Energi är och kommer alltid att vara livets ”bränsle”…

Vårt samhälle drivs av energi och material, men de flesta tror att det drivs av pengar.
Energi är det enda som kontinuerligt tillförs våra planetära system utifrån, medan materia är en ändlig resurs.

Pengar är faktiskt den enda del av våra ekonomier som inte omfattas av termodynamikens lagar, eftersom de skapas som skulder och istället är föremål för matematiska lagar om sammansatt ränta (Soddy, 1933). Jmf. även Fiat-valuta.

Kommersiella banker är inte mellanhänder som lånar ut befintligt kapital (Jakab och Kumhof, 2015), utan snarare skapar de pengar genom att låna ut/skapa dem till existens (McLeay och Radia, 2014). I motsats till vad som lärs ut i ekonomiböcker lånas inte pengar ut från befintlig rikedom – de skapas vid utlåningstillfället (Werner, 2014; Ament, 2019).

Dessa nya pengar spenderas så småningom på varor eller tjänster som innehåller inbyggd energi.
Pengar är med andra ord ett anspråk på energi* men dess skapande är inte kopplat vare sig till energitillgång eller kostnad.

(*/ Pengar är ett anspråk på energi, material och många andra saker. Men varje enskild vara och tjänst som genererar BNP kräver viss energiomvandling, därav förenklingen: ”pengar är ett krav på energi”.)

Om den globala ekonomin fortsätter att växa med cirka 3,0 % per år kommer vi att förbruka lika mycket energi och material under de kommande ~30 åren som vi sammanlagt gjort under de senaste 10 000 åren.

Är ett sådant scenario möjligt? Är ett sådant scenario oundvikligt?

Vår ekonomi är helt beroende av energi. Dagens ortodoxa ekonomiska teori är och förblir dock blind för denna verklighet. Något som medför att också våra institutioner, företag och medmänniskor är blinda för vårt energiberoende. Kopplingen har enorma konsekvenser för vår framtid. Detta är så kritiskt att det förtjänar att upprepas.

Energi i miljön

Effektiviteten av energifångning är central för biologiska system. All rörelse, aktivitet och många andra företeelser i naturen kräver energi. Organismer tillämpar strategier för att söka upp föda som optimerar energiintaget kontra energiförbrukningen, justerat för tid och risk (Krebs och Davies, 1997). På detta sätt kan biologiska organismer också betraktas som ”investerare”. Ett större energiöverskott ger en organism en kompetitiv fördel för tillväxt, reproduktion, försvar, konkurrens, underhåll och reparation (Lotka, 1922).

Som sådan är det alltså ”nettoenergin” efter att energikostnaderna (energianvändningen för införskaffandet) har dragits av som är förutsättningen och drivkraften för naturliga – och mänskliga – system (Hall, 2016).

Enligt en fundamental naturlag (termodynamikens första huvudsats) kan energi varken förstöras eller nyskapas, bara omvandlas mellan olika former.

All energi härstammar från fusionsprocesser i stjärnorna, i vårt fall från solen. Solenergin som träffar vår planet omvandlas dels till uppvärmning (termodynamikens andra huvudsats), dels i den process där växter och andra levande organismer tar hand om energin och lagrar den i kemiska bindningar – fotosyntesen.
Solenergi kan också ”fångas in” mha olika halvledarmaterial som kan omvandla den til elektricitet – solceller.

Fotosyntesen är en grundförutsättning för allt liv på jorden!

Energianvändning för matproduktion

Vi använder cirka två kalorier av fossilt bränsle för att framställa en matkalori i vårt moderna jordbrukssystem (ex. USA) – men dessutom använder vi 8–12 ytterligare fossilkalorier för att bearbeta, paketera, leverera, lagra och laga modern mat (Bradford, 2019).

I den naturliga världen är detta ohållbart. Organismer som kräver mer energi för att hitta mat än vad maten innehåller, kommer att dö.

Vi människor kommer bara undan med detta eftersom vårt samhälle utnyttjar, sedan årmiljoner, lagrad solenergi. (fossila bränslen) Energi som vi inte behövt ”betala” någonting för att ”skapa/lagra”.

Man kan nästan se det som att vi använder ”avkastningen/räntan” utan att själva behöva bygga upp ”kapitalet”.

