En hållbarhetsresa börjar alltid med att definiera målet!
Har du försökt att boka en tågresa på SJ.se utan att ange vart du vill resa? …Gick det bra?
Alla resor börjar med att definiera målet.
Till och med Christoffer Columbus hade ett mål när han, den 3 Augusti 1492, seglade iväg västerut från Palos de la Frontera i Spanien. Hans mål vara att hitta en ny sjöväg till Indien. Det var ju egentligen bara en tillfällighet att han råkade stöta på en helt ny kontinent när han landsteg på en av öarna i Bahamas.
Det ör ytterst tveksamt om han hade kunnat få ekonomiskt stöd från det spanska kungahuset och tre skepp för att göra resan, om han inte hade definierat något mål? Hur skulle han hade kunnat anställa sjömän för att genomföra resan – på den tiden trodde ju de flesta fortfarande att jorden var ”platt” och att ”kanten” sannolikt fanns vid oceanens (Atlanten) ände…
Idag kan vi runt omkring oss se hur företag och organisationer har startat eller befinner sig på en hållbarhetsresa.
Den absoluta majoriteten av dessa har, med stor sannolikhet, inte gjort någon analys eller ens funderat på vad ett hållbart samhälle verkligen innebär! Än mindre definierat om och i så fall hur just deras verksamhet ”passar in” i ett hållbart samhälle.
Målet är helt avgörande för resans utformning och framgång
Ingen skulle väl köpa en tågbiljett om målet för resan är New York, för att först senare upptäcka att det inte finns järnvägsspår över Atlanten…!
Alla som har startat en egen verksamhet vet hur mycket tid och analys man först måste lägga ner på att kartlägga om och hur affärsidén passar i samhället; värdeerbjudande, kundsegment, kanaler, kundrelationer, intäktsströmmar, nyckelaktiviteter, resurser, kostnadsstruktur o.s.v.
(I synnerhet banker och investerare brukar vara väldigt intresserade av allt detta om du tänkt låna till uppstarten…)
Men i de flesta existerande företag verkar man anse att; ”Vi skall ju inte starta en ny verksamhet, vi skall ju bara göra det vi redan gör hållbart – den ”övningen” hoppar vi över.” Tillsammans med begränsad insikt och förståelse för vad som definierar ett hållbart samhälle, leder detta till att väldigt många ger sig ut på en ”resa” mot okänt mål.
Men CSRD/ESRS och lagkraven på hållbarhetsredovisning då?
CSRD/ESRS utgår från befintlig verksamhet och att de eventuella (väsentliga) ohållbara konsekvenserna den medför skall kunna ”arbetas bort”. Det ingår inget krav på någon analys av om- och hur befintlig verksamhet överhuvudtaget ”passar in” i ett hållbart samhälle. Inte heller några krav på att definiera vad som avses med en ”hållbar verksamhet” eller ett hållbart samhälle.
All mätning av ”framsteg” skall, enligt ESRS, redovisas från nuläget och ett utvalt ”basår”.
(ESRS2, §5, 78. (d): ”the baseline value and base year from which progress is measured;” )
Jmf. Om bilindustrin årligen i sina hållbarhetsredovisningar visar minskade CO2-utsläpp från sina nytillverkade bilar, men all forskning samtidigt visar att användandet av privatbilar måste minskas och ersättas av kollektivtrafik om vi skall ha en chans att skapa ett hållbart samhälle – har bilindustrins redovisning då någon relevans? Bidrar den till att skapa ett hållbart samhälle eller kan det t o m vara så att den motverkar? Bidrar den till att flytta investeringar i ”rätt riktning”?
Precis som när det gäller all annan scenarioplanering är det mer regel än undantag att vi favoriserar och överdriver den egna verksamhetens förträfflighet och existensberättigande. Vi tror helt enkelt att universum roterar runt oss.
Det är ju, i och för sig, kanske inte så underligt – handlar antagligen om självbevarelsedrift. (…och decennier av neoliberal påverkan)
Det är dock lätt (och väldigt vanligt) att den här övertron på den egna verksamhetens ”oumbärlighet” övergår i självbedrägeri – ”vår verksamhet är absolut nödvändig för mänskligt liv på den här planeten.”
Resultatet av självbedrägeriet är att man ser vissa styrkor, svagheter, hot och möjligheter (SWOT-Analys), men slutsatsen blir ändå alltid densamma; ”Dagens verksamhet kommer att fortsätta, möjligen med några mindre justeringar”.
