Kom ut ur åsiktsbubblan – Lyssna på forskarna!
Inför COP27 i Egypten, 6 -18 November, kommer nu forskningsrapporterna tätt.
Halterna av växthusgaserna Koldioxid, Metan och Lustgas i atmosfären har aldrig, i mänsklighetens historia, varit högre.
De har ökat dramatiskt och är nu på en nivå motsvarande; 149% (CO2), 262% (CH4) respektive 124% (N2O) i förhållande till den nivå som gällde före industrialismens början. (WMO Greenhouse Gas Bulletin)
Orsaken till detta är främst utsläpp från förbränning av fossila bränslen och cementproduktion. De globala utsläppen har åter tagit fart efter de covid-relaterade nedstängningarna under 2020. Av de totala utsläppen från mänskliga aktiviteter under perioden 2011–2020 ackumulerades cirka 48% i atmosfären, 26% i havet och 29% på land.
Vi är på väg mot en ökning av den globala medeltemperaturen i närheten av +3 °C vid sekelskiftet. Parisavtalets mål på max 1,5 ºC är, enligt forskarna, i princip omöjligt att nå. Fossilbränslebolagens fortsatta satsningar, med stöd av banker och finansinstitut, på mer oljeutvinning i bl.a Arktis har redan låst in utsläpp som kraftigt överstiger den budget som krävs. (Emissions Gap Report 2022)
Samtidigt sker en snabb uppvärmning och försurning av haven. En ny forskningsrapport visar att ph-värdet i haven, som följd av fortsatta CO2-utsläpp, kan sjunka under 7,95 redan ca 2045. En nivå som gör att allt ”kolbaserat” liv i haven (koraller, plankton etc.) löses upp. Effekten av detta är inte bara att alla fiskar och valar i haven dör ut. Enligt NOAA produceras 50-80% av jordens syre av bl.a phytoplankton i haven (Länk). Eftersom detta sker mha fotosyntes innebär det att haven/phytoplankton också står för 50-80% av jordens koldioxidupptagning, som alltså kan upphöra.
Ryggradsdjur, fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur har, enligt WWFs Living Planet Report, i genomsnitt minskat med 69% mellan 1970 och 2018.
Listan med allt mer alarmerande forskningsrapporter är hur lång som helst. Vi ser också konsekvenserna allt tydligare nästan dagligen i extrema väderhändelser över hela planeten.
Planetens absolut mest kompetenta forskare inom området har i en extremt rigorös och noggrann process sammanställt all forskning kring klimatet (IPCC Assessment Report AR6) och konstaterar att vi måste halvera koldioxidutsläppen till 2030. Annars kan vi inte uppfylla Paris-avtalets mål (som alla nationer ratificerat).
I rapporten ”United in Science” har några av världens största och mest ansedda organisationer sammanfattat forskningsläget när det gäller klimatet – det är ingen munter läsning; ”om vi skall ha en chans att klara 1,5 °C målet måste ländernas ambitioner ökas sju gånger jämfört med dagens vaga löften.” De måste också omsättas i omedelbart agerande.
I den senaste utgåvan av Emissions Gap Report konstaterar forskarna att; med nuvarande löften om åtgärder från världens länder och en brist på verkliga åtgärder som är helt uppenbar, så finns inte längre någon trovärdig möjlighet att klara 1,5 ºC målet. Fram till 2030 kommer istället, med stor sannolikhet, utsläppen att öka snarare än att ens vara i närheten av den halvering som krävs!
”THE PERFECT STORM”
Allt händer samtidigt, allt är på väg att gå åt Hel..te!
Men varför skall jag bry mig. Enligt min åsikt, i min ”bubbla”, finns en annan syn på saken…
Regeringsbubblan
I ett läge när klimat-, miljö- och hållbarhetsfrågor aldrig varit viktigare, visar Sveriges nytillträdda regering tydligt sitt ointresse bl.a. genom att lägga ner miljödepartementet med omedelbar verkan!?
Man föreslår också att bl.a sänka skatten på fossila drivmedel. Sänka reduktionsplikten till EU:s miniminivå på sex procent. (Reduktionsplikten uppgår i dag till 30,5 procent för diesel och 7,8 procent för bensin) Slopa det redan beslutade nya, färdmedelsneutrala och avståndsbaserade, reseavdraget och återgå till det gamla men med höjt avdragsbelopp.
