Hållbarhetsbaksmälla – ta en huvudvärkstablett…
Alldeles nyligen fick jag en kommentar på en artikel om hållbarhet som jag skrivit: ”…men tills vi har löst de grundläggande problemen är det väl bra om vi minskar skadeeffekterna från dessa?”
En kort millisekund tänkte jag; ”Det var väl inget dumt argument…”, innan det slog mig hur lömsk kommentaren var.
Att minska ”skadeeffekterna” är ju samma sak som att ge en alkoholist huvudvärkstabletter mot baksmälla – det minskar ”skadeeffekterna”, men har ju absolut ingen verkan på det grundläggande problemet – snarare tvärt emot.
Om ”baksmällan” mildras kan det ju rent av kännas lättare att dricka mer…
Men kommentaren fortsatte att gnaga …
Är det inte precis detta som mycket av det hållbarhetsarbete som bedrivs idag faktiskt handlar om – att minska skadeeffekterna?
Ta till exempel ESRS väsentlighetsanalyser. Det läggs mängder av arbete på att försöka identifiera vad som är en organisations största hållbarhetspåverkan. (Inte sällan CO2-utsläpp) Sedan skapar man, ofta omfattande, system för att samla in data och definierar mål för hur man skall minska skadeeffekterna – man tar en huvudvärkstablett…
Samma sak gäller för mycket av den ”hållbarhetskommunikation” som vi matas med! Bilar som inte släpper ut koldioxid, flygbiljetter som klimatkompenseras, avfallsförbränning med CCS-teknik o.s.v – vi uppmanas att bortse från grundproblemen och istället ta en huvudvärkstablett…
…och precis som för alkoholisten så ”mildrar man bara baksmällan”!
Vilseledning – förnekarnas ”paradgren”
Ända sedan BP lanserade den första ”utsläppskalkylatorn” 2004 (Läs mer) som ett led i att flytta över sitt ansvar för koldioxidutsläppen på konsumenterna, har mycket av fokuset när det gäller hållbar utveckling handlat om att kartlägga skadeeffekterna som en organisation förorsakar.
Men, precis som i BP:s fall handlar det därefter nästan uteslutande om att flytta över ansvaret, att få människor att bortse från grundproblemen och istället fokusera på att minska skadeeffekterna …att ta en huvudvärkstablett.
Inspirerade av BP:s exempel (kan man förmoda) så har CO2 hamnat i sökarljuset och fått nästan allt fokus.
Problemet med skenande CO2-halt i atmosfären är ett oerhört akut problem som absolut inte får underskattas; Men…
Den närmast fanatiska övertro på att organisationers verksamhet, all mänsklig verksamhet och ekonomisk aktivitet kan fortsätta i princip som vanligt, om vi bara tar bort CO2-utsläppen den förorsakar är ju ”paradexemplet” för hur vi tror att vi kan bortse från grundproblemet (drog-beroendet) om vi bara minskar skadeverkan – genom att ta en huvudvärkstablett!
Ett aktuellt exempel från fjärrvärmebranschen: ”Eldar man upp träd, för att framställa värme/el, snabbare än tillväxten av nya träd, så tar skogen förr eller senare slut. Detta kan ingen BECCS-teknik i världen ändra på”. Läs mer. Trots detta grundvillkor, så satsas enorma belopp på att försöka avlägsna CO2-utsläppen från förbränningen – man tar en huvudvärkstablett och styr bort intresset från det verkliga underliggande hållbarhetsproblemet.
Detsamma gäller för avfallsförbränning, som bygger på att vår överkonsumtion av jungfruliga resurser och därmed avfallsproduktion skall fortsätta. Genom att komplettera förbränningen med kostsam CCS-teknik hoppas man kunna minska CO2-utsläppen. (...och samtidigt göra ”energiåtervinning” mer attraktiv) – man tar en huvudvärkstablett!.