Ovanstående bild bygger på det amerikanska matsystemet. Naturligtvis varierar detta betydligt över världen, bl.a beroende på hur automatiserat/industrialiserat systemet är, hur mycket gödningsmedel som används, transportsträckor processgrad etc. Men samtidigt kan vi ju tydligt se globala trender mot en alltmer ”amerikaniserad” matkultur, med hamburgerkedjor, fast-food, foodora etc. och ett alltmer centraliserat ägande av matproduktionen (oligopol) med huvudfokus på ekonomisk avkastning. En trend som medför alltmer industrialisering – med direkt följande högre energibehov för produktion…

En matproduktion som är så avhängig av energi är naturligtvis oerhört känslig för tillgång och pris på energi.
(Om systemet inte kan drivas av hållbar flödande energi utan CO₂-utsläpp kommer vi att – på sikt – få problem…)

Enligt FNs organisation FAO, förbrukar livsmedelsindustrin för närvarande ca 30 % (ca 55.000 TWh) av världens tillgängliga energi, varav mer än 70 % förbrukas utanför bondens grind, och producerar över 20 % av världens utsläpp av växthusgaser (cirka 31 % om förändringar i markanvändningen räknas in).

I nuläget (2023) räcker all existerande fossilfri energiproduktion (ca 39.862 TWh) inte till för att försörja livsmedelindustrins behov. Tittar man på hållbar energiproduktion räcker den i nuläget endast till cirka en femtedel av livsmedelsindustrins behov!?

Ofattbart stor energianvändning

2023 förbrukade den globala ekonomin 180.230 TWh energi – tillräckligt för att driva över 9 miljarder svenska ”normalvillor” kontinuerligt. (Jordens befolkning, 2023: 8,025 miljarder)

Över 77 % av denna energi, som visas i figuren nedan, var de 140.368 TWh ”fossila kolväten” som driver (och ingår i) våra maskiner, transporter och infrastruktur.

Industrialismen och 1900-talets ekonomiska historia handlade om att lägga uråldrig solproduktivitet från bergrunden till jordens jordbruksproduktivitet. Denna fossila energianvändning är grunden för den moderna globala ekonomin och arbetar outtröttligt i tusentals industriella processer och transportsektorer.

Vi betalade ingenting för skapandet av denna ofantliga mängd av energi, bara för dess frigörande.
Att övergå från den, antingen via beskattning eller utarmning, kommer med nödvändighet att innebära mindre ”fördelar”.

På sätt och vis kan man kanske se det som att de alltmer skenande kostnaderna, i form av klimatförändringar, naturkatastrofer och mänskligt lidande visar att ”fossil-fakturan” nu skall betalas…

Omkring år 2050 har alla världens länder lovat – Parisavtalet, 2015 – att utsläppen från fossila bränslen skall vara NOLL! Det har snart gått 10 år sedan avtalet undertecknades, användandet av fossila bränslen har sedan dess ökat med nära 9%. Med bara 25 år kvar till 2050 skall vi alltså inte bara stoppa ökningen. Vi skall dessutom gå från en nivå av fossilanvändning som det tagit ca 75 år att ”skapa” till nära noll på en tredjedel av tiden.

En tuff utmaning. I synnerhet som vi hela tiden skjuter fram starttidpunkten!

Tio år efter parisavtalets undertecknande uppgår fortfarande de globala subventionerna för produktion och konsumtion av fossila bränslen under 2023 till ca 12 429 miljarder SEK. Vi betalar alltså inte bara för att köpa de fossila bränslena – utan betalar dessutom enorma summor i olika subventioner för att underlätta nyttjandet av dem!!!

I Sverige motsvarade subventionerna ca 31 miljarder enligt Naturskyddsföreningen (jmf. Sveriges statsbudget, 2023: 1.665 miljarder SEK) Många åtgärder för att stödja produktion och konsumtion av fossila bränslen har till och med ökat. Detta trots löften om att fasa ut ineffektiva fossilbränslesubventioner och öka klimatåtgärderna.

All den energi som idag utvinns från fossila bränslen kan aldrig ersättas med andra ”bränslen” – det finns helt enkelt inget kostnadsmässigt, universellt användbart eller tillgängligt alternativ. Det är inte heller önskvärt eftersom nuvarande höga energianvändning dessutom är en avgörande faktor för all annan utarmning av jordens resurser…

Vanföreställningar som ibland berättas i media om att Sveriges energiproduktion måste ökas markant fram till 2050 bygger till stor del på att nuvarande konsumtionsnivå ”måste” bibehållas och en årlig tillväxt på i storleksordningen 2-3% – ett fullständigt ohållbart scenario. Sveriges konsumtionsnivå ligger redan idag långt över jordens bärkraft. Sweden Overshoot Day 2025

För att lyckas med omställningen krävs att energianvändningen anpassas till tillgänglig hållbar energi.

