NOLL-intresse skapar Ointresse…
Du har nog sett dem, målutfästelser, marknadsföring och certifieringar som fokuserar på att nå ”Netto-Noll utsläpp”.
Det har på senare tid blivit ett av hållbarhetsbranschens ”buzzword”. Alla dessa företag som hävdar att de redan är eller skall bli ”Klimatneutrala”… och ofta dessutom alldeles på ”egen hand”!
Visst är det fantastiskt…
…om det bara var PÅ RIKTIGT!
De flesta begreppen; ”Netto-Noll utsläpp”, ”Carbon Neutral”, ”Klimatpositiv”, ”Klimatneutral”, ”NollCO2”, ”Nettoutsläpp” och ”Net Zero” bygger på att en andel av utsläppen på något sätt kan och skall klimatkompenseras. (…göras ogjorda)
”Netto” är i grunden en ekonomisk term som beskriver en summa, en vikt eller dylikt efter att avdrag gjorts. (Wikipedia)
Som grundupplägg, skall man alltså att först räkna samman alla utsläpp man förorsakar, kanske försöka minska dem lite och sedan göra avdrag så att ”utsläpps-summan” blir noll, eller i vissa fall till och med lägre än noll.
Missförstå mig rätt här – att kartlägga sina utsläpp och sedan minska dem, PÅ RIKTIGT, är ju väldigt bra.
Men det finns ett STORT problem:
Det finns inga vetenskapliga bevis för att kompensation av koldioxidutsläpp med fossilt ursprung överhuvudtaget är möjligt – inga bevis!*
Det är lite underligt att så många företag som lägger ner avsevärda resurser och ansträngningar på att kartlägga sina utsläpp, sedan försöker uppnå något som inte är vetenskapligt möjligt.
Många företag verkar inte heller förstå att de dessutom utsätter sina varumärken för risken med en ”framtida” svek-debatt, när de medvetet blundar för vetenskapen för att skapa kortsiktiga ekonomiska fördelar…
Som om det inte vore nog! Genom att sedan marknadsföra och påstå/stödja något som saknar vetenskaplig evidens och därigenom vilseleda kunder och omvärlden, riskerar man dessutom att fördröja och i vissa fall helt omkullkasta de stora och snabba samhällsförändringar som är absolut nödvändiga om vi skall klara tvågradersmålet och kunna överlämna en beboelig planet till våra barn och kommande generationer.
Det är ju nästan så att man önskar att branschen/näringslivet tar ett ansvar och ”självsanerar”… eller?
ICC – Näringlivets världsorganisation
Ur; ”ICC:s Regler för reklam och marknadskommunikation”:
Artikel E1 Hederlighet och vederhäftighet
”Marknadskommunikation ska vara så utformad att konsumenternas oro och känsla för miljön inte missbrukas och att deras eventuella brist på kunskap i miljöfrågor inte utnyttjas.”
”Vaga eller ospecifika påståenden om en viss positiv miljöpåverkan, vilka kan ha en rad olika betydelser för konsumenterna, får användas endast om de utan reservation är giltiga under alla rimligen förutsägbara förhållanden. Om så inte är fallet, ska ett sådant generellt miljöpåstående antingen kvalificeras eller inte användas alls.
Men – det klart! Det är ju inte själva ”trixandet” som är fel, det är att bli påkommen! Och skulle man bli påkommen kan man ju alltid säga att man handlat i ”god tro” eller utfärda en ”dementi” – det är det ju ändå aldrig någon som läser…
Tänk om alla vore Usain Bolt…
I analogi med resonemanget som klimatkompensations-lobbyn tillämpar när det gäller koldioxidutsläpp, skulle ju alla hundrameterslöpare kunna köpa sig fria från skillnaden mellan den egna prestationen och Usain Bolts. Guldmedaljen i OS skulle då tillfalla alla 8 som kom i mål på samma tid…
Löparna skulle ju kunna köpa sig fria från det som skiljer, kanske genom att betala för ett par sekunders ”löptid” eller några meters kortare ”löpsträcka”, till någon annan snabb ”prisvärd” sprinter… som gör det istället för dem.
