätta att öka…!
Läs mer i Jason Hickels artikel i Foreign Policy: ”Why Growth can’t be green”
Att förneka allvaret…
Men… verklighetsförnekelse verkar, trots all den kunskap och otvetydiga vetenskapliga fakta som föreligger, vara den väg framåt som väldigt många väljer och en del till och med förespråkar…
”… 3,5 graders uppvärmning är optimalt” (?!)
Att en av 2018 års nobelpristagare i ekonomi, William D Nordhaus, får priset signalerar ganska tydligt hur det ”neoliberala” ekonomiska ”etablissemanget”, med sin närmast blinda tro på marknaden, helt verkar sakna förståelse för den akuta miljömässiga situation vi befinner oss i. Nordhaus har bl.a. förespråkat att vi ska vänta med klimatåtgärder tills de blir mer kostnadseffektiva(!)
Ett år efter IPCC:s tredje stora bedömning (2008) föreslog Nordhaus till och med ökade utsläpp i femtio år(!)… Läs mer
Mahatma Gandhi lär en gång ha sagt; ”The world has enough for everyone’s need, but not enough for everyone’s greed”, ett uttalande som idag är mer aktuellt än någonsin.
Vid ett tillfälle nyligen när jag höll ett föredrag med hållbarhetsfokus, kommenterade en ”myndig” man i publiken att; ”…det är ju helt klart den stora befolkningsökningen som är problemet…” När jag visade honom graferna för hur >70% av CO2-utsläppen är koncentrerade till de rikaste 20%, och att befolkningsökningen främst sker bland de övriga 80%. Ville han inte ens försöka förstå hur den höga och till och med ökande konsumtionen bland de rika och priviligierade är det största och första problemet – förnekelse…
Vi har max 10 – 12 år på oss att halvera CO2-emissionerna om vi skall ha en rimlig chans att nå ens +2 °C-målet. Ansvaret vilar tungt på oss som tillhör de privilegierade 10 – 20%…
Vi kan ju börja med att sluta förneka allvaret!