Detta är ett obestridigt faktum som är så grundläggande och så samhällsgenomgripande att det inte går att bortse från! Det påverkar precis allt som vår nuvarande livsstil och vårt ekonomiska system är uppbyggt kring.

Trots detta, så verkar nästan alla länders regeringar och nästan alla företag inte bara tro att omställningen av den fossila energiproduktionen till hållbar energiproduktion (utan CO₂-utsläpp) kan göras utan att påverka vår nuvarande livsstil. De flesta tror också att vår nuvarande ekonomi samtidigt kan växa ytterligare.

För att undvika att möta konsekvenserna av vår biofysiska verklighet, skapar vi nu tillväxt på allt mer ohållbara sätt.
Den utvecklade världen använder idag det ekonomiska finanssystemet för att möjliggöra utvinning av saker som vi annars inte hade råd att utvinna för att producera saker som vi annars inte hade råd att konsumera – fullständigt ohållbart!

Kärnkraft – en återvändsgränd!

I Sverige har vi (Jan, 2025) en regering som alldeles nyligen har stoppat 13 aktuella vindkraftsparker i Östersjön, med hänvisning till att de kan ”störa” försvarets radarsystem. (Vi kan landa farkoster på Mars och på månens baksida, men uppenbarligen inte utveckla radarsystem) Istället vill de satsa ofantliga mängder av skattebetalarnas pengar på att bygga den dyraste, ohållbaraste och riskablaste formen av energialstring som finns – kärnkraft.
(En kryssningsmissil från en fientlig ubåt på internationellt vatten i t.ex Norska havet kan lätt slå ut ett kärnkraftverk, med ofattbara konsekvenser som följd)

Källa: Gail Tverberg, Our Finite World:
”Nuclear electricity generation has hidden problems, don´t expect advanced modular units to solve them”

Uran är en ändlig resurs.

Det finns inget naturligt kretslopp för uran. Det är en giftig och radioaktiv tungmetall.

Enligt World Nuclear Association så har det mellan 1945 och 2022 utvunnits 3,2 miljoner ton uran i världen. Men det finns fortfarande 6,1 miljoner ton kvar i tillgångar som bedöms som utvinningsbara. Det årliga behovet är 67 500 ton.
Så med kärnkraft på dagens nivå skulle de kända tillgångarna räcka i 90 år till. (Delvis beroende på kapprustningen)

Vid COP29 i Baku deklarerade ytterligare 6 länder att de stödjer initiativet att tredubbla den globala produktionen av kärnkraft fram till 2050. Totalt stöds nu denna deklaration av 31 länder. (bl.a Sverige).
Om detta initiativ genomförs med en jämn utbyggnadstakt (ca +4%, eller motsvarande 9 nya ”Olkioluto 3” per år) innebär det att kvarvarande utvinningsbara tillgångar av uran räcker fram till ca år 2062. Tio år efter initiativets ”måldatum”…
Kärnkraft skulle då, vid oförändrad total global energianvändning, utgöra ca 4,7% av energiproduktionen…?!

Visst kommer det att ”hittas” fler fyndigheter, men med tanke på att merparten av de redan kända tillgångarna ligger i de högre skikten för utvinningskostnader, enligt en kartläggning från OECD, så kommer det att bli riktigt, riktigt dyrt…

…och då har vi inte ens berört de ofattbara mängder högradioaktivt avfall som våra efterkommande generationer skall bekosta förvaringen och övervakningen av, för all framtid! För att inte tala om den omedelbara och strategiska risk som kärnkraft utgör…

Reflektion

Det är helt ofattbart hur regeringar och företag fortsätter att blunda för vetenskapliga fakta, samtidigt som de avger allehanda löften om minskningar av CO₂-utsläpp och driver på för ökad tillväxt.
Riksbankerna i olika länder (inkl. EU) tävlar nästan om vem som kan sänka räntan mest för att ”få igång konsumtionen”.

De stora bankerna investerar enorma summor i fortsatt exploatering av befintliga och nya fossil-fyndigheter, uttalar sitt stöd för utbyggnad av kärnkraften samtidigt som de så snart en klimatförnekare väljs till president omedelbart hoppar av FN:s initiativ Net-Zero Banking Alliance (NZBA) för att inte stöta sig med den politiska majoriteten.

För att citera N.J. Hagens artikel: ”Economics for the future – Beyond the superorganism (2019)”:

Vi kan inte exakt förutsäga framtiden, men vi kan bli alltmer säkra på vad som inte kommer att hända. Med tanke på den biologiska och sociala grunden för tillväxt och vår vilja att hela tiden skjuta problemen framför oss, kan vi anta vilka scenarier som är osannolika.