Eller kanske genom att betala till något lab som med hjälp av CRISPR-Cas9 kan editera lite i deras genuppsättning…
Det låter kanske lite overkligt, men ovanstående hundrameters-resonemang är baserat på precis samma vetenskapliga, faktabaserade grund som klimatkompensation – det vill säga ingen vetenskaplig grund alls!
Men det är väl OK?
Avsaknaden av vetenskapliga bevis för att koldioxidutsläpp, kan göras ogjorda genom ”kompensation”, har ju inte hindrat kompensationsbranschen från att skapa kreativa bokföring eller från att vilseleda privatpersoner och företag…
Men, bortsett från denna ”lilla teknikalitet”…
Hur skulle det påverka idrotten, om man kunde betala för att ”ta bort” tidsskillnaden mellan löparna i ett hundrameterslopp? Skulle någon idrottsman då bry sig om att lägga ner alla de där tusentals träningstimmarna som behövs för att bli en sprinter i toppklass? Skulle hundrameterslopp bli helt ointressanta? Skulle världsrekordet vara värt någonting alls, när begreppet ”rent spel” är till salu?
Hur tror du att samhället påverkas om privatpersoner och företag, istället för att PÅ RIKTIGT minska sina koldioxidutsläpp, väljer att köpa sig fria från ansvar, men ändå påstår att de är ”klimatneutrala”?
Tror du möjligheterna att nå tvågradersmålet och minska klimatkatastrofens konsekvenser förbättras?
Tror du att andra företag kommer att genomföra ”kostsamma”, tidskrävande och komplexa förändringsprojekt som involverar hela leverantörskedjor och samhällsstrukturer för att minska utsläppen, om det är billigare att betala för att ”slippa”?
Tror du att investerare skulle vara intresserade av att placera pengar i företag som ”jobbar hårt” för att minimera sina utsläpp PÅ RIKTIGT (med de risker och utmaningar det innebär), eller istället välja företag som redan ”löst problemet”…
Skulle de strukturella och omfattande förändringar som behövs i samhället för att vi skall kunna ställa om till en hållbar värld ens påbörjas om alla företag, anser sig kunna bli ”Noll-utsläppare” alldeles på egen hand?
Ett mål som inte går att missa…
Det bästa (läs sämsta!!) med de här nya ”netto-begreppen” är ändå – det är mål som inte går att missa. Oavsett hur långt från målet du hamnar kan man ju tydligen alltid betala för mellanskillnaden. (Jmf. Usain Bolt ovan…)
Den ansträngning som var och en gör blir ointressant – oavsett hur duktig du är och hur mycket du än anstränger dig, så spelar det ingen roll eftersom vem som helst ändå kan betala pengar för att kompensera för ”mellanskillnaden”.
…i idrottssammanhang hade det sannolikt kallats för doping!
En annan ”smidig”[?] sak. Om du ger kompensationsförsäljaren i uppdrag att först räkna fram hur stora utsläpp din verksamhet förorsakar, så behöver de ju inte ens räkna rätt. Man skulle ju t.o.m kunna säga att ju högre dina utsläpp visar sig vara – ju bättre är det… Då ökar ju ditt behov av att köpa kompensation.
För att ”gardera sig” kan man ju köpa lite extra, kanske t.o.m dubblera – det är ju ändå ganska billigt med kompensation…
Ytterligare en sak man kan fundera lite över:
Ofta säger förespråkare för kompensationsbranschen att man först skall minska sina utsläpp och sedan kompensera för resten – det låter ju seriöst och logiskt.
Men samtidigt har i stort sett alla kompensationsförsäljare på senare tid skapat möjlighet för privatpersoner och företag att prenumerera på klimatkompensation. De har dessutom skapat hemsidor där man, utan att redovisa någon form av ”motprestation” kan både köpa och prenumerera på kompensation.
Du vet, så där som man prenumererar på en tidning, bredband eller kanske Spotify. Apropå det; hur ofta ser du över dina prenumerationer? Hur ofta ser du över och ändrar dina behov, så att du kanske kan minska dina prenumerationer?