Sammantaget kommer detta att väsentligt öka Sveriges utsläpp av koldioxid och dessutom skicka signaler om att hög förbrukning av energi och fossila bränslen inte är ett problem och att alla ev. ökade kostnader kommer att kompenseras med skattefinansierade ”högkostnadsskydd”. Man passar också på att ta bort anslutningsstödet för havsbaserad vindkraft, så att de stora satsningar som redan finns under planering hamnar i tveksamhets-limbo.
Under parollen ”alla energislag skall bära sina egna kostnader” lanserar man istället statliga lånegarantier på 400 miljarder för ny kärnkraft (?) Klimatkostnaderna för fortsatta, och till och med ökade utsläpp, från fossila bränslen anser man tydligen inte ingår under parollens ”bära sina egna kostnader”.
Man passar också på att minska Sveriges bistånd till andra länder och i princip stoppa all invandring – slutsatsen man kan dra av detta; regeringen åsikt är att de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna, trots att de nästan inte alls har bidragit till utsläppen, inte kan förvänta sig någon hjälp från Sverige. Om de tvingas fly för att överhuvudtaget kunna överleva de alltmer dramatiska konsekvenserna av utsläppen kommer inte Sverige ”släppa in dem”…
Ulf Kristersson sammanfattar sin och den nya regeringens åsikt om klimatfrågan ganska väl i en DN-intervju:
”Mitt mål är inte att människor ska ställa om sina liv”
Om alla skulle leva den livsstil som vi i Sverige lever, skulle det behövas ca 3,9 jordklot (#17 högst resursanvändning i världen). Våra årliga konsumtionsbaserade CO2-utsläpp är i snitt ca 8 ton/person. Vår svenska livsstil utgör dessutom ett allt större hinder för att andra länder skall ha en chans att uppnå FN:s Globala Mål (Spill-over #139 av 163). Växthusgasutsläppen från den svenska ekonomi ökade med 2,1% under 2021 (Länk). Avfallsmängerna ökar och materialåtervinningen minskar (Länk).
Men Ulfs, och regeringens (?), åsikt är alltså att vi inte skall behöva ställa om våra liv…
Man undrar ju om den nyinvalda risdagsledamoten och närmast löjeväckande klimatförnekaren Elsa Widding (SD) har lyckat vilseleda Ulf Kristerssons gäng att den samlade globala vetenskapskåren har fel och att det är hennes lösryckta och förvanskade argument som man skall tro på… (Maths Nilsson, ”Spelet om klimatet”)
Eller är det kanske kreationisten Julia Kronlid (SD) som har övertygat regeringen att Evolutionen, Darwin och allt det där ”vetenskapstjafset” inte är ”på riktigt”. Det står inte i hennes 2000 år gamla bok, så det behöver man inte tro på!?
Ironi…
Visst är det underligt att Denisovamänniskan, som Svante Pääbo fick årets nobelpris för att ha ”upptäckt”, levde för 40.000-200.000 år sedan, om nu människan skapades för 6.000 år sedan. Men det klart, Julia Kronlid var ju inte med då, så det behöver man ju inte heller tro på… Inte ens när det finns fysiska, vetenskapligt belagda, bevis.
Snart är de sista överlevarna från Förintelsen döda. Med Kronlids synsätt på historien dröjer det alltså inte så länge innan vi måste börja tala om Förintelsen ”som en teori bland andra”… men förresten, hon var ju inte med då heller, så det behöver man kanske inte heller tro på. Eller så kan man ju ansluta sig till ”nyssnazisterna” – då passar ju åsikten bra…
I en oerhört kritisk fas av mänsklighetens historia på vår planet har vi i Sverige fått en regering som verkar göra allt i dess makt för att bibehålla Status-Quo och fördröja den snabba omställning till en hållbar värld som vi definitivt behöver.
Den nya klimat- och miljöministern, Romina Pourmokhtaris (L), kommentar: ”Jag tror att det finns en stor förståelse för den svåra omständighet vi står inför...” med hänvisning till krig i Europa, tufft ekonomiskt läge och energipolitik, vittnar om en nästan total oförståelse/vetenskapsförnekelse/ignorans för den akuta klimatsituation vi befinner oss i.
