Är ekonomin inte längre en del av samhället…?
Du har säkert hört begrepp som ”trippel bottom line” eller sett bilder som framhåller tre olika aspekter av hållbarhet: ”Miljömässig-, Social- och Ekonomisk hållbarhet”. Kanske har du inte tänkt mer på det, trots att det är en tveksam (rent av felaktig?!) beskrivning av hållbarhet.
När marknadsfundamentalisterna Milton Friedman, Friedrich Hayek och de andra grundarna av ”Mont Pelerin-sällskapet”, i slutet av 1940-talet, drog upp sina riktlinjer för neoliberalismen var vi ca 2,5 miljarder människor på planeten. Samhället ”slickade såren” efter en vansinnig, nazistisk, människas sjuka fantasier om världsherravälde och rasideologi. Vi drömde om en ny och bättre värld. Statligt styrd ekonomi (kommunism) skyddes som pesten och Ayn Rands tankar om individualism fick fäste, sannolikt som en direkt motreaktion på statens inblandning i hennes egna privatliv. (Hennes far, en rysk-judisk apotekare, fick sin verksamhet konfiskerad av den sovjetiska staten)
Idag, bara åtta decennier senare, står vi inför konsekvenserna av dessa, dåtidens högaktade ekonomiska ”snillens” och ”ideologers”, i många stycken, tveksamma, konsekvenslösa och verklighetsfrånvända världsuppfattning.
(Läs mer: ”Den ”blinda” tron på marknaden…”)
Då är det ju lite underligt hur samhället reagerar.
Trots att vi så tydligt kan se konsekvenserna av ohejdad kapitalism och en helt lössläppt marknadsekonomi… Trots att vi kan se hur ohejdad individualism och egoism har eroderat många av de viktigaste byggstenarna i ett välfungerande samhälle… Trots att den närmast blinda tron på ”marknaden” tagit oss till randen av ekologisk, social och ekonomisk kollaps… Trots allt detta, så framhålls ekonomin som en fristående företeelse, en helt egen ”entitet”?!
En ”entitet” på samma nivå som (ofta t.o.m. ”viktigare än”) samhället och miljön.
Det är nästan som om man helt negligerar vad ordet ekonomi verkligen står för och samtidigt förtränger att vårt ekonomiska system helt och hållet (100%) har skapats som en integrerad del av vårt samhälle.
Trots att vi alla i grunden vet att:
”Utan en välmående planet och ett välmående samhälle finns ingen ekonomi!”
En skev uppfattning om ekonomins betydelse…
Planeten och miljön har funnits och utvecklats i mer än 4,6 miljarder år, den behöver överhuvudtaget inte pengar/ekonomi för sin nuvarande eller fortsatta existens. Det är snarare så att dagens ekonomiska paradigm förstör många av de komplexa kretslopp som utvecklats under miljoner år och som finns i vår miljö.
(Neoliberalismen, de senaste 80 åren, utgör ca 0,0000017 promille av planetens historia)
Den ”moderna” människan har funnits i ca 200.000 – 300.000 år. I förhistorisk tid (för ca >5.000 år sedan) levde människor mest som kringströvande grupper. Det mänskliga samhällsbyggandet har alltså framförallt skett under de senaste 5.000 åren. I dag är vårt samhälle satt under mycket hård press av den socio-ekonomiska stress och de, allt större, ekonomiska ojämlikheter som dagens ekonomiska paradigm förorsakar.
(Neoliberalismen, de senaste 80 åren, utgör ca 0,03 promille av den moderna människans historia och ca 16 promille av mänsklighetens samhällsbyggande period.)
Ekonomi, i dess grundläggande betydelse; ”Oikonómos = Att hushålla med knappa resurser”, finns omnämnd i skrifter från antiken (ca 700 år fKr till 400 år eKr) De första mynten uppfanns av oss människor i Lydien (nuv. västra Turkiet) för ca 2.650 år sedan.
(Neoliberalismen, de senaste 80 åren, utgör ca 30 promille av den tid då begreppet ”ekonomi” existerat.)
Det är nästan lite skrattretande när man ser tillbaka på hur ekonomer genom historien, framförallt på senare tid, har ansträngt sig för att försöka ge ekonomin en ”status” jämförbar med natur- och samhällsvetenskap. Hur man bl.a påstår att det finns ekonomiska ”lagar” jämförbara med naturlagar.