För det är väl inte så att du har autogiro för dina betalningar…
På en av kompensationsförsäljarnas hemsida, kan man t.o.m läsa: ”Att sänka företagets klimatpåverkan och kompensera det ni inte kan sänka är två parallella spår. Prenumererar ni på klimatkompensation så har ni ena saken hanterad.”
Såå praktiskt, man kan alltså hålla på med de ”parallella spåren”, helt oberoende av varandra!
Det där med att först minska – var alltså inte så viktigt…
EKO EGO-trenden…
Allt oftare ser man nu varor och tjänster som märks med ”100% klimatkompenserad”, ”klimatneutral” eller något av de andra ”buzzworden”.
Det verkar nästan som om en del företag tror att de missar hela den här grejen med att ställa om till ett hållbart samhälle om de inte snabbt visar att de är eller skall bli ”klimatneutrala”.
Det verkar också som att de, på allvar, tror att de kan bli hållbara alldeles på egen hand, bara genom att räkna lite på sina utsläpp och sedan köpa sig ansvarsfrihet.
Signalen detta sänder ut i samhället är att vi inte alls behöver göra speciellt stora förändringar för att bli av med utsläppen. Företagen bakom hotellnätterna, flygresorna, hamburgarna, äggen, dieseln, den ”goda” elen, hundmaten, kaffet, e-handeln, knäckebrödet och många andra har ju uppenbarligen ”knäckt koden”.
Om vi bara väljer deras produkter och tjänster, kan vi i den ”rika världen” fortsätta som vanligt – ”Business-as-Usual”.
Uppenbarligen kostar det inte heller så mycket eftersom priset för de här företagens produkter och tjänster inte ökat speciellt mycket, de har bara helt magiskt blivit ”utsläppsfria”.
…och ändå fortsätter flygbolagen att tanka sina plan med skattebefriade fossil-bränslen, ändå kör bonden med sin stora dieseldrivna traktor på åkern när han odlar sin gröda och använder lika mycket konstgödning som innan, ändå så fraktas de märkta äggkartongerna och varorna i e-handeln omkring med stora dieseldrivna långtradare, hönorna som värper sina ägg och korna som bidrar med sin mjölk äter samma hitfraktade högenergifoder…
Om något låter för bra för att vara sant, så är det oftast inte det!
Som jag nämnde tidigare, det är lite förbryllande hur de här företagen, när de lagt ner mycket tid och resurser på att kartlägga och summera ner alla utsläpp som deras verksamhet förorsakar, ofta med hjälp av vetenskapliga metoder och olika ramverk (t.ex GHG-protokollet, tillämpning av Scope 1, 2 och 3, PAS 2060 o.s.v.) sedan vänder vetenskapen ryggen och väljer att satsa pengar på ”kompensation och projekt” som saknar vetenskaplig grund. Samtidigt som de egna utsläppen oavbrutet fortsätter, precis som innan.
Allt för att kunna skylta med någon ”Klimatneutral-märkning” som i praktiken inte förändrar någonting alls, utsläppen fortsätter. En ”märkning” som i konkurrenssammanhang snart inte heller är värd någonting eftersom i princip alla kan skaffa den genom att betala för ”mellanskillnaden”.
Är det verkligen så viktigt att vara ”först” – viktigare än att, tillsammans med samhället, göra det viktiga jobbet och skapa en framtid för kommande generationer…
Genom att agera på det här sättet slås dessutom förutsättningarna för verklig förändring undan – alla hinder kan ju uppenbarligen övervinnas genom att köpa sig fri.
NOLL-intresse skapar Ointresse!
Alla tycker om den som försöker, som kämpar för att nå sina mål…
Inget av begreppen som nämns i början av artikeln innebär alltså att ett företag, ett projekt, en tjänst eller en produkt förorsakar noll koldioxidutsläpp – PÅ RIKTIGT!
Istället är det så att eftersom klimatkompensation ingår som hela eller en del av ”begreppen”, så innebär det att den som t.ex säger sig vara ”klimatneutral”, ofta vet ganska exakt hur stora utsläppen är och var de uppstår, men väljer att köpa sig fri från ansvar.