Om ett rikt land som Sverige (17 rikaste landet i världen) inte har råd att satsa på en hållbar framtid för mänskligheten, hur skall då fattigare länder som Pakistan, Bangladesh, Indien m.fl – länder som redan idag drabbas hårt av klimatkrisen, förmås att agera?
Förklara för en fattig bonde, en av de 33 miljoner översvämningsdrabbade i Pakistan, att vi i Sverige inte har råd att satsa på klimatåtgärder för att vi måste sänka priset på fossilbaserade bränslen med 14 öre/liter och att vår överkonsumtion riskerar att påverkas av de höga energipriserna. Men om de bara håller sig ”flytande” kanske vi, om ca 15 år eller så, när ny kärnkraft möjligen kan vara klar, tar tag i frågan igen… och när ni ändå samtalar glöm inte att berätta för dem att de inte är välkomna hit och att de inte heller kan vänta sig något ekonomiskt stöd…
Globala Målen – bubblan
Åsikten bland många företag; att de Globala Målen kan ”russinplockas” och användas efter eget ”tycke och smak” har lett till att den för världen så viktiga agendan riskerar att helt rinna ut i sanden.
Integrerade och odelbara mål är precis det – INTEGRERADE och ODELBARA!
Vanföreställningen att man kan välja ut vissa mål som man stödjer samtidigt som man struntar i andra visar ett stort mått av egoism och går stick i stäv med agendans anda av förstärkt global solidaritet.
Sustainable Development Report 2022 visar tydligt hur länder med hög placering i ”overall score” konsekvent placerar sig bland länderna med absolut sämst spill-over index. Detta relaterar i synnerhet till hur de här länderna hanterar målen: ”13 Bekämpa klimatförändringarna” och ”12 Hållbar konsumtion och produktion”, men hänger också samman med hur företag utnyttjar billig arbetskraft, mindre välutvecklad rättspraxis och ekonomiska kryphål gentemot fattigare länder.
En minoritet av länder åtnjuter välstånd och utveckling på bekostnad av alla andra länder.
De globala målen har ett ramverk (A/RES/71/313) med 231 indikatorer för uppföljning på nationsnivå. Något motsvarande ramverk, på företagsnivå, existerar inte. Det existerar inte eftersom det helt enkelt är omöjligt att kvantifiera eller mäta ett enskilt företags påverkan på ett enskilt mål, eller delmål!
De Globala målen är sammanlänkade beskrivande berättelser om hållbarhet, men de informerar inte det enskilda företaget om hur de ska tillämpas för att förändra verksamheten. De är också överlappande, men täcker ändå inte hela omfattningen av hållbarhet. Det finns till exempel luckor i vad ett hållbart skogs- eller jordbruk skulle innebära, eller hur dessa två grundläggande hållbarhetsaspekter påverkar planeringen av hållbara energi- och trafiksystem.
Men de representerar ändå ett ”globalt avtal” för att inspirera världen att bli hållbar. Vikten av detta kan inte överskattas, på ett villkor: Att ledare och företag på alla nivåer och överallt lär sig att använda dem som ett komplement till den egna strategin för hållbar utveckling.
Läs mer i nedanstående artiklar:
FN: Leave no one behind! Företagen: Inte vårt ansvar!
De Globala Målen – faller en, faller alla!
De Globala Målen – topplistan som aldrig visas…
Har egoism och marknadsföring tagit över agendan?
CO2 – bubblan
Utsläppen av koldioxid är sannolikt det allvarligaste klimatproblemet vi har att hantera, men det är långt ifrån det enda.
Man behöver inte läsa speciellt många forskningsrapporter för att inse hur allting hänger ihop. Hur jordens alla sinnrika system, under miljarder år, har utvecklats till de ofattbara och fantastiska kretslopp som finns på planeten.
Det krävs inte heller speciellt mycket tankeverksamhet för att förstå hur vi människor, på rekordkort tid, har påverkat alla dessa kretslopp och hur vi nu är på väg att oåterkalleligt förstöra villkoren för vår egen existens.
Men ändå, trots alla forskningsrapporter och all kunskap, så verkar vi människor inte bara vara ”dumma i huvudet”.
Vi verkar också sakna förmågan att tänka mer än en tanke samtidigt.
