Det finns bara EN systemgräns…!

Systemgränser är ett begrepp som förekommer ofta och i många olika sammanhang, inte bara när det gäller hållbarhet. Ibland kallas det inte för systemgräns utan något annat, men med samma syfte – att avgränsa. Det är väldigt vanligt att man hittar på egna systemgränser i tron att man därigenom ”förenklar” en komplex verklighet.

Men påhittade systemgränser är ju inget annat än just påhittade avgränsningar.

De komplexa kretsloppen och sambanden på vår planet och i vårt samhälle har utvecklats under oerhört lång tid.
Här finns inga ”systemgränser” – allt hänger ihop. Sambanden är otroligt komplexa och fantastiskt sinnrikt utformade.

Varje gång man går ut i naturen blir man lika imponerad över hur allting hänger ihop, det finns inga ”glapp”, det bildas inget avfall – allt har en funktion och allt som sker får en konsekvens…

Det finns många anledningar till alla dessa påhittade ”systemgränser”. Men kanske visar nedanstående citat på en av de mest grundläggande – vi har svårt att förstå skillnaden mellan komplicerat och komplext…

”När du gör det komplicerade enkelt, gör du det bättre.
Men när du gör det komplexa enkelt, gör du det fel.”

Många verkar till och med tro att komplicerat och komplext är samma sak, och att lösningar som fungerar i den ena kontexten också fungerar i den andra…

En komplex värld är komplex – det kan inga påhittade gränser ändra på.

En effekt av alla dessa påhittade systemgränser, är att alla konsekvenser som vi inte tänkte på eller som vi skapade systemgränsererna för att slippa hantera, väldigt ofta (alltid) bara vältras över till vårt samhälle och vår planet.
Att hantera efter bästa förmåga… Det går sådär…

Men i verkligheten finns bara EN systemgräns – vår planet.

Det är väl egentligen inte heller helt vetenskapligt korrekt. Säkerligen finns det förhållanden mellan vår planet och universum som vidgar systemgränsen ytterligare… Men eftersom mänskligt liv hittills inte hittats någon annanstans än just här, kan vi nog utgå från att vår planet utgör en ganska tydlig systemgräns för mänskligt liv.

Egna systemgränser – för att ”förstå”…

Vårt behov att ”förstå” olika sammanhang, kombinerat med vår begränsade förmåga att tänka i flera dimensioner samtidigt, gör att vi ofta försöker bryta ner både komplicerade och komplexa samband i ”hanterbara” avsnitt.

Det kan handla om att dela upp geografiska områden, leverantörskedjor, flöden av olika slag, sociala grupper, tidsperioder, ämnen o.s.v.

Men samtidigt som vi skapar egna systemgränser avstår vi också ”överblicken”. Med den försvinner möjligheten och förmågan att förstå helheten och att upptäcka konsekvenser som inte ”ryms” inom systemgränsen. Alla samband relaterade till påhittade systemgränser tenderar dessutom att bli väldigt ”endimensionella” – att handla bara om ett eller ibland kanske ett fåtal samband.

Genom att dra systemgränser lite sinnrikt kan vi ju ”slippa störningar” som riskerar att kullkasta våra uppfattningar.
Frågan är ju om egna systemgränser verkligen hjälper oss att förstå – eller om de istället skapar ett slags ”tunnelseende” eller en ”bubbla” av egna uppfattningar om hur vissa saker och ting fungerar…

Det är lite ”lustigt” egentligen när man tänker på alla glada tillrop i stil med: ”Think outside the box / Tänk utanför boxen” som ofta används, samtidigt som vi är otroligt snabba med att skapa nya ”systemgränser”…

I vetenskapens värld på SVT (24 Jan, 2021) ”H2O – Kampen om vattnet” visades ett helt annat perspektiv på vad som sannolikt var en av de mest påtagliga bakomliggande orsakerna – vattenbrist.

Orsaken kan alltså till stor del ha varit klimatrelaterad. Med den kunskapen hade säkerligen mediarapporteringen och responsen sett annorlunda ut. För att inte tala om utformningen av insatserna för att lösa motsättningarna.
Kanske orsakade den mest vedertagna ”systemgränsen” rent av att ”fel problem” löstes och att det mest påtagliga problemet (vattenbristen) fortfarande kvarstår [?!]

Egna systemgränser – för att slippa från ansvar

Väldigt ofta används egna systemgränser för att slippa från ansvar, medvetet eller ibland omedvetet.

Att skapa en egen systemgräns som gör skillnad på vad man tar hänsyn till resp. vad man inte tar hänsyn till, kan ibland fungera för att studera ett komplicerat problem. Men i ett komplext sammanhang skapar det bara oklarhet och döljer många gånger effektivt konsekvenser och viktiga samband.