Detta innebär ju samtidigt att de olika begreppen tappar sitt värde och blir ointressanta!
Det gäller även om användandet av klimatkompensation bara omfattar en del av den egna verksamhetens utsläpp. Det finns ju ingen gradering – man kan ju inte vara ”lite klimatneutral” eller ha ”lite Netto-Noll utsläpp”.
Tyvärr drabbar det ju också de som verkligen PÅ RIKTIGT vill minska sina utsläpp och försöka nå det som begreppen ger sken av. De som seriöst försöker genomföra den omfattande omställning som måste ske.
Vem bryr sig…
Vem bryr sig om just du eller ditt företag verkligen har ansträngt sig, kanske följt något etablerat ”ramverk”, jobbat med alla aktörer i leverantörskedjan och minskat era utsläpp PÅ RIKTIGT, när konkurrenten som stoltserar med samma ”begrepp, etikett eller certifiering” inte har gjort det, utan bara köpt lite extra klimatkompensation?
Om du och ditt företag dessutom själva köper klimatkompensation för att ”nå hela vägen ner till noll”, så har ni ju automatiskt godkänt kompensation som ett accepterat/likvärdigt sätt att minska utsläppen.
Kompensationsbluffens ”världsmästare”.
Ta en titt på flygbranschen och deras C.O.R.S.I.A. – världens troligen största upplägg för klimatkompensation. Hela branschen har tillsammans tagit fram ett upplägg för att kompensera för all ökning av utsläpp de förorsakar fr.o.m. 2020.
(Förhandlingarna har letts av ICAO, ett FN-organ – och till skillnad från alla andra FN-organ under mycket stor sekretess.)
De har inte någon plan för att minska den redan höga utsläppsnivån som nu gäller, de pratar bara om ökningen.
Ungefär som att; allt det andra, det som vi redan släpper ut, får ni faktiskt stå ut med…
Syftet är naturligtvis att flytta fokus och samtidigt få möjlighet att fortsätta den snabba ökningen.
Om någon tvekade kring deras målsättning; När Corona-pandemin orsakade en dramatisk minskning av flygandet under 2020, inleddes omedelbart förhandlingar om att ändra basår till 2019… (…för att minska behovet av kompensation?)
Vem bryr sig…
Om du eller ditt företag har tänkt köpa klimatkompensation för utsläppen från hela eller någon del av er verksamhet, t.ex som ett led i att bli ”klimatneutral”. Hur påverkas det fortsatta hållbarhetsarbetet? (Om det är aktuellt med en fortsättning…)
Vad händer med engagemanget och ambitionen – när man redan är ”klimatneutral”?
Hur påverkas nyrekryteringen – kommer bara personer som accepterar eller stödjer att klimatkompensation används som substitut för verklig utsläppsminskning att söka sig till företaget? Hur påverkar det framtidsutsikterna?
Vad händer med utvecklingen av företagets verksamhet och affärer, finns engagemanget för att verkligen ställa om till en hållbar värld, eller blir det bara ”fortsatt underhåll” av den ”redan klimatneutrala” verksamheten och affärsmodellen?
Hur skall man t.ex få accept för att genomföra ytterligare verklig minskning av utsläppen?
(Accept från aktieägare, moderbolag, ledning, ekonomiavdelning, medarbetare, leverantörer, kunder etc.)
- ”Vi måste minska våra utsläpp för att uppfylla Parisavtalet” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Vi behöver investera i ny teknik för att minska våra utsläpp” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Vi behöver investera i ny teknik för att minska våra utsläpp” – men det är ju dyrare än klimatkompensation…
- ”Vi behöver pengar föra att förverkliga en idé om en ny hållbar produkt” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Nu måste vi börja åka kollektivt till jobbet för att minska utsläppen” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Vi måste göra den där lite jobbiga beteendeförändringen för att minska utsläppen” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Om vi byter alla förmånsbilar till elbilar, så minskar vi utsläppen” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Om vi byter alla förmånsbilar till elbilar, så minskar vi utsläppen” – men det är ju dyrare än klimatkompensation…
- ”Vi måste sätta press på våra leverantörer för att minska utsläppen” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Transportfirman har bytt till ellastbilar och vill höja priset lite” – kan vi inte acceptera, det blir ju dyrare än kompensation…
- ”Vår branschorg. vill att vi gemensamt ändrar detta för att minska utsläppen” – men vi är ju redan klimatneutrala…
- ”Kunderna ifrågasätter hur våra dieselbilar kan vara klimatneutrala” – berätta för dem att vi ju ÄR klimatneutrala…
- o.s.v
Hur skall det marknadsföras?