Eller hur man t.ex försökt öka ”vetenskapligheten” med olika initiativ i stil med när Sveriges Riksbank, 1968, instiftade ett ekonomipris tillärat Alfred Nobel, i ett försök att likställa ekonomi med andra ”vetenskaper”…
Det är tveksamt om fredsvännen och den socialt progressive Alfred Nobel, som testamenterade hela sin förmögenhet till en stiftelse för belöningar till personer som ”gjort mänskligheten den största nyttan” inom fysik, kemi, medicin, litteratur och fred, hade accepterat att vara frontfigur för ett ”ekonomipris”…
(Ekonomipriset har sedan delats ut till personer som Milton Friedman, eller William Nordhaus som i sin forskning bl.a anser att en 4-gradig ökning av jordens medeltemperatur är ekonomiskt mest optimalt – utan varje uns till konsekvenstänk om hur det påverkar vår miljö och vårt samhälle eller hur det skulle ”göra mänskligheten den största nyttan”… Läs mer!)
Ett sargat samhälle
Decennier av ohämmad plundring av vår planet till följd av, lika ohämmade, ideologiska experiment i vårt samhälle, har lett fram till en, idag, helt ohållbar och akut situation. En situation med potentiell möjlighet att helt utradera vårt samhällsbygge.
Förespråkarna av det pågående neoliberala experimentet vill gärna framhålla att deras idéer har lyft miljontals människor från fattigdom. Men frågan är till vad, och med vilka konsekvenser?
(Ett ohållbart samhälle, resursutarmning och klimatkris?)
Vad är värdet av pengar om samhället och miljön är förstörd?
Om man tittar mer i detalj på den utveckling som skett, så ser man ganska snart att ekonomisk rikedom blivit alltmer koncentrerad till ett fåtal (påminner om ett pyramidspel), att ojämlikheten i världen ökar i rask takt, att makten alltmer koncentreras till de med mycket pengar, att egoism och girighet ökar, att mänskliga rättigheter åsidosätts, att demokratin i världen är hotad, att allt färre kan äta sig mätta varje dag, att det aldrig varit så mycket våldsamma konflikter sedan andra världskriget – listan kan göras hur lång som helst.
Överkonsumtionen är utom kontroll
Resurser, Ekonomi och CO2
Andel av svenska CO2-utsläpp
relaterat till rikedom och mål
Andel av globala CO2-utsläpp
relaterat till rikedom
FN: ”Halvvägs till 2030 är ALLA de globala målen allvarligt ur spår” enligt Sustainable Development Report 2023.
Läs rapporten HÄR!
Varningssignalerna för hur alla väsentliga delar av det sociala systemet systematiskt undergrävs tjuter högt. Hållbarheten för mänskligheten, på lång sikt, är placerad i den ena vågskålen samtidigt som egoism, girighet och ekonomin är placerad i den andra.
En dåraktig ”viktning”
Den ökande ojämlikheten som drivs av det nyliberala systemet utgör det mest omedelbara hotet mot det mänskliga samhället och vår existens.
Exempel:
På företagsnivå: 1980 fick en CEO, i USA, ungefär fyrtiotvå gånger så mycket betalt som den genomsnittliga anställde; 2016 fick de trehundrafyrtiosju gånger så mycket betalt.
På samhällsnivå: De tre miljoner amerikaner som utgör den rikaste procenten i USA är kollektivt ekonomiskt ”värda” mer än de tvåhundranittioen miljoner som utgör de nedre nittio procenten.
Hur långt skall det få fortsätta innan ”polletten ramlar ner”? Innan vi förstår att vårt nuvarande ekonomiska paradigm utgör det största hotet för mänsklig överlevnad!
Dubbel väsentlighet – ett påhitt av ekonomer?
När EU inför sin nya standard för hållbarhetsredovisning, ESRS, passar man samtidigt på att lansera begreppet ”Dubbel väsentlighet”. Nu skall företagen inte bara redovisa vilken påverkan deras verksamhet har på samhället och miljön. Företagen skall dessutom redovisa vilka risker den annalkande klimat- och hållbarhetskatastrofen medför för företagen och framförallt för deras förmåga att leverera ekonomisk avkastning till sina ägare.
Man anser alltså att ekonomin är en helt egen skyddad företeelse som finns i den ena ”vågskålen” samtidigt som samhället och miljön finns i den andra – en av ekonomer påhittad ”självupptagenhet” som nästan är ofattbar.
Hållbarhet handlar om ett välmående mänskligt samhälle som skall existera i balans med en välmående miljö.
Ekonomi är bara en av många andra, minst lika viktiga, beståndsdelar i ett av oss människor skapat samhälle. Det finns ingen egen påhittad ”tredje vågskål” för ekonomin – det är bara ”hittepå”!
Så länge vi tillåter ekonomerna att driva denna charad, kommer vi aldrig att, på allvar, kunna diskutera ekonomisk ojämlikhet och andra komplexa frågor i vårt samhälle – ekonomerna påstår ju att ekonomin inte är en del av samhället.
De anser uppenbarligen att ekonomin är lika viktig, eller t.o.m viktigare än mänsklighetens existens…
Ekonomins betydelse kan möjligen ”viktas” mot andra beståndsdelar i vårt samhälle (även det är mycket tveksamt*), men det är bara samhället som helhet som kan ”viktas” mot planeten/miljön.