Vår besatthet av att kunna räkna ut och jämföra olika alternativ är också en orsak till att egna systemgränser upprättas. Ett av de mest flagranta exemplet på detta är kanske när man försöker översätta olika typer av miljö- och samhällsnyttor till ekonomiska mätetal.
Även om man t.ex kanske kan uppskatta samhällsnyttan av att odla en trädsort på ett visst område i ekonomiska termer, så kan man ju aldrig översätta nyttan, välbefinnandet och rekreationsvärdet av att se och uppleva ett varierat skogslandskap. Eller nyttan för den myriad av olika djurarter etc. som finns i en orörd skog.

Naturen finns inte till bara för vår skull, att använda och utnyttja efter eget önskemål… 

Det är ju dessutom helt omöjligt att avgöra vem som har rättigheten att göra en sådan ”värdering” – vi som lever nu, våra barn eller kommande generationer… eller kanske rent av alla djur- och växtarter som är helt avhängiga av den natur de lever i…

Systemgräns för att undvika samhällsansvar…

Väldigt ofta skapar egna systemgränser inlåsningseffekter, samtidigt som de tar bort incitament för mer genomgripande förändring av olika beteenden och strukturer.

Ibland sker det medvetet när systemgränser hittas på för att undvika svårigheterna med att beakta ALLA konsekvenser och sammanhang. Men ibland har systemgränsen kanske bara skapats för att detaljstudera ett litet avsnitt av ett sammanhang och man har missat att noga utreda alla övriga konsekvenser av att införa en sådan gräns.

De stora samhällsförändringar som är absolut nödvändiga om vi skall kunna förändra vårt samhälle till en hållbar framtid, är mödosamma, tar tid och kräver påverkan i många olika led och sammanhang. Påhittade systemgränser och egna agendor riskerar att begränsa och kanske rent av kullkasta den nödvändiga utvecklingen.

Några exempel:
Om konsekvenserna av flygresor (bl.a utsläppen av CO₂) påstås gå att klimatkompensera, så att de inte längre är skadliga för miljön och vårt klimat. Hur påverkas då den omställning av vårt resande som är absolut nödvändig för att åstadkomma en hållbar värld? Kommer alla olika aktörer och entreprenörer som har kopplingar till flyget, t.ex. semesterresorter, hotell, transferbolag, konferenscenter o.s.v. att påskynda utvecklingen av hållbara alternativ? Kommer de branscher som berörs att se över möjligheterna till ”omskolning” och omställning? Kommer företag att anpassa strukturer, leverantörskedjor och sina organisationer för att fungera i en värld med mindre affärsresande?

Påverkar den påhittade ”systemgränsen” för vilket bränsle som drivlinan i en bil använder (fossilt eller el), mängden parkeringsplatser och asfaltvägar som anläggs? Påverkar den hur transporter och logistik byggs upp? Påverkar systemgränsen mängden bildäck som produceras årligen, eller antalet människor som dödas i trafiken?
Läs mer: ”Elbilar är inte hållbara”

Fler exempel:

Systemgränsen har under flera decennier effektivt dolt alla konsekvenser som den fria marknadsekonomin har när det gäller sociala aspekter, ekonomiska orättvisor, jämlikhet, mångfald, miljön och inte minst vårt klimat.

Exempel på en populär nyliberal tes: ”Om resurstillgången minskar, ökar ju priset och anpassning sker”… Men om resurserna ”tar slut” och pengar inte kan återskapa dem, vad händer då? …tänkte inte på det! 

Konsekvens: Företaget X kan anlita företag utan att ta någon hänsyn till var motparten har sitt kontor. Möjligheten till globalisering ökar. Alla reserelaterade utsläpp sker ju utanför den egna systemgränsen – ”Not in my backyard”…

I bl.a konsultvärlden framställs detta ofta som en ”outtalad” marknadsfördel, när konsultföretagen har blivit allt större, med tiotusentals medarbetare spridda över landet/världen. Kunden får ju tillgång till en allt större ”samlad kunskap”, oavsett var expertisen ”sitter”… (Ev. resor och relaterade utsläpp för att utföra uppdraget ”tillhör” ju konsultföretaget – utanför systemgränsen) 

Men utsläppen från oljan som utvinns – Nej, de behöver man ju inte räkna med eller ta ansvar för, de sker ju utanför systemgränsen… dumpa det istället på konsumenterna, samhället och miljön.