- ”Nu är vi klimatneutrala!” – igen, men det sa ni ju förra gången också…
- ”Nu är vi klimatneutrala på riktigt!” – men förut då, var det fusk – har ni vilselett oss…?
- ”Nu har vi ytterligare minskat våra koldioxidutsläpp!” – men ni har ju redan tidigare påstått att ni är klimatneutrala…?
- o.s.v
Ganska ofta är ju förändringar av produkter och tjänster beroende av accept och stöd från många olika ”stakeholders” – när man har spelat ut ”klimatneutral-kortet” finns det inte så många kort kvar i leken…
Verkligheten
Corona-krisen medförde en verklig minskning av de globala koldioxidutsläppen med, som mest, ca 17% under en månad.
De flesta av oss minns väl hur land efter land stängdes ner, flygandet stoppade, resor och transporter minskade, industrier gick ner på lågvarv och konsumtionen störtdök.
Det är ju en ganska tydligt indikation på hur omfattande förändringar som krävs om vi skall klara tvågradersmålet. Den bästa vetenskapen som finns att tillgå, visar att utsläppsminskningar på ca 10-15% per år, krävs för varje år fram till år 2050!
Vi har, enligt forskarna, max 10 år på oss att halvera våra globala utsläpp av koldioxid, för att sedan fortsätta minskningen ner till noll senast år 2050 , om vi skall ha en chans att hålla de globala temperaturökningarna under två grader.
Nästan dagligen kommer alarmerande rapporter om konsekvenserna av den nuvarande uppvärmningen (ca. 1,2 grader) och nya rön som pekar på att den nuvarande forskningen kanske är ”för positiv” – att situationen är ännu mer prekär.
Det ger oss väldigt lite tid att åstadkomma mycket stora förändringar – utsläppen måste sluta!
Kompensation innebär ingen minskning av utsläpp!
*/ Inga bevis.
Här kan du läsa mer om klimatkompensation:
Här kan du läsa mer om ett par metoder som rent vetenskapligt skulle kunna ha förutsättningar att återföra kol från den snabba kolcykeln tillbaka till den långsamma kolcykeln, men som inte överhuvudtaget finns i den skala som skulle erfordras och som idag, saknar kommersiella och ekonomiska förutsättningar.
*/Undantag 1 - Direct Air Capture (DAC) + Karbonisering
Det finns idag ”småskalig” teknik som efterliknar naturens egna processer.
Teknik som fångar in koldioxid (CO2) direkt ur luften och med hjälp av en kemisk process och energi binder den i något som liknar ”kalksten”, som sedan kan lagras över väldigt lång tid.
Enligt en leverantör åtgår ca 2650 kWh energi för att ”binda” 1 ton CO2.
– En kubikmeter olja (fuel-oil) förorsakar utsläpp på ungefär 2.7 ton CO2
– En kubikmeter olja innehåller ungefär 38 Gigajoule energi = 10.555 kWh
Det innebär att ca 67% av energin i en kubikmeter olja åtgår för att ”binda” CO2-utsläppen som orsakas av en kubikmeter olja… (Oerhört ineffektivt!)
Om det kunde användas praktiskt på t.ex en bil, skulle du alltså behöva tanka 3 ggr mer för att kunna köra samma sträcka om du samtidigt skulle fånga in och ta hand om koldioxiden...
Priset för att med denna vetenskapligt säkerställda teknik binda ett ton CO2 är idag: ca 960€ = 10.034 Kr
Kostnaden för en Thailandsresa ToR (ca: 4 ton CO2 ) ökar då med ca 40.136 Kr(!) om den skall bli ”klimatneutral”.