Ta bilindustrin som exempel. De verkar tydligen tro att; ”om vi bara byter ut drivlinan från fossila bränslen till el, så kan vi fortsätta att tillverka massor med bilar”. (ca: 200.000 nya bilar/dag)
Ett annat exempel; ”Om vi redovisar CO2-utsläppen per produkt istället för som absoluta tal för vår verksamhet, så kan vi genom att minska utsläppen per produkt samtidigt öka produktionen av antalet produkter och därmed den ekonomiska intäkten/vinsten…” Men klimatet bryr sig inte om relativa utsläpp – det reagerar på den totala mängden koldioxid.
Konsekvenstänket lyser nästan totalt med sin frånvaro, precis som förståelsen för att alla jordens kretslopp hänger ihop.
Det är precis som när det gäller de Globala Målen, russinplockar vi ett ”klimatproblem”, så innebär det ju inte att allt annat bara fortsätter utan påverkan. Minskar jag CO2-utsläppen från bilar innebär det ju inte att asfalttillverkningen också minskar, eller tillverkningen av gummidäck… eller…
Mänsklighetens totala användning av förnyelsebara resurser överstiger redan jordens kapacitet att återskapa dessa resurser. (Earth Overshoot Day) Vår linjära, ”take-make-waste”, ekonomi förbrukar idag >100 miljarder ton
jungfruliga resurser per år och slösar bort över 90 %. (Circularity Gap Report) Och det blir värre: på bara två år minskade den globala cirkulariteten från 9,1 % 2018 till 8,6 % 2020.
Fokuset på att beräkna och redovisa CO2-utsläpp riskerar inte bara att dränka alla andra svåra hållbarhetsfrågor.
Det riskerar dessutom att förstöra vår förmåga att tänka och agera ”systemiskt” när det gäller åtgärder.
Ex: Lösningen på utsläppen från våra resor och transporter är inte ”bilar utan utsläpp”, det är förändrade transport- och resemönster. Förändringar som i sin tur förändrar andra viktiga byggstenar i ”utsläpps- och hållbarhetskedjan”
De flesta hållbarhetsredovisningssystemen har en stor tyngdpunkt på redovisning av CO2-utsläpp (Scope 1, 2 och 3). Tillsammans med kvalitetstänk från t.ex. ISO9000, kontinuerlig förbättring, leder detta ofta till att företag fokuserar mer på att minska sina utsläpp än att fundera på hur väl deras affärsmodell kan fungera eller ens existera i en hållbar värld.
Effekten blir att de strukturella/systemiska förändringarna i vårt samhälle som, utan tvekan kommer att krävas, skjuts på framtiden och i vissa fall blir inlåsta i en återvändsgränd.
Politiker och en regering som visar ointresse, ökar knappast viljan till strukturella förändringar…
Tyvärr baserar företag alltför ofta sina strategier för hållbar utveckling på redovisningsmodeller och alltför sällan på ett vetenskapligt förhållningssätt.
Ekonomibubblan
När man pratar om hållbarhet, pratar man nästan alltid om; ekologisk-, social- och ekonomisk hållbarhet. Nästan som om de är precis lika viktiga.
Det överensstämmer ju inte med verkligheten. Utan en välmående planet, finns det inget välmående mänskligt samhälle. Detta är vetenskaplig fakta.
Planeten är inte beroende av ekonomin för sin existens. Samhället är inte heller beroende av ekonomin, i sin nuvarande form, för sin existens.
Ekonomin är skapad av människan och kan således förändras av människan för att bättre passa våra behov. Hållbar ekonomi är därför inte ett mål i sig, men den kan vara ett viktigt medel för att uppnå de verkliga målen.
Dagens ekonomiska system, baserat på neoliberala ideer och drömmar om en helt fri marknadsekonomi påstås av många ekonomer; ”ha tjänat oss väl”. Ändå är det just detta system som på bara några få decennier har försatt oss i den oerhört kritiska situation där vi nu befinner oss. En situation som potentiellt kan förstöra planetens komplexa ekosystem och avsluta det mänskliga samhället, så som vi känner till det. (Läs mer: ”Den blinda tron på marknaden…”)
Det som kanske någon gång på fyrtio-, femtiotalet, med en befolkning på ca. 2,5 miljarder, verkade vara en ”outtömlig planet” har på rekordtid utsatts för vad som nästan kan liknas vid en ”plundring”.