Men utsläppen fortsätter ju precis som innan. Resursutvinningen, produktionen och processerna för att framställa och distribuera produkterna som säljs fortgår ju. Haglöfs påstår dessutom att de, med hjälp av klimatkompensation, ”tar hand om” leveratörskedjans utsläpp, vilket ju gör att incitamentet för producenterna, speditörerna m.fl. att förändra sig till en hållbar värld, försvinner. (De är ju redan ”klimatneutrala”)

Med annonskampanjen försöker man nu tala om för omvärlden och kunderna att alla dessa fortsatta utsläpp och resursutnyttjande är OK, kunderna kan lugnt fortsätta att konsumera. så länge de köper Haglöfs produkter…

Samtidigt finns det överhuvudtaget ingen vetenskaplig bevisning för att klimatkompensation överhuvudtaget fungerar.
Man påtalar ju t.o.m. att man ”fuskar”…

…men det är ju utanför vår systemgräns – alltså inte vårt ansvar…  dumpa det istället på kunderna, samhället och miljön.

Konsekvens: Kunderna luras tro att utsläppen inte längre ger några klimatkonsekvenser och att de lugnt kan fortsätta med sitt resande. Flygbolagen och övriga reseleverantörer behöver inte heller förändra sin verksamhet för att passa in i en hållbar framtid – GoodWings har ju redan hjälpt dem att ”bli kvitt” utsläppsproblemet…

Samtidigt finns det överhuvudtaget ingen vetenskaplig bevisning för att klimatkompensation överhuvudtaget fungerar.
Även om det skulle fungera, så är vetenskapen oerhört tydlig – vi måste samtidigt minska alla utsläpp till noll och dessutom se till att vår naturs kapacitet att lagra koldioxid inte förstörs .

Det är ju ganska uppenbart – det enda GoodWings ger tillbaka till framtiden är alla konsekvenserna av de utsläpp som man hjälper sina kunder och resebranschen att dölja bakom en vilseledande egen systemgräns och en GreenWash-ridå…

EN systemgräns.

Skall man tolka det flitiga användandet av egna systemgränser som en brist på förståelse för komplexa system, en (delvis missriktad) vilja till förändring eller är det ännu ett tecken på att ”sätta jaget före laget”…?

Kanske är det en kombination av alla… 

Vi bor på en planet med begränsade resurser där många av våra planetära gränsvärden har, eller är på väg att passeras. En planet med komplexa, sinnrika och fantastiska kretslopp som på otaliga sätt signalerar att de är utsatta för en ofattbar stress, förorsakad av oss människor. Kretslopp som snabbt närmar sig brytpunkter som kan leda till självförstärkande processer bortom vår kontroll.

Vi lever också i ett globalt samhälle som visar tydliga tecken på skenande orättvisor, hotade demokratiska system och alltmer polarisering. Mellan olika folkgrupper, länder, etnicitet, fattiga och rika o.s.v.

Vi behöver inte fler påhittade ”systemgränser” – vi behöver mer förståelse för att allting faktiskt hänger ihop.

• Påhittade systemgränser är bara påhittade – de finns inte ”på riktigt”.
• I ett kretslopp får alltid en åtgärd konsekvenser, oaktat påhittade systemgränser.
• Även om alla ingående avgränsade ”system” är hållbara medför det inte att helheten också är hållbar.
• Helheten är viktigare än de ingående detaljerna, var för sig.

Vi har en begränsad tid på oss att se till så att EN mänsklighet ryms på EN planet.

Fler gränser, oavsett om de är verkliga eller påhittade systemgränser, löser inte utmaningarna vi har i vår komplexa värld.
Gränser gör inte heller att vi förstår världen bättre, det leder bara till att vi ”avskärmar” oss ännu mer från helheten. 
Sannolikt är det istället så att de förstärker, cementerar och skapar inlåsningseffekter som leder i helt fel riktning.

”Det är inte de starkaste som överlever. Inte heller de mest intelligenta
– utan de som är bäst på att anpassa sig till förändringar”
– Charles Darwin –

Ett tips! 
Varje gång du ser eller märker en avgränsning, fundera på varför den finns där. Vad händer om du utökar den eller tar bort den? Vem har skapat den – finns det en anledning varför den hittats på? Vad omfattas inte av den påhittade systemgränsen? Använder någon avgränsningen för att framhäva en ”enkel” lösning eller att flytta problemet till någon annan? (Populism)

Glöm inte – i verkligheten finns det bara en systemgräns! 

Avslutningsvis, en liten hållbarhetsparafras på Kennedys berömda uttryck; ”Ask not what your country can do for you, but what you can do for your country”

”Det handlar inte om vad hållbarhet kan göra för dig,
Det handlar om vad du kan göra för hållbarheten.”