Enligt International Energy Agency (IEA) finns det idag (år 2020) en anläggning för DAC med lagring av koldioxid. Kapaciteten är ca: 50 Ton/år
Knappast ett alternativ under överskådlig tid...
*/Undantag 2 - Carbon Capture and Storage (CCS, BECCS)
Med CCS-tekniken är det vanligaste att man tänker sig avskilja koldioxiden från industriella processer eller vid el-/värmegenerering och sedan lagra den genom att t.ex pumpa ner den i bergrum eller gamla ”tomma” oljekällor.
Processen påminner om ”Karbonisering”, se ovan. Men istället för att slutresultatet är ett fast ämne handlar det här istället om gas eller flytande gas.
Idag finns det bara ca 5 större* CCS-anläggningar i världen. De fångade 2019 tillsammans in högst 8 miljoner ton CO2. (Jmf. Sveriges totala utsläpp bara från avfallsförbränning 2019: 55,5 miljoner ton CO2e)
Ingen av anläggningarna tar koldioxiden från förbränning utan från kemisk processindustri.
*/ Enligt Global CCS Institute finns totalt ca 23 CCS-anläggningar. Med en total avskiljningskapacitet på ca. 39,4 miljoner ton CO2 per år. Av dessa är det dock bara fem anläggningar som har lagring av CO2 som sitt primära syfte. (En anläggning är av typen BECCS)
Kapaciteten hos alla CCS-anläggningar motsvarar idag nästan exakt 1 promille av de globala CO2-utsläppen
I den här artikeln från 2020-01-29, ”Koldioxidlagring – drömmen som sprack”, från Sveriges Natur kan du läsa mer om CCS-tekniken. Om de mer än 42 CCS-projekten som hittills stoppats (t.ex har protester stoppat alla projekt i Tyskland, Danmark, Nederländerna.) och om andra plus och minus för tekniken.
Här finns också länkar till artiklar om bl.a de stora osäkerheterna kring lagring mm.
Här finns även en rapport (2019) från Chalmers: Avskiljning, transport och lagring av koldioxid i Sverige
Här är en artikel från Naturskyddsföreningen: Infångning och lagring av koldioxid.
Tekniken är ännu så länge mycket dyr. Mer än dubbelt så dyr som ny vindkraft exempelvis. I det Norska projektet för lagring av CO2, Northern Lights, nämns kostnadsnivåer på ca 5.000 SEK / lagrat ton CO2. (17 gånger högre än priset i den europeiska utsläppshandlen)
I flera olika studier pratas om en kostnad på 780 – 2600 SEK / lagrat ton CO2, inkl transport och lagring.
Kostnaden för en Thailandsresa ToR ökar då med ca 3.120 – 10.400 Kr(!) om den skall bli ”klimatneutral”.
Om CCS/BECCS-tekniken kan utvecklas till fungerande storskaliga anläggningar Så innebär detta inte på något sätt att lösningen är ”klar”.
För värme-/elproduktion är ju t.ex en absolut förutsättning att tillgången på bränsle inte är avhängig av fossilberoende ohållbara, ofta linjära materialflöden. (som t. ex. avfallsförbränning) Eller, när det gäller BECCS, att odlingen/skörden av biomassa inte äventyrar naturliga kolsänkor, artrikedom, matvaruförsörjning etc.
Gemensamt för DAC-, CCS- och BECCS-tekniken krävs ju dessutom, om tekniken fungerar, att den används för att minska den totala halten ackumulerad koldioxid i den snabba kolcykeln. Så att vi kan nå Paris-avtalet. Inte för att enskilda företag eller privatpersoner skall kunna fortsätta med, eller öka sina utsläpp.
Med tanke på tidsrymden vi har på oss för att minska koldioxidutsläppen till NOLL (max 10 -30 år) och att kommersiell drivkraft saknas. Är det osannolikt att CCS- och BECCS-tekniken, från en nivå motsvarande en promille av de globala utsläppen, kommer att ha någon avgörande betydelse...