*/ Det mesta som är verkligt värdefullt i samhället och miljön kan aldrig värderas i pengar. T.ex den oerhört värdefulla möjligheten att kunna se sina barn och barnbarn växa upp och leva välmående liv. Värdet av att ha en god hälsa, att ha inflytande på sin situation, att kunna lära sig saker och skaffa ny kompetens, att bli rättvist behandlad och att känna meningsfullhet i det man företar sig.
Egentligen är det otroligt hur avskärmat från verkligheten det ekonomiska systemet blivit. Basala och ovärderliga saker, som att vi människor till 100% är beroende av; en välmående miljö, bördig matjord, välmående hav etc. för att överhuvudtaget ha någonting att äta, ställs mot fortsatt ekonomisk tillväxt…?
”When the last tree has been cut down, the last fish caught, the last river poisoned, only then will we realize that one cannot eat money.”
– Cree indian proverb –
Det är bara alltför uppenbart hur det ekonomiska etablissemanget misslyckats att förstå skillnaden mellan mål och medel/verktyg.
För det kan väl inte vara så att man ”inte bryr sig”, eller att man på allvar tror ”om jag bara är tillräckligt rik, så kan jag köpa mig fri från klimatkrisen”… En del av de allra rikaste verkar ju bygga ”överlevnadsbunkrar” (Wired) och andra verkar ju t.o.m helt inställda på att starta en ny civilisation på planeten Mars…
Ekonomi är ett verktyg, inte ett mål!
Ekonomi är ett i vårt samhälle integrerat verktyg. Ett verktyg bland många andra.
En del vill gärna framhålla att det är det ”viktigaste” verktyget… Om ekonomin används till att öka hela mänsklighetens och planetens välmående kan den kanske vara det, men så är det definitivt inte idag.
Ta en titt på bilden här intill. Den beskriver ”huvuddelarna” i en ohållbar affärsmodell parallellt med en hållbar affärsmodell enligt FSSD.
(Framework for Strategic Sustainable Development)
Exempel:
Investeringar i ökad tillverkning av vapen leder till ökad rikedom för en del, ökad BNP o.s.v, men att resultatet inte är ökat välmående i Ukraina, Palestina, Jemen, Sudan eller Kongo-Kinshasa råder väl inget tvivel om.
Om man till detta också lägger det faktum att flera av konflikterna har bakomliggande kopplingar till ägande och kontroll över naturtillgångar etc. Kan man kanske snarare hävda att det ekonomiska systemet utgör det enskilt största hotet för mänsklighetens överlevnad.
En ”egen bubbla”…
Genom att isolera ekonomin från samhället och till och med utse den till ett eget ”mål” isolerar man den samtidigt från sitt sammanhang och det faktum att den till 100% är skapad av samhället för att tjäna ETT specifikt ändamål – att underlätta byteshandel.
Inte nog med det. Man skapar dessutom en påhittad systemgräns kring det ekonomiska systemet och flyttar konsekvenserna som den ekonomiska ”aktiviteten” medför ”utom synhåll”, utanför systemgränsen.
– De aktörer som förnöjt gnuggar händerna när Sverige går in i Nato (bl.a Wallenberg-sfären, Läs mer), eftersom det gynnar försäljningen av vapen som produceras i de verksamheter de investerat i, undviker gärna att tala om konsekvenserna av deras ekonomiska aktiviteter, eller vad deras produkter får för konsekvenser när de används…
Om man sedan lägger flera ”lager” av ägande på varandra, ökar avståndet till konsekvenserna av den ekonomiska aktiviteten ytterligare – kanske investerar de som förvaltar just ditt pensionskapital eller ditt sparkapital i aktier eller fonder som i sin tur investerar i verksamheter som förorsakar stort lidande i världens oroshärdar… långt utom synhåll.
Någon eller några har tjänat stora pengar på att tillverka de långt mer än 30.000 ton bomber som hittills fällts över Gaza…
En moderns artillerigranat kostar runt 85.000 kr att tillverka – Israel har redan skjutit 10.000-tals.
Över 30.000 människor har hittills dödats av vapen som någon (-ra) tjänar stora pengar på att tillverka…
Om du har pengar och är hungrig, men ingen mat finns att köpa har dina pengar inget värde.
Att ha pengar eller att tjäna pengar är inget eget mål i sig. Utan sammanhang saknar de helt värde.
Pengar/ekonomi är med andra ord bara ett verktyg (bland flera) som kan användas för att uppnå de verkliga målen.
Om man har fel verktyg för att lösa uppgiften, då byter man verktyg…!
