Hållbarhetsresa eller irrfärd – du bestämmer!
Idag ser man mängder av företag ge sig ut på sin hållbarhetsresa utan att ha någon konkret definition av målet för resan. De bara sätter igång en rad olika projekt. Ofta inspirerade av vad som händer i branschen, vad konkurrenterna sysslar med eller vad som är det aktuella ”buzzwordet”.
Det är nästan som om de inte alls har för avsikt att nå fram. De vill bara ge sken av att de ”är på väg”.
Vart är de på väg, kan man ju undra…?
Väldigt ofta ser man företag som likställer hållbarhet med ”netto-noll utsläpp av CO2”. Nästan som om de helt glömt bort alla andra aspekter av hållbarhet. Är det så att de först skall försöka fixa det här med utsläppen och sedan ta itu med ”allt det där andra”… Eller är det kanske bara för att CO2-utsläpp är ”hetast” just nu och ger mest ”exponering”…?
Missförstå mig rätt, – den skenande mängden koldioxid i atmosfären är ett oerhört akut problem. Ett problem som riskerar att helt stoppa fortsatt mänsklig utveckling och försätta vår miljö i en situation som det kan ta årtusenden att återställa, om ens någonsin. Men CO2-utsläpp är trots det bara en del av den komplexa hållbarhetsresan.
Det är ju inte heller helt ovanligt med företag som anser att deras mission är att maximera sin hållbarhetsinsats genom att välja ut några mål från vad de uppenbarligen anser vara ett ”smörgåsbord”: FNs: Globala Mål för hållbar utveckling.
Har de verkligen läst Agenda 2030 och missat att målen är integrerade och odelbara? (§5, §55 och §71 i FN-resolutionen)
Det finns t.o.m företag som påstår att de är certifierade enligt FNs Globala Må. Trots att FN inte har ackrediterat någon eller något företag att utfärda sådan certifiering…(!?)
En annan, inte helt ovanlig, utgångspunkt är att man måste producera en hållbarhetsrapport. Antingen på grund av lagkrav eller för att det krävs av omvärlden. Utan att fundera mer på vad hållbarhet innebär egentligen, kastar man sig över datainsamling och sifferarbete. Bilden av hållbarhet dikteras av redovisningskrav och att leverera allehanda nyckeltal.
Sedan finns det ju alla de där som letar kryphål så att de kan fortsätta ”precis som vanligt”. De där som mest använder hållbarhet som ett marknadsföringskoncept där det viktigaste verkar vara att affärsmodellen och business-as-usual inte får ”störas”. Eller kanske till och med att de kan växa ännu mer med hjälp av nya fräscha ”gröna argument.”
Det är ju inte helt ovanligt att hållbarhet är nära kopplat till eller huserar på PR-avdelningen…
Greenwashen frodas mer än någonsin
Klimatförnekarna har idag allt mer ersatts av ”åtgärdsförnekarna”. Något som bl.a innebär att ”Greenwashen” frodas mer än någonsin.
Häromdagen läste jag ett blogg-inlägg från en aktör i hållbarhetssammanhang. Själva påstår de att de är en ”katalysator för förändringsprocesser som leder till att företag och organisationer gör goda affärer”. I inlägget anklagade de konsumentverket för att ”lägga krokben för miljöarbetet”?!
Konsumentverkets PM
Konsumentverket har sammanställt ett väl underbyggt PM; ”Miljöpåståenden om klimatkompenserade produkter i marknadsföring”. Ett PM baserat på bl.a Marknadsföringslagen (2008:486), Marknadsdomstolens praxis, ICCs regler, ISO 14021:2017, Europaparlamentets och rådets direktiv (2005/29/EG) om otillbörliga affärsmetoder, och reklamombudsmannens utlåtanden.
Ett efterlängtat och väl underbyggt dokument. Som förhoppningsvis kan hjälpa till att få bort en del av alla dessa lögner, vilseledande ”hållbarhetsbudskap” och ovetenskapliga påståenden om klimatkompensation som florerar.
Blogg-inlägget blottar tydligt företagets oförmåga (och kanske ovilja) att verkligen förstå vad hållbarhet handlar om och hur komplex världen är. Deras ensidigt kommersiella fokus på att ”företag skall göra goda affärer” har uppenbarligen förvandlats till ett tunnelseende. En ”ändamålen helgar medlen – mentalitet”. En alternativ verklighet där man kan köpa sig fri från ansvar, eller överlåta på människor i den inte så utvecklade delen av världen att ta ansvar för våra utsläpp… (Klimatkolonialism) Allt för att företagens business-as-usual skall kunna fortsätta som förut.