Osannolika scenarier:

• Tillväxt av den globala ekonomin samtidigt som vi löser klimatförändringarna (minskar CO₂-utsläppen) och undviker en sjätte massutrotning av arter
• Tillväxt i ekonomin samtidigt som kolväten (Kol, Olja, Gas) ersätts med energi med låga koldioxidutsläpp.
• Majoritetsbeslut för att bibehålla kvarvarande kolföreningar i marken.
• Ledare som omfamnar eller förbereder sig för ett slut på tillväxten innan det händer.

För att slippa betala samhällets skuldräkning som vi har samlat på oss under tidigare decennier tenderar vi att fortsätta skjuta problemen framför oss, med fler finansiella garantier, subventioner, berättelser och regeländringar – på allt mindre hållbara sätt.

Vi kan göra några förutsägelser:

Förutsägelser:

• När fler människor inser att tillgången på energi ligger till grund för vår framtid, kommer vi att se fler system som fokuserar på bruttoenergi i motsats till dess nettobidrag till samhället. Många tekniker kommer att främjas som är genomförbara, men inte relevanta, överkomliga eller skalbara.
• Vi kommer att fortsätta att skapa pengar och krediter och förvänta oss att detta överflöd skall övervinna de fysiska världsproblem, tills de också når gränser (ej kreditvärdiga långivare, för hög ränta i förhållande till % av tillväxten, finanspolitiska avgrunder, etc.).
• För att undvika social instabilitet kommer vi att åtgärda ojämlikheter i förmögenhet via program som ”Universal Basic Income”. Om sådana ”förmögenhetsöverföringar” är direkta, kommer de att stabilisera samhället men samtidigt generera fortsatta koldioxidutsläpp eftersom de bara är överföringar av banksiffror till direkta anrop på resurser och energi. (Bra för låginkomstagare, dåligt för miljön). (Dessa överföringar kan även vara indirekta, t.ex. ekologisk restaurering, lokal offentlig infrastruktur etc.)
• Runt om i världen, när de ekonomiska utsikterna försämras, kommer människor att främja gruppsammanhållning genom att skylla sina problem på ”de andra”, och tendera att rösta på ledare som lovar enkla ”lösningar”; bättre ekonomisk framtid, eller saker som kommer att likna det förflutna, (kopplat till mer ekonomisk tillväxt, länkat till energi, kopplat till kol, olja gas). Trump, Bolsonaro, Milei, Matteo, LePen, Morrison, etc. är bara några exempel. (Konservativa namn listade, men de flesta liberala typerna lovar också ”bättre ekonomisk framtid.”).
• Som USA, Brasilien och Argentina är exempel på, är en av de få återstående ekonomiska ”möjligheterna” avreglering och avskaffande av miljöskydd. När ekonomin blir sämre kommer miljöinitiativ (t.ex. klimatbegränsning) att bli mindre populära – inte för att människor inte tror eller bryr sig mindre utan för att de kommer att ha mindre ekonomisk och känslomässig ”bandbredd” att förespråka dem.
• Som ett globalt kopplat ekonomiskt system kommer vi sannolikt att göra allt vi kan för att skjuta problemen framför oss. Vi är fångade i en spiral av tillväxt, gränser för tillväxt, respons på gränser, mer tillväxt, mer gränser, mer respons.

Det finns de som hävdar att klimatförändringar är den primära systemrisken som civilisationen står inför.
Men det blir allt tydligare att klimatförändringarna bara är ett av många symptom på en mycket större dysfunktion.

Flera inbördes relaterade risker pekar alla på en nära förestående, påtvingad minskning av energi- och materialgenomströmningen i systemet under kommande decennier.

Det finns två primära implikationer av detta:

1) Samhället behöver fysiskt och psykologiskt förbereda sig för omständigheter med mindre kredit, mindre komplexitet, och mindre energi-/material genomströmning. Det kommer att behövas sociala stödstrukturer för alla de som faller av ”ekorrhjulet”, och;

2) Vi behöver en vetenskapslänkad strategi som beskriver hur ett nytt ekonomiskt system baserat på biofysisk verklighet (planetens bärkraft) kan komma ut ur denna stora ”förenkling” – t.ex. skatter på icke-förnybara energikällor (inte bara kol, olja, gas utan även andra resurser som nu snabbt utarmas), en minskning av ”kasinofinansieringens” roll, tak och gränser för inkomster, etc., allt med stöd av ett övergripande systemtänk.