Hållbarhetsredovisningar
Ta en titt i vilken hållbarhetsredovisning som helst, upprättad efter vilket ramverk som helst (GRi, CSRD/ESRS…).
Kan du hitta någon tydlig faktabaserad definition för vad ett hållbart samhälle är?
Kan du hitta någon information om hur kompatibel organisationens verksamhet är med en hållbar värld?
Handlar redovisningen istället om vilka ”väsentliga” konsekvenser organisationerna själva har identifierat att deras verksamheten ger upphov till, t.ex. hur mycket utsläpp av koldioxidekvivalenter man förorsakar? Beskriver man kanske vilka målsättningar man har när det gäller att minska de här konsekvenserna – att minska baksmällan…
Science Based Targets initiative (SBTi)
7279 företag (2025-04-24) anger att de har validerat sina planer för att minska sina CO2-utsläpp enligt SBTi. Det kan ju tyckas ”låta bra” – ”Vetenskapligt Baserat…(?!)”. Men vad det, förenklat, handlar om är att SBTi, enligt en egen modell som är hemlig, har allokerat den kvarvarande koldioxidbudget som räknats fram för max 1,5 °C temperaturökning till olika sektorer/branscher och sedan jämfört de validerade företagen med resp. sektor/bransch och den minskningskurva som krävs för att klara max +1,5 °C och nå för att nå netto-noll utsläpp.
SBTi validerar alltså hemliga data som företag själva har räknat fram mot en modell som är hemlig och säger sedan att det är ”vetenskapligt validerat”… Samtidigt upplevde vi 2024 det varmaste året som uppmätts på planeten, med en global medeltemperatur på +1,62°C över förindustriell medeltemperatur. EU:s klimatinstitut Copernicus redovisade också en vetenskaplig rapport, baserad på IPCC:s rapport AR6 och korrigerad med uppmätta siffror för de senaste åren, med en kraftig sänkning av kvarvarande koldioxidbudget – vid en beräknad sannolikhet på 100% är koldioxidbudgeten för max +1,5°C redan förbrukad.
…alla dessa kartläggningar, uppskattningar och teoretiska, hemliga, ”allokeringar” bara för att minska baksmällan – i det här fallet återigen bara avseende CO2.
EU:s The European Green Deal
Ett exempel på hur ambitionen att minska konsekvenserna (”Att skapa en klimat-neutral kontinent”) utan att adressera och åtgärda grundproblemen (ett ohållbart ekonomiskt system), leder till nya konsekvenser och ytterligare problem…
Enligt en aktuell forskningsstudie från IVL, innebär den gröna omställningen enligt EU:s scenarier att Europa behöver ta mellan 15 och 60 procent av världens tillgångar av kritiska metaller i anspråk.
EU utgör 5,7 procent av världens befolkning, Sverige 0,13 procent (1,3 promille). Som andel av den globala befolkningen gör vi alltså anspråk på en oproportionerligt stor andel av världens tillgångar av kritiska metaller. Det innebär att andra länder inte kommer ha samma möjlighet att investera i fossilfria energi- och transportsystem.
EU:s strategi omöjliggör m.a.o en motsvarande grön omställning i resten av världen. Klimatförändringarna är globala och kan inte bromsas enbart inom EU, även om vi skulle uppnå våra klimatmål på andra länders bekostnad.
Det är uppenbart att en strategi för grön omställning som förutsätter ett så stort behov av kritiska metaller är ohållbar. Samtidigt är det otroligt att så omfattande planer som ”The European Green Deal” kan arbetas fram utan att ta hänsyn till planetens bärkraft och de resurstillgångar som finns att tillgå.
Om alla länder och/eller maktblock i världen bygger upp liknande planer och ambitioner, utan att ta hänsyn till jordens resurstillgångar och mänskliga rättigheter, är det den perfekta grunden för konflikter och förmodligen slutet på vår civilisation.