Detta borde väl vara självklart för de flesta, eller…
Om vi har ett verktyg som på bara några årtionden har försatt mänskligheten i en helt ohållbar situation, då kan man väl inte på fullt allvar anse att det är rätt verktygsval? Man kan väl inte heller tro att om vi bara använder samma verktyg lite mer och ”tar i lite hårdare”, så skall det nog fungera.
Verktyget jag pratar om är naturligtvis det nuvarande ekonomiska systemet.
Det är svårt att hitta någon politisk ledare, eller ledare överhuvudtaget, som inte driver tesen att ekonomisk tillväxt är (den enda?) lösningen på hållbarhetskrisen. Man har alltså inte överhuvudtaget lärt sig någonting av historien utan tror, på fullt allvar, att; ”Man kan använda samma verktyg som har skapat krisen, till att lösa den”.
Detta präglar sedan mycket av de ansträngningar som görs.
Många initiativ som tas har därför ett gemensamt tema – ”verktyget” skall förbli så opåverkat som möjligt.
Om detta innebär att vi måste förändra målet för våra ansträngningar, så får vi väl göra det då…!
Om vetenskapen otvetydigt visar att vi omgående måste sluta släppa ut mer koldioxid för att förhindra skenande ökningar i den globala medeltemperaturen, men det skulle innebära för stora ingrepp i det nuvarande ”verktyget”. Då får vi väl hitta argument för att inte åtgärda detta… eller i alla fall skjuta det på framtiden, så att någon annan för ta ansvaret.
Ansträngning + fel verktyg = lite eller inget resultat!
Runt omkring oss kan vi se olika initiativ och ansträngningar som görs i försök att skapa hållbar utveckling. Intentionerna hos många av dem är i de flesta fall bra. Gemensamt för många av dem är dock bristen på helhetssyn.
För en del av initiativen, t.ex CO2-kompensation, CCS, BECCS, DCCS, är ju syftet uppenbart – att vilseleda, fördröja omställning och möjliggöra fortsatt användning av fossila bränslen för olika ändamål, så länge det bara går.
För CCS och BECCS blir ju detta extra tydligt när man ser hur de nödvändiga investeringarna finansieras genom att bl.a sälja rättigheter att släppa ut CO2 i motsvarande omfattning som tekniken påstås kunna minska utsläpp…ett ”noll-summe-spel” där eventuell minskning omedelbart intecknas för nya utsläpp. Läs mer HÄR.
Men även när man tittar lite närmare på flera andra initiativ, är det ju ganska tydligt hur många av dem bortser från, eller helt undviker, att ifrågasätta det ekonomiska systemet. T.ex:
Cirkulär ekonomi – mer återbruk av resurser, men det ekonomiska resultatet skall fortsätta att kanaliseras i minst samma omfattning och i samma ”flöden”, till samma förmånstagare som idag.
Grön tillväxt – lite mindre påverkan på miljön, men det ekonomiska resultatet skall fortsätta att kanaliseras i minst samma omfattning och i samma ”flöden”, till samma förmånstagare som idag.
Hållbarhetsredovisning – redovisa påverkan på miljö och samhälle, men det ekonomiska resultatet skall fortsätta att kanaliseras i minst samma omfattning och i samma ”flöden”, till samma förmånstagare som idag.
En aktuell rapport från IBM Business Institute for business value konstaterar att företagens utgifter för hållbarhetsrapportering överstiger utgifterna för innovation av hållbara lösningar med 43%. Många organisationer ser med andra ord hållbarhet som en redovisnings- eller rapporteringsövning snarare än en alldeles nödvändig omställning.
NDC* enligt Parisavtalet – avge nationella politiska mål och löften (helst långt in i framtiden), men det ekonomiska resultatet skall fortsätta att kanaliseras i minst samma omfattning och i samma ”flöden”, till samma förmånstagare som idag. (*/ Nationally Determined Contributions)
Slutord
Någonstans innerst inne hoppas man ju ändå att vi människor inte är helt korkade. Att sunt förnuft verkligen finns och att förståelsen för hur skadligt det rådande neoliberala paradigmet är för mänskligheten, ökar.
När man läser att konsumtionen av fossila bränslen under 2023 klättrade till rekordhöga nivåer och ökade utsläppen till mer än 40 gigaton CO2 för första gången. Samtidigt som man dagligen ser rapporter om extrema värmeböljor i bl.a. Indien, Kina och Saudi Arabien. Störtfloder och översvämningar över hela planeten o.s.v.
I Sverige minskade utsläppen, inom landet, med 2% under 2023 enligt preliminära uppgifter från Naturvårdsverket, men det finns ännu ingen statistik för Sveriges samlade konsumtionsbaserade utsläpp (inom- och utom landet)
Den erfordelriga minskningstakten för att klara 1,5-gradersmålet är > 20% per år…
Men – det är ju fritt fram att förändra, så länge du inte stör det ekonomiska systemet…