(Kan det kanske vara så att styrelsen i bolaget, som för övrigt är i huvudsak samma styrelse som i ett annat bolag som säljer klimatkompensation. Upplever att deras greenwash riskerar att genomskådas, med intäktsbortfall som resultat…)
Hur skall man då göra för att undvika fallgroparna och skapa en strategi för sin hållbara resa?
Låt oss börja med att titta lite på hur man kan avläsa om ett företag är hållbart, eller om det är på väg att bli det.
Kan man jämföra med något eller mäta det på något sätt? Det finns ju trots allt flera olika ramverk t.ex GRI (Global Reporting initiative), FNs Globala Mål, Global Compact etc. som många företag redovisar enligt eller ansluter sig till.
Nog borde man kunna utläsa om ett företag är hållbart?
Se upp för redovisnings- och marknadsföringstrixande.
I marknadsföring och olika redovisningar kan man ofta läsa om företag, tjänster eller produkter som är ”mer hållbara”.
Ingenting kan bli ”mer hållbart”!
…om det inte är hållbart, så är det ohållbart.
Genom att flytta ”nollpunkten” och utgå från nuläget skapas illusionen att även den minsta förändring från nuläget ger ”ökad eller mer hållbarhet”. Detta är helt felaktigt och vilseledande.
Genom att använda den vinklingen kan man dessutom bli ”mer och mer hållbar” hur länge som helst. Det finns ingen övre gräns. Det finns inte heller någon definierad gräns som man måste nå upp till för att få kalla något hållbart.
I verkligheten innebär en förbättring av något som är ohållbart oftast bara att man är lite mindre ohållbar och att man kommit lite närmare gränsen man måste nå upp till för att kalla något hållbart.
Ordvalet kan tyckas ”trivialt”. Men genom att flytta ”nollpunkten” på det här sättet invaggar man läsaren i tron att nuläget inte ”är så illa” som det i verkligheten är.
Man skapar också illusionen att förbättringarna inte alls behöver nå upp till någon ”gräns”…
Bättre än förra året…
Det är inte helt ovanligt att företag mäter och marknadsför vilka framsteg de gjort sedan föregående år. Detta gäller även när det handlar om hållbarhet.
Men vad säger det egentligen om att ett företag verkligen är hållbart eller inte?
Väldigt lite, oftast ingenting!
Att t.ex en specifik produkt förorsakar mindre CO2-utsläpp i år jämfört med föregående år säger ju ingenting. Produkten som sådan kan ju ändå vara helt inkompatibel med en hållbar värld.
Ex. Att Lundin Energys olja i år pumpas upp med eldrivna (fossilfri el) pumpar gör ju inte den uppumpade oljan ”mer hållbar”…
Att på det här sättet bryta ut vissa egenskaper eller detaljer ur sitt sammanhang löser ju inte på något sätt vårt hållbarhetsdilemma. Det tar oss inte ens i rätt riktning.
Detsamma gäller ju om man bara fokuserar på vissa detaljer i sin verksamhet. Samtidigt som man bortser från helheten.
Det mest påtagliga exemplet är väl de företag som påvisar framsteg i förhållande till specifikt urvalda mål bland FNs Globala Mål för hållbar utveckling (Agenda 2030), samtidigt som man helt bortser från helheten och faktumet att målen är odelbara. (§5, §55 och §71 i FN-resolutionen)
Ex. Att ett företag, oftast från en redan hög nivå, har åstadkommit ännu några procents bättre jämställdhet inom företaget. Samtidigt som företagets grundläggande verksamhet inte är kompatibel med en hållbar värld. Gör ju inte företaget ”mer hållbart”…
Detta har blivit så vanligt att man börjar prata om ”SDG-washing”. (SDG = Sustainable Development Goals)
Framsteg i relation till ett visst år säger inte tillräckligt!
Bäst i branschen…
Detta är kanske det vanligaste tillvägagångssättet. Man jämför sig med konkurrenter eller med sin bransch.
Men att vara bättre än en konkurrent eller ”bäst i branschen” hjälper ju inte om branschen totalt sett ändå bidrar till en hållbarhetskris.
Vi ser det dagligen. Det finns mängder av olika ”hållbarhetsindex”, seminarier och galor där olika företag och personer tilldelas priser för ”mest hållbara” etc. Helt utan att det ifrågasätts hur detta mått på ”hållbarhet” är definierat – kan det ens verifieras?
Ofta baseras index och priser dessutom på redovisning av väldigt ofullständiga data. Ofta utvalda av den ”tävlande” själv och nästan alltid hämtade från företagens egna hållbarhetsredovisningar eller liknande.
Väldigt ofta avser det dessutom en eller bara ett fåtal av alla faktorer som ingår i begreppet hållbar…!
Hur mycket säger då detta egentligen om att ett företag verkligen är hållbart eller inte?