Kan det rent av vara så, att de ansatser och konflikter vi redan ser; Rysslands anfallskrig i Ukraina, Israels folkutrotning i Gaza, Trumps ägaranspråk på Grönland och ”mineralavtal” med Ukraina, Kinas ”New Silkroad” och satsningar på mineralutvinning etc. i bl.a Afrika o.s.v är början på ”mänsklighetens sista strid om värdefulla resurser” – en kuslig framtid där ”kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov” (Brundtland-rapporten) fullständigt negligeras av giriga makthavare för att kunna bibehålla dagens ohållbara livsstil…
Lösningarna finns uppströms, inte nerströms…
Vår planet och vårt samhälle är otroligt komplexa samverkande system.
Det är egentligen underligt hur vi medvetet väljer att misstolka den bästa beskrivningen av hållbarhet som vi alla, genom FN, har ställt oss bakom. Istället för att säkerställa att vi inte ”äventyrar kommande generationers möjligheter”, t.ex genom att tillämpa ”försiktighetsprincipen”. Väljer vi medvetet att ”tillfredsställa dagens behov” utan att bry oss det minsta om konsekvenserna, samtidigt som vi svänger oss med uttryck som: ”Let the future pay for itself…”
”En hållbar utveckling tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.”
– Brundtland-rapporten, FN, 1987 –
Den absoluta majoriteten av hållbarhetssystem och initiativ som idag bedrivs för att åstadkomma hållbar utveckling handlar om att försöka identifiera och sedan minska konsekvenserna (nerströms) av vårt samhälle och vårt beteende.
Det är som att vi plötsligt drabbats av lite ”hållbarhetsbaksmälla” från vårt drog-beroende, vårt ohållbara beteende
… och nu försöker hitta huvudvärkstabletterna.
Men lösningarna på hållbarhetskrisen och klimatkrisen handlar, precis som vid alla andra drogberoenden, inte om att försöka mildra eller eliminera konsekvenserna (nerströms). Det handlar om att bli av med ”beroendet” (uppströms).
Vi måste sluta göra det som får skadliga konsekvenser!
Lika lite som en alkoholist eller annan drogmissbrukare blir nykter av att ta huvudvärkstabletter, lika lite handlar hållbar utveckling om att ta bort konsekvenserna men samtidigt bibehålla de beteenden, system och strukturer som är orsaken till den akuta krisen.
Ett enda lyckat exempel…
Vi har ett enda lyckat globalt exempel på när vi ställts inför ett hot mot vår planet och gemensamt agerat kraftfullt för att lösa problemet – Ozonhålet. Hur löstes då detta? Genom att (uppströms) förbjuda produktionen av ozonförstörande gaser, bl.a freoner.
Det gjordes inga ansatser om att t.ex ”kompensera” för ozonnedbrytningen genom att (nerströms) producera och släppa ut ozon… eller att försöka fånga in freoner vid utsläppskällor… eller andra ”huvudvärkstabletter”.
Börja i rätt ända – FSSD
Är du trött på att ideligen behöva ta huvudvärkstabletter, att kartlägga och försöka mildra ”baksmällan”. Vill du istället försöka lösa de grundläggande problemen och skapa hållbar utveckling – på riktigt.
Då skall du ta en titt på FSSD-metoden.
FSSD-metoden är grundad på planetens och samhällets förutsättningar (Fysik), naturlagar och vetenskaplig forskning.
Den är ett operativsystem för strategisk hållbar utveckling som skapats och förfinats sedan 1990-talet av en internationell grupp av forskare, ledda av Karl-Henrik Robért. Ramverket är generellt och systembaserat uppbyggt för att kunna styra systemiska och systematiska framsteg till en hållbar framtid.
Metoden är en av de mest beprövade som finns när det gäller hållbarhet. Den är dessutom enkel att förstå samtidigt som den ger konkreta hjälpmedel och förhållningssätt.
