Förändring utan att ändra på något är bara tomt prat!

Har du tänkt på varför så många av de populära ”hållbara lösningarna” är helt inriktade på att inte ändra någonting…

• Infångning av koldioxid (CCS, BECCS & DACCS) istället för att stoppa källorna till koldioxidutsläppen.
• Minska på kolodioxidutsläppen från olja, gas och kol istället för att stoppa utvinningen av olja, gas och kol.
• $7.000.000.000.000 i årliga subventioner till fossilanvändning istället för stöd till fossilfria energikällor
• Producera mer energi istället för att minska energianvändningen
• Förbränna mer avfall istället för att stoppa alstringen av avfall
• Tillverka fler elbilar istället för att minska bilberoendet
• Plantera fler träd istället för att stoppa avskogningen
• Städa haven och miljön från plast istället för att stoppa produktionen av plast
• Sätta gränsvärden för PFAS i miljön istället för att stoppa produktion och användning av PFAS
• Mer second-hand-shopping av kläder istället för att stoppa överproduktionen av kläder
• System för klimatkompensation istället för att stoppa klimatförstörande verksamhet.
• Ekologisk ”kompensation” istället för att skydda biologisk mångfald
• Reglering av hållbarhetsredovisning istället för att reglera ohållbara aktiviteter
• Prat om fred och behov av humanitära insatser istället för att stoppa tillförseln av vapen
• Prat om jämlikhet istället för att stoppa ojämlikhet.
• Tillfredsställa dagens behov istället för att ge kommande generationer möjlighet att tillfredsställa sina behov

…listan bara fortsätter och fortsätter och forts…..

Viljan att till varje pris bibehålla Status-Quo och business-as-usual är oerhört stark.
Hellre än att överhuvudtaget ändra på något i vår nuvarande livsstil eller ”affärsmodell” söker vi ”lösningar på symtom” och argument för att slippa förändring…

… känns det kanske igen från någon annan typ av drogavvänjning?

Det, av oss människor skapade ekonomiska systemet skall till varje pris skyddas, även om det innebär att ”ett välmående samhälle och en välmående planet” får ta alla konsekvenserna.

Istället gör vi konsekventa och medvetna val som förstör livsförutsättningarna för hela mänskligheten!

Vår gemensamma framtid

Redan 1987 sammanställde Brundtlandkommissionen, på uppdrag av förenta nationerna (FN) rapporten; ”Our Common Future”. Det är från denna rapport som den kanske mest citerade definitionen av hållbar utveckling härstammar. En mening, som i all sin enkelhet, slår fast vad hållbar [mänsklig] utveckling är.

”En hållbar utveckling tillfredställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov!”

Jag har, i meningen, markerat de tre ord som är helt avgörande för mänsklighetens överlevnad på den här planeten:

– Tre ord som utgör själva kärnan i vad hållbar utveckling handlar om.
– Tre ord som närmast totalt negligerats alltsedan de skrevs!

Det är som om vi alla kollektivt drabbats av ”selektiv dyslexi” efter att ha läst de inledande sex orden om att ”tillfredsställa dagens behov”. Eller skall vi kanske kalla det för ”eufori” över att helhjärtat kunna satsa på oss själva och våra egna näraliggande behov. Eller kanske är ”egoism” ett ännu mer passande adjektiv!

Det finns t.o.m hela ”ideologier/filosofier” som är helt inriktade på de sex första orden i den här meningen, men som totalt har förträngt de resterande orden; Neoliberalism och Ayn Rands idéer om rationell egoism, individualism och kapitalism (laissez faire).

Aldrig har väl en så kortfattad, men ändå så konkret och lättbegriplig definition av hållbarhet rönt ett värre öde. Det är som om vår oförmåga, eller ovilja, att följa till och med den enklaste instruktion manifesteras genom att vi aktivt helt bortser från konsekvenserna av våra handlingar – vi bryr oss helt enkelt inte!

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen är en globalt accepterad princip som återfinns inom bl.a folkrätten, miljöpolitik, internationella överenskommelser, lagstiftning och ekonomi.

Inom riskmanagement är definitionen av försiktighetsprincipen; ”När osäkerhet råder om huruvida exempelvis en ny teknik, eller en politisk åtgärd kan skada allmänheten eller miljön, och vetenskaplig konsensus saknas om tekniken eller åtgärden är farlig, skall tekniken eller åtgärden betraktas som farlig. Bevisbördan faller på verksamhetsutövaren, och på dem som hävdar dess ofarlighet.”

Andra definitioner är exempel på den starka försiktighetsprincipen, som innebär att en verksamhet måste upphöra närhelst potentiella skadeeffekter är okända, oavsett kostnad. Det innebär även att en verksamhetsutövare har ett juridiskt ansvar att välja det säkra alternativet före det osäkra vid en åtgärd, om åtgärden riskerar att innebära skada för människors hälsa eller miljö. Kunskapsbrist ska inte kunna användas som ett skäl för att inte använda sig av kostnadseffektiva skyddsåtgärder.