Allt har accelererat i en närmast exponentiell takt sedan 1950-talet. Folkmängd, BNP, Vattenanvändning, energianvändning, transporter, flyg, fiske, kvävgasutsläpp, koldioxidutsläpp – i princip allt…
Det är väl inte så underligt egentligen – i vårt sammanlänkade samhälle får ju allting vi gör konsekvenser. Det stora ”misstaget” är väl kanske att vi, i blind eufori över ökad ekonomisk tillväxt, har sett nästan allt annat som ”sidoeffekter”…
(Läs mer: ”Den stora accelerationen”)
Men ”den blinda tron på marknaden” verkar ändå, trots skrikande larmrapporter och blinkade varningssignaler, kvarstå som företagens och många politikers ”lösning” på den nu kritiska situationen.
”Galenskap är att göra samma sak om och om igen och förvänta sig olika resultat.”
– Albert Einstein –
Vi kan väl bara konstatera att näringslivet har en stor brist på ”entreprenörer”. Entreprenörer som ser det verkliga gapet mellan dagens verklighet och en hållbar verklighet och som sedan försöker överbrygga det gapet.
Istället är näringslivet fullt av aktieägare, chefer och ekonomer som förvaltar ett bristfälligt system. Ett system som i sin nuvarande form med bl.a. evig tillväxt och ohejdad konsumtion aldrig kommer att vara hållbart.
Den eviga tillväxten och därmed exponentiella tillväxtkurvan är kanske det mest kritiska för oss just nu. Den har en långsam tillväxttakt i början, sedan ökar takten och så småningom rusar kurvan i höjden. När man hittar detta tillväxtmönster på andra ställen i biosfären så är det oftast förknippat med sjukdom och död. Det är på detta sätt som t.ex. cancer växer. [!]
Ett sifferexempel, exponentiell tillväxt:
”Om någon år 0 (tiden för Jesu födelse) hade investerat 10 öre till 4% årlig ränta, hade man år 1750 kunnat köpa en guldklimp av samma vikt som vår planet. 1990 skulle man ha kunnat köpa 12.246 sådana klimpar… ”
Spräng bubblan
Vi har all kunskap som behövs för att lösa klimat- och hållbarhetskrisen. Men så länge vi undviker att verkligen lyssna på forskarna, så länge vi inte tar vetenskapen till hjälp för att lösa problemen, kommer det bara att bli värre.
Föreställningen att egna påhittade systemgränser (bubblor), personliga åsikter, ekonomiska- och politiska ideologier är viktigare än vetenskapliga fakta och helhetssyn hindrar effektivt utvecklingen till ett hållbart samhälle.
Vetenskapliga fakta är inte politiska, de är inte höger eller vänster, de är inte röda eller blå, de är inte ideologiska. Vetenskapliga fakta är bara fakta! Vetenskapliga fakta förändras inte bara för att vi har olika åsikt om dem.
Alla har rätt att ha en egen åsikt om saker och ting, men alla har inte rätt att ha helt egna fakta.
I en komplex situation, som den vi befinner oss i, bidrar inte systemgränser och andra ”bubblor” till att förenkla situationen. De bidrar snarare till att förvärra situationen.
Vetenskapsförnekelse, förminskande av den egna verksamhetens betydelse/påverkan ”i det stora hela” och drömmar om en magisk framtida ”teknikfix” är andra exempel på hinder (eller bubblor) som, om och om igen, används för att undvika förändring.
“First they ignore you, then they laugh at you, then they fight you, then you win.”
– Mahatma Gandhi –
Strategisk hållbar utveckling – FSSD-metoden
Genom att tillämpa vetenskapligt baserad kunskap och en vetenskapligt framtagen metod kan vi utforma en tydlig strategi för hållbar utveckling.
FSSD-metoden innehåller de ramar, processer och verktyg som vi behöver. Ramverket är generellt och systembaserat uppbyggt för att kunna styra framsteg till en hållbar framtid.
Metoden är en av de mest beprövade som finns när det gäller hållbarhet. Den är dessutom enkel att förstå samtidigt som den ger konkreta hjälpmedel och förhållningssätt.
Kontakta thefuture® om du vill veta mer om strategisk hållbarhet och om FSSD-metoden.
Kontakt
Hållbarhet kan vara ganska enkelt, eller hur komplext som helst.
Kontakta oss gärna om du vill prata om FSSD-metoden, Hållbarhet, förändring, utveckling, samarbete, utbildning, uppdrag eller kanske något helt annat.
Telefon: +46 (0) 70-592 50 75
E-post: soren@thefuture.se