De ”mindre justeringarna” handlar nästan aldrig om att förändra verksamheten i grunden – den är ju ”oumbärlig”.
Listan är ldak, EMI…)
”You never change things by fighting the existing reality.
To change something, build a new model that makes the existing model obsolete.”– Buckminster Fuller
Att förlita sig på EUs regler för hållbarhetsredovisning (CSRD/ESRS) är inte tillräckligt för ett företag med målsättning att i framtiden finnas och verka i ett hållbart samhälle. Det säkerställer inte att verksamheten utvecklas i rätt riktning.
Listan är lång över företag som, alltför sent, förstod att deras affärsmodeller blivit obsoleta i en snabbt föränderlig omvärld. (Facit, Kodak, EMI…) På samma sätt riskerar CSRD/ESRS, med sitt starka fokus på att kartlägga och korrigera ett företags nuvarande verksamhet, att överskugga och fördröja de system- och strukturförändringar som är helt nödvändiga för att utveckla ett hållbart samhälle.
Varför blundar så många för verkligheten?
Är vi offer för någon slags ”masspsykos”, byggd på vetenskapsförnekelse och vanföreställningen att planetens resurser är outsinliga. Är vi förblindade av neoliberala teser om att ”marknaden löser allt” eller Ayn Rands villfarelser om individens ”överhöghet”…?
Saknas det kunskap eller fakta. Är det kanske rädsla för hur den egna verksamheten kommer att påverkas. Eller hoppas vi rent av att de mest påtagliga negativa konsekvenserna dröjer så att nästa generation (nästa regering, nästa VD, nästa ledningsgrupp eller nästa styrelse) får hantera det…
Eller är det kanske ren egoism, girighet och att vi struntar i ”de där andra”…
”Varför ska jag bry mig om eftervärlden?
Vad har eftervärlden någonsin gjort för mig?”
– Groucho Marks
Ibland verkar det nästan som om vi tror att; någonstans på ”resan” står där en välvilligt sinnad sago-fe, som med sitt trollspö trollar bort alla de begränsningar som en ändlig planet innebär!
Låt oss titta, lite övergripande, på några branscher:
Byggbranschen
Enligt UNEP:s rapport ”2022 Global Status Report for Buildings and Construction” uppförs idag byggnader motsvarande ett nytt Paris var femte dag!!
Cement & betong
Varje år produceras ca 4,5 miljarder ton cement globalt (förorsakar >8% av de globala CO2-utsläppen) vilket motsvarar ca 30 miljarder ton betong årligen… (motsvarar 3,7 ton betong/capita/år) !
Cementtillverkarnas, i stort sett enda, förslag på hur CO2-utsläppen från cementtillverkningen skall kunna stoppas är att ersätta bränslet till ugnarna (kol) med biobränslen (40% av utsläppen) och fånga in resterande 60% av utsläppen från processen med CCS-teknik.
Biobränslen släpper ut lika mycket CO2 som kol vid förbränning, så det löser ju ingenting.
(Ökar dessutom en redan ohållbar nivå av skogsavverkning ytterligare – bättre att bygga av trä istället för att elda upp...)
CCS är en väldigt energikrävande teknik, t.ex uppskattar Heidelberg Cement att energiförbrukningen vid fabriken i Slite kommer att femdubblas… (energi som också måste produceras till låg kostnad utan CO2-utsläpp, gärna i elområde SE3...)
Enligt Global CCS Institute fanns 2023; tolv operativa CCS-anläggningar, dedikerade för lagring av CO2 , i världen. Dessa kan nominellt lagra ca 11,3 miljoner ton CO2 årligen. Det motsvarar 0,34% av den avskiljnings- och lagringskapacitet som erfordras om cementtillverkning i nuvarande omfattning skall kunna fortsätta i en hållbar värld!!
Ingen av de idag existerande CCS-anläggningarna finns inom cementindustrin.
Inte ens den mest optimistiska byggare kan väl. på allvar, tro att denna förändring av cementtillverkningen kan ske utan kostnadspåverkan! Kostnader som rimligtvis också måste föras vidare till byggkostnader.