Översatt till hållbarhetsområdet skulle försiktighetsprincipen kunna definieras ungefär så här:

Om ”tillfredsställandet av dagens behov” kan innebära en risk för ”kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”, så innebär det att aktiviteten skall betraktas som farlig och måste upphöra, oavsett om det råder kunskapsbrist eller saknas vetenskaplig koncensus kring konsekvenserna.
Bevisbördan faller på den som hävdar dess ofarlighet.

”Kan innebära” – det räcker alltså med en misstanke om att det finns en risk…

Men även i detta fallet, trots försiktighetsprincipens starka ställning i mängder av överenskommelser och lagstiftning, så väljer vi aktivt att strunta i den när det gäller hållbarhet – vi bryr oss helt enkelt inte!

Scenarioplanering – leder ”alltid” fel!

I många sammanhang, inte minst när det gäller hållbarhetsredovisning, rekommenderas det att företag skall göra olika framtidsscenarior, ”stresstester” etc (5, 10, 15 år) och bedöma olika risker och möjligheter.

Men när det gäller t.ex scenarioplanering är det mer regel än undantag att vi favoriserar och överdriver den egna verksamhetens förträfflighet och existensberättigande. Vi tror helt enkelt att universum roterar runt oss.
Det är ju, i och för sig, kanske inte så underligt – det handlar väl om självbevarelsedrift. (…och decennier av neoliberal påverkan)

Det är dock lätt (och väldigt vanligt) att den här övertron på den egna verksamhetens ”oumbärlighet” övergår i självbedrägeri – ”vår verksamhet är absolut nödvändig för mänskligt liv på den här planeten.”

Resultatet av scenarioplaneringen blir att det finns vissa styrkor, svagheter, hot och möjligheter (SWOT-Analys), men slutsatsen är ändå alltid densamma; ”Dagens verksamhet kommer att fortsätta, möjligen med några mindre justeringar”.

De ”mindre justeringarna” handlar nästan aldrig om att förändra verksamheten i grunden – den är ju ”oumbärlig”. Istället letar man ”lösningar på symtom” 

Optimism är ju en positiv egenskap men, grundad på självbedrägeri, är den ohållbar.

Jmf. Företaget Facits uppgång och fall.
1968 invigde Facit en ny fabrik utanför Åtvid med en prislapp på 35 miljoner och en yta på 45.000 kvm. 1970 har företaget 14.000 anställda i 140 olika länder och en omsättningen på 1 miljard. 1972 hotades företaget av konkurs och den andra nov. samma år såldes det för 80 miljoner kronor. – Från höjdpunkt till nära konkurs på två år…

Börja i ”rätt ände” – backcasting!

Hållbar utveckling börjar alltid med att säkerställa att förutsättningarna för den affärsmodell, tjänst eller produkt som avses att levereras idag inte äventyrar kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Samma kriterier gäller naturligtvis för redan existerande affärsmodeller, tjänster och produkter. Om dessa inte kan anpassas, så måste de helt enkelt tas bort.

Backcasting och FSSD

Backcasting ingår som ett integrerat steg i FSSD-ramverkets ABCD-metod.

Genom att alltid utgå från ”grunden” för hållbarhet – att en verksamhet/aktivitet inte äventyrar kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov – vägleder metoden organisationer i hur de kan planera strategiskt i riktning mot hållbarhet. Även om förfarandet beskrivs i termer av en organisation, kan ABCD-processen tillämpas på många nivåer, från en individ till en nation. Den kan även appliceras vid design av produkter och processer.

För att definiera gränsvillkoren för vad som är ”hållbart” resp. ”inte hållbart” finns åtta hållbarhetsprinciper.
Hållbarhetsprinciperna har genomgått noggrann prövning och har använts i en lång rad tillämpningar, sedan början av 1990-talet, med företag och organisationer i olika branscher.

Kontakta thefuture om du vill veta mer om hur FSSD-metoden kan användas i ditt hållbarhetsarbete.

Tomt prat

Påståenden om att vi kan skapa en hållbar värld utan att ändra på vår livsstil eller vårt ekonomiska system är bara tomt prat och saknar helt legitimitet och verklighetsförankring.

Mänskligheten står inför sin absolut största utmaning, någonsin. Den är redan här, effekterna syns alltmer tydligt i samhället, i miljön och på vårt klimat.

Det är oerhört trist att se hur bl.a populister, politiker och lobbyister utnyttjar människors kunskapsbrist för egen vinning. Hur egoism, makthunger och jakten på kortsiktig ekonomisk vinning förstör mänsklighetens framtid på den här planeten.

Men allra mest trist är att:  Vi bryr oss helt enkelt inte!