Väldigt lite, oftast ingenting!
Det är ju nästan som om jag skulle påstå att jag sprungit 100 meter snabbare än Usain Bolt och sedan, baserat på mitt påstående, bli införd som ”världens snabbaste” i rekordlistorna och få en massa priser vid olika galor. Helt utan att behöva redovisa min tidtagning. Eller jämföra min löpinsats med Usain Bolt. – Skulle världen acceptera det… Varför är det OK när det handlar om hållbarhet?
T.ex. hävdade olika företag i bilbranschen under lång tid att just de hade de motorer som släppte ut minst mängd CO2. (Inte sällan genom att ”fuska”) Det medförde ju inte att bilismen på något sätt blev hållbar.
(Istället användes ju utsläppsminskningarna ofta till att producera allt fler stora bilar, SUV:ar)
I byggbranschen försöker byggföretag framhålla sina satsningar på ”cirkulärt byggande”. Som ett hållbarhets-/konkurrensmedel och ett skäl till varför man skall välja just dem. Varför accepterar vi påståenden om ”cirkulärt byggande” utan att kräva mer djupgående redovisning?
(I verkligheten handlar det ju oftast mest om visst ”återbruk” av material)
En fundering: En cirkulär ekonomi förutsätter att tillräckligt med resurser redan finns i ”kretsloppet”. Annars måste ju jungfruliga resurser hela tiden tillföras. Om vi t.ex skall ha en cirkulär byggbransch. Måste vi ju då riva och återanvända ungefär lika mycket som vi bygger nytt. Rimligtvis borde detta väl innebära att vår syn på byggnader och på vårt behov av fler byggnader behöver ifrågasättas, eller…? Är då inte påståendet om cirkulärt byggande för nybyggnad, lite problematiskt”…?
Listan över exempel relaterade till ”bäst i branschen” kan göras hur lång som helst.
Branschorganisationernas roll
Branschorganisationerna skulle kunna vara en viktig aktör för att driva på omställningen till en hållbar framtid.
Ganska ofta ser man dock hur de istället utövar lobbying för att säkerställa att just deras bransch inte blir förfördelad i förhållande till andra. Eller för att framhålla hur ”speciell” och/eller samhällsviktig just deras bransch är.
Det finns t.o.m. exempel på hur branschorganisationer skapar branschunika ”certifieringssystem”. System som fokuserar på att bibehålla, förstärka och ”skydda” rådande status-quo och på så sätt bromsa/hindra strukturella förändringar. Som kan vara nödvändiga för att uppnå ett hållbart samhälle.
Ibland är det t.o.m. så att branschorganisationernas ”centraliserade” budskap medvetet eller omedvetet bromsar medlemmarnas egna initiativ. Vid ett föredrag fällde Tomas Kåberger den träffande kommentaren; ”Branschorganisationerna är rädda om sina ’efterblivna’ medlemmar”. Naturligtvis avsåg han inte organisationernas eller medlemmarnas intelligens utan det faktum att branschorganisationerna syfte är att tillvarata alla sina medlemmars intressen, även de som bromsar förändring…
Framsteg i relation till ”best practice” säger inte tillräckligt
Bättre om två år…
Hållbarhet handlar inte om kortsiktiga mål och kvartalsekonomi. Ändå ser vi att det ganska oftast hanteras på likartade sätt. Företagen anger kortsiktiga mål för olika nyckeltal. Utan att dessa tydligt kan relateras till hur eller om de leder till verklig hållbarhet eller inte.
Det vanligaste exemplet är nog att företag t.ex tittar på sin senaste hållbarhetsredovisning och sedan ställer upp mål för ett eller flera av nyckeltalen som redovisats. Det är också ganska vanligt att dessa kortsiktiga mål är relativa och relateras till ”per såld produkt”, ”per omsatt krona” eller liknande.
Hur mycket säger då detta egentligen om att ett företag verkligen är hållbart eller inte ?
Väldigt lite, oftast ingenting!
Ta till exempel ett stort klädföretag inom ”e-handel/fast-fashion”, som omfattas av lagkravet på att upprätta en hållbarhetsredovisning. De sätter upp ett mål att på två år minska sina CO2-utsläpp från transporter med 25%.
Innebär detta att fast-fashion blir ”mer hållbart”…? Kanske innebär minskningen av utsläpp från transporter istället att ”fast-fashion” ur konsumentens perspektiv rent av blir mer acceptabelt…
Ett annat exempel: En hamburgerkedja sätter upp mål om att minska sina CO2-utsläpp per såld hamburgare. Bl.a genom att köpa klimatkompensation (trädplantering). Samtidigt ökar man försäljningen avsevärt. Effekten blir att de ackumulerade totala utsläppen ökar betydligt. Gör detta företaget ”mer hållbart”?