Kostnaderna för att bygga en CCS-anläggning uppskattas av IISD, till mellan 550 – 1650 Kr/ton CO2. Att avskilja 60% av de globala cementrelaterade CO2-utsläppen skulle alltså kräva investeringar i storleksordningen 1.100 – 3.300 miljarder kr i CCS-anläggningar. Då är inte kostnader för 5-faldigande av energiförsörjning, infrastruktur för transport och lagring av CO2 etc och ökade årliga energikostnader inräknade…
”Resmålet” för byggbranschen:
Fortsatt byggande i nuvarande takt är inte kompatibelt med en hållbar värld. Energi- och råmaterialanvändningen är betydligt högre än vad planetens bärkraft klarar. Detta gäller även om byggnader i trä blir en allt större andel.
Cirkulärt byggande kan vara en del av lösningen, men ett helt cirkulärt byggande innebär att lika mycket som byggs samtidigt måste demonteras. Underhåll, ombyggnad och förändring av existerande byggnader måste få en mycket större roll.
Energiförsörjning
I Sverige har vi (Jan, 2025) en regering som under hösten 2024 har stoppat 13 aktuella vindkraftsparker i Östersjön, med hänvisning till att de kan ”störa” försvarets radarsystem. (Vi kan landa farkoster på Mars och på månens baksida, men uppenbarligen inte utveckla radarsystem) Istället vill de satsa ofantliga mängder av skattebetalarnas pengar på att bygga den dyraste, ohållbaraste och riskablaste formen av energialstring som finns – kärnkraft.
(En kryssningsmissil från en fientlig ubåt på internationellt vatten i t.ex Norska havet kan lätt slå ut ett kärnkraftverk, med ofattbara konsekvenser som följd)
Samtidigt råder, redan idag, global brist på tillgängligt bränsle (Uran 235) för att driva de kärnkraftverk som redan existerar. Kärnkraftverk som tillsammans levererade 2.738 TWh år 2023, vilket motsvarar 1,5% av den globala energiförbrukningen.
Enda anledningen till att det fungerat hittills tycks vara att det funnits ”gamla utrangerade kärnvapenspetsar” med innehåll som kunnat ombearbetats och användas som bränsle. Något som den förnyade ”kapprustningen” troligen omöjliggör framöver. Den uranbrytning som finns är dessutom starkt koncentrerad till Ryssland och dess allierade. Värt att beakta i en geopolitiskt allt osäkrare värld!
Källa: Gail Tverberg, Our Finite World:
”Nuclear electricity generation has hidden problems, don´t expect advanced modular units to solve them”
Uran är dessutom en ändlig resurs. Det finns inget naturligt kretslopp för uran. Läs mer!.
”Resmålet” för vår energiförsörjning:
Energiförsörjningen i en hållbar värld måste vara ”flödande” inom planetens kretslopp. Den kan inte baseras på förbränning av ändliga fossila bränslen (Kol, Olja, Gas, Torv etc.) Det finns heller ingen möjlighet att återföra alla ”restprodukter” (koldioxid, metan etc.) till planetens kretslopp (berggrunden) i samma omfattning och tidsskala som de förbrukas.
Den kan inte heller baseras på kärnkraft – det finns inget naturligt kretslopp för kärnbränslen.
Att överföra ansvaret och kostnaderna för hantering av extremt farligt kärnavfall i 100.000-tals år (för evigt) på kommande generationer är överhuvudtaget inte hållbart.
Samhällets energianvändning måste istället anpassas till den energiomvandling som planetens system kontinuerligt kan bidra med. Fortsatt ökande energianvändning är inte hållbar. De senaste åren har den kraftiga tillväxten av hållbar energiproduktion (Sol, Vind, Hydro) inte minskat den totala användningen av fossila bränslen – den har ”ätits upp” av ökande global energiförbrukning…
Nuvarande fossilfri energiproduktion är inte ens tillräcklig för att försörja vår matproduktion – en ganska vital förutsättning för ett hållbart samhälle… Läs mer
Biobränsle = solenergi med mycket låg ”verkningsgrad”
Fossilbränsle = solenergi med extremt låg ”verkningsgrad”
All energi har sitt ursprung från solen. Solstrålning är det enda som tillförs till vår planet ”utifrån” – all annan materia finns på planeten och har alltid (sedan 4,6 miljarder år) funnits här.
- 1.358.000 KWh energi från förbränning av fossila bränslen tar årtusenden till miljontals år att ”tillverka”.