Om man bortser från faktumet att den verkliga effekten av klimatkompensation helt saknar vetenskaplig bevisning. Så har företaget uppnått sitt kortsiktiga mål. Samtidigt som de totala utsläppen ökat – knappast ”mer hållbart”…
Om man också tar i beaktande alla andra effekter på samhället, på människors livskvalitet, på människors syn på maten och måltidens betydelse och på vår hälsa, som snabbmats-kulturen medför. Är det snarare troligt att mer snabbmat leder till ökad ohållbarhet.
Framsteg i relation till kortsiktiga mål säger inte tillräckligt
Framsteg i förhållande till ett önskvärt tillstånd…
För att kunna nå hållbarhet måste vi ha en konkret definition för vad hållbarhet innebär.
Alla de ”relativa” jämförelser som beskrivits här ovan är otillräckliga för att veta om man är, eller är på väg att bli hållbar.
Relativa jämförelser, oavsett hur detaljerade de är, riskerar att vilseleda hållbarhetsarbetet och kan rent av leda till inlåsningseffekter och dåligt underbyggda beslutsunderlag. De kan också invagga organisationen, dess medarbetare och omvärlden i en tro att de initiativ som pågår verkligen leder till hållbarhet. Men eftersom alla dessa jämförelser är relativa i förhållande till ”nuläget”, inte till vad hållbarhet verkligen innebär, finns ingenting som styrker detta.
Vår planet och vårt samhälle är perfekta exempel på komplexa system. Komplexa system är, till skillnad från komplicerade system, inte förutsägbara. Att tillämpa samma logik som används i komplicerade system på komplexa system riskerar att göra saker och ting värre, inte bättre. Vi kan inte förutsäga resultat eller definiera slutpunkter i komplexa system.
”Om man inte kan definiera målet, upplevs resan som onödig. Vi vet ju ändå inte när vi är framme”
Frågan:
Hur definierar man vad hållbarhet verkligen innebär?
(Frågar du hundra personer vad det innebär får du med stor säkerhet 100 olika svar. Troligen kommer några att citera Brundtland-kommissionens; ””En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov”, vilket ju är bra. Men en mer konkret definition är nödvändig.)
Svaret:
Ingen kan, i ett komplext system, konkret definiera vad hållbarhet verkligen innebär.
Däremot finns mängder av vetenskaplig forskning som kan användas för att definiera gränsen mellan vad som är ohållbart och hållbart. Med hjälp av vetenskaplig forskning kan vi alltså få fram gränsvärden/hållbarhetskriterier och definiera en ”zon” inom vilken hållbarhet råder.
Med detta som grund kan man utveckla en metod för att, på riktigt, åstadkomma hållbar utveckling.
Metoden som kallas FSSD (Framework for Strategic Sustainable Development) har utarbetats och förfinats sedan 1990-talet av en internationell grupp forskare, ledda av Karl-Henrik Robért. (Bl.a. grundare till den internationella organisationen The Natural Step) Ramverket är generellt och systembaserat uppbyggt för att kunna styra framsteg till en hållbar framtid.
Vill du veta mer…
FSSD-metoden är ett ramverk som innehåller flera ”byggstenar” för att förstå hållbarhet och kunna skapa en strategi för hållbar utveckling.
Ramverket exkluderar inte andra ”verktyg” som kan behövas för att driva hållbar utveckling. Det fungerar som ett strategiskt hjälpmedel för att knyta samman olika initiativ och verktyg. Det gör ramverket till ett värdefullt hjälpmedel, inte bara för företag som precis skall påbörja sin hållbarhetsresa, utan även för företag som redan har påbörjat olika initiativ.
En av ramverkets många styrkor är dess ”generalitet”. Ramverkets hållbarhetsvillkor är generella och ger flexibilitet att hantera ett företags olika ”enheters” specifika problemställningar och möjligheter. Utan att äventyra det gemensamma målet. De kan dessutom tillämpas på såväl övergripande nivå som på detaljnivå. Vilket minskar risker för suboptimering och problem som kan härledas till olika förändringshastighet, olika regelverk mm.
Kontakt:
Vill du veta mer om FSSD, få en mer detaljerad genomgång, diskutera hur systemet kan passa in i er verksamhet eller kanske inleda ett samarbete…
Kontakta thefuture®. Vi hjälper företag att arbeta med förändring i komplexa system, baserat på FSSD-metoden.
FSSD – Framework for Strategic Sustainable Development
Läs mer om FSSD-metoden HÄR.
Metoden är en av de mest beprövade som finns när det gäller hållbarhet. Den är dessutom enkel att förstå samtidigt som den ger konkreta hjälpmedel och förhållningssätt.