(Nyproduktionen är <1% av konsumtionen = ändlig resurs) - 1.358.000 KWh energi från förbränning av granskog kräver ca 1 hektar och tar ca 80 år att ”tillverka”
- 1.358.000 KWh energi från solceller kräver installation av ca 1 hektar solceller
(med dagens teknik kan samma hektar leverera samma energimängd varje år under ca 25-30 år) - 1.358.00 KWh energi från vindkraft motsvarar ungefär en åttondel av vad ett normalstort vindkraftverk (ca 3 MW) levererar per år. Vindkraftverkens livslängd idag är ca 25-30 år
Fjärrvärme
Mer än 50% av Sveriges fjärrvärme kommer från förbränning av träbränslen. Avfallsförbränning utgör nästan 30% och resterande 20% kommer från diverse andra bränslen, restvärme från industrin etc. (2021, SCB)
Produktionen av fjärrvärme i ett hållbart samhälle kan inte vara baserad på avfallsförbränning, oavsett om rökgaserna har utrustning för CCS eller inte. I ett hållbart samhälle måste den absoluta majoriteten av alla produkter, konsumtion etc. ingå i cirkulära kretslopp med ett absolut minimum av restprodukter (avfall) Att bygga fjärrvärmesystem som är beroende av tillgången på avfall är direkt kontraproduktivt till den utveckling som måste ske för att skapa ett hållbart samhälle.
Den kan inte heller vara baserad på förbränning av träd.
Redan idag visar Naturvårdsverket siffror att den svenska skogens nettoupptag av CO2 minskar, orsaken är minskad tillväxt (pga klimatförändringar mm) och ökad avverkning. Detsamma gäller även för bl.a Finlands skogar. Flera andra globala studier kring skogens upptag av CO2 visar också på kraftig minskning – bl.a Amazonas är nära ”kollaps”.
Ökad förbränning, eller fortsatt förbränning på nuvarande nivå är inte hållbart. Komplettering med CCS/BECCS löser inte problemet. Det är mycket energikrävande processer som ytterligare ökar behovet av avverkning för förbränning om samma mängd leverans av fjärrvärme skall kunna upprätthållas.
Att, som en del aktörer redan gör, sälja utsläppsrätter för de utsläpp som man påstår att CCS/BECCS minskar medför ju dessutom ett ”nollsummespel” som medför att netto-utsläppen till miljön inte alls minskar…
”Resmålet” för fjärrvärme:
Energiförsörjningen i en hållbar värld måste bygga på ”flödande energi” som, där det är möjligt, kombineras med ”restvärme” från andra processer, där ”energiavfall” inte kan undvikas.
Systemen måste vara optimerade för minimala energiförluster i samband med distribution/omvandling.
Börja i ”rätt ände” – backcasting!
Hållbar utveckling börjar alltid med att säkerställa att förutsättningarna för den affärsmodell, tjänst eller produkt som avses att levereras i det hållbara samhället inte äventyrar kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov. (Systemnivå) Samma kriterier gäller naturligtvis för redan existerande affärsmodeller, tjänster och produkter. Om dessa inte kan anpassas, så måste de helt enkelt tas bort.
Bilden här intill visar Pete Seegers träffande beskrivning av vad backcasting handlar om.
Egentligen är det väl ganska självklart och sunt förnuft:
Om konsekvenserna av det vi gör hotar vår fortsatta existens, så finns det bara en lösning – sluta!
Bevisbördan för påståendet att hållbar omställning inte kräver förändring faller på den som gör påståendet. Redovisning enligt ett eller annat ”system” utgör inget undantag.
Eller för att citera David Attenborough:
”We have a finite environment—the planet. Anyone who thinks that you can have infinite growth in a finite environment is either a madman or an economist.”
Backcasting och FSSD
Backcasting ingår som ett integrerat steg i FSSD-ramverkets ABCD-metod.
Genom att alltid utgå från ”grunden” för hållbarhet – att en verksamhet/aktivitet inte äventyrar kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov – vägleder metoden organisationer i hur de kan planera strategiskt i riktning mot hållbarhet. Även om förfarandet beskrivs i termer av en organisation, kan ABCD-processen tillämpas på alla nivåer, från en individ till en nation. Den kan även appliceras vid design av produkter och processer.
För att definiera gränsvillkoren för vad som är ”hållbart” resp. ”inte hållbart” finns åtta hållbarhetsprinciper.
Hållbarhetsprinciperna har genomgått noggrann prövning och har använts i en lång rad tillämpningar, sedan början av 1990-talet, med företag och organisationer i olika branscher.
Kontakta thefuture om du vill veta mer om hur FSSD-metoden kan användas i ditt hållbarhetsarbete.
