Hållbart ledarskap – mycket större än lagefterlevnad!

Lika lite som goda affärsidéer och innovationer har sitt ursprung i årsredovisningslagen (ÅRL), baseras hållbart ledarskap på alla de lagar, regler och redovisningsstandarder som florerar.

Lagstiftningen om hållbarhetsredovisning har istället sitt ursprung i bristande ledarskap med avseende på hållbarhet.

För att parafrasera Tomas Kåberger som en gång sa så här om branschorganisationer: ”Branschorganisationerna måste ta hand om sina efterblivna medlemmar.” Det var ironiskt och lät naturligtvis värre än vad som avsågs; att den som gör ”minst” för ”branschen” är likväl medlem i organisationen och måste därför beaktas och behandlas väl.
Ungefär som när man på COP-möten måste anpassa skrivningar även efter den med lägst ambitioner…”koncensus”.

På samma sätt har företagens ovilja/ointresse för de konsekvenser som ohejdad marknadsliberalism och ekonomisk girighet har förorsakat på vårt samhälle och miljö, lett fram till att samhället av ren självbevarelsedrift måste börja ställa krav och skapa regler. Samhället tvingas helt enkelt att; ”ta hand om sina efterblivna medlemmar…”

Hållbart ledarskap handlar inte om att göra minsta möjliga för att precis klara de lagar och regler som olika instanser i samhället ställer upp. Det handlar om att leda organisationer (och nationer) i en riktning som gör att verksamheten kan blomstra under lång tid in i framtiden.

Vi har en ledarskapskris

Efter decennier med marknads- och ekonomifixerat ledarskap krävs en förändring om vårt samhälle skall kunna fortsätta utvecklas på vår planet. Detta är inte ett ideologisk påstående, det är en existentiell verklighet!

Vår civilisation befinner sig i en extremt kritisk situation – vi riskerar att permanent skada eller rent av förstöra våra livsuppehållande system – vårt samhälle och vår miljö. Ideologiska drömmar om evig ekonomisk tillväxt på EN begränsad planet har visat sig helt sakna verklighetsförankring.

Trots det verkar stora delar av näringslivet, och vissa politiker, fortfarande tro att något slags magisk ”lösning” skall uppenbara sig någon gång i framtiden. Som om den pågående jakten efter ännu högre ekonomiska vinster och tillväxt inte låter sig stoppas av så ”simpla saker” som klimatkriser och degradering av våra ekosystem. Eller att skenande ekonomisk ojämlikhet på något sätt skulle kunna påverka tilliten och stabiliteten i vårt samhälle – och i förlängningen rasera grundförutsättningarna för näringslivet…

Sanningen är den att; Om vi inte kan anpassa oss till verkligheten, så kommer verkligheten se till att den anpassningen ändå sker – men på ett brutalt sätt som vi till varje pris måste undvika.

Naturens krafter har inte kapacitet för empati. Naturlagarna bryr sig inte om EBITA, eller aktieutdelningar – de saknar dessutom förhandlingsutrymme.

 Mänskligheten ÄR helt beroende av ett välmående samhälle på en välmående planet

Detta ställer helt andra krav på ledarskap.

De ledare som tror att verksamheten kan fortsätta som tidigare och att det bara handlar om att fortlöpande hantera nya regler och förordningar har troligtvis inte alls förstått situationen. De kommer i en nära framtid att återfinnas bland ”de efterblivna” som hela tiden får kämpa med att försöka nå upp till en allt större och stridare ström av nya regler, lagar och andra begränsningar. För att inte tala om de ökande konsekvenserna av klimatkrisen...

Verksamheter där ledarskapet har satt sig in i vad verklig hållbarhet handlar om. Som har skaffat sig kunskapen och förstått den enorma, komplexa och systemöverskridande påverkan som klimatkrisen och alla andra sammanlänkade hållbarhetskriser kommer att ha, på precis ALLT! Är de verksamheter som har en chans att överleva. Förutsatt att de agerar nu.

Frågan är om de har modet som krävs? Modet att gå ”all-In”. Att lyssna på forskarna och agera.

Risken är påtaglig att Buckminster Fullers gamla talesätt åter blir aktuellt:

“You never change things by fighting the existing reality.
To change something, build a new model that makes the existing model obsolete.” 

 Dagens (ohållbara) ledarskap

Vad kännetecknar dagens förhållningssätt och ledarskap?

Generellt kan man väl säga att mycket av dagens ledarskap präglas av Mont Pelerin Society, Friedrich von Hayek och Milton Friedmans (föråldrade) synsätt: ”The business of business, is business” och synsättet att företag endast är ”juridiska entiteter” – ”…only people have responsibilities… ’Business’ as a whole cannot be said to have responsibilities, even in this vague sense…” Läs mer: Den ”blinda” tron på Marknaden och ”Mont Pelerin Society” på DeSmog blog.

Organisationer och tankesmedjor med kopplingar till the Mont Pelerin Society utgör än idag några av de kraftfullaste globala pådrivarna av ”klimatförnekelse”  Läs mer på DeSmog blog HÄR. Vill du även se kopplingarna med t.ex den svenska tankesmedjan ”Timbro” kan du söka på DeSmogs hemsida eller läsa t.ex den HÄR artikeln.

Tittar man på internationell bolagsrätt, t.ex. i USA, framgår det tydligt att bolag kan skapas och drivas för vilket lagligt ändamål som helst. Det finns inget lagstadgat krav att bolag skall maximera värde för aktieägarna. Det är inte heller så att aktieägarna enligt lag ”äger” ett bolag. De äger ett avtal kopplat till en andel av bolagets aktier, med väldigt begränsade rättigheter. (Bolag äger sig själva – hur skulle de annars t.ex kunna köpa tillbaka sina egna aktier…)

Ta en titt på den väldigt informativa filmen om ”The Shareholder Value Myth” här ovan.

Effekterna av feltolkningen/ideologin

Företag har enligt detta synsätt enbart förpliktelser gentemot de ekonomiska modeller (fri marknad) och de lagar och regler som gäller. (Om inget annat finns inskrivet i bolagsordningen) Detta utgör alltså det ”System” inom vilket företagen verkar. Se Fig.1 nedan.

Framgång i detta ”system” definieras som; ”att generera vinst eller ökat ekonomiskt värde för företagets ägare, inom de juridiska gränser som definieras av gällande lagar och regler.”

Tyvärr så har detta ideologiska betingade förhållningssätt, i stor omfattning, trängt undan själva syftet med verksamheten som bedrivs. Verksamhetens ”raison d’être” – anledningen till varför verksamheten överhuvudtaget existerar. Vilken faktisk nytta verksamheten bidrar med till samhället.

Miljön och samhället ses, i den här neoliberala världssynen, bara som resurser/verktyg som kan nyttjas för att uppnå ekonomisk framgång. 

På senare tid har begrepp som CSR (Corporate Social Responsibility) och ESG (Environment, Social, Governance) blivit allt vanligare i olika försök att framstå som mer ansvarstagande. Mycket av detta är dock påståenden som vid en närmare granskning i stort sett alltid är sekundära till den ekonomiska framgångsdefinitionen. (…greenwash)

Eventuella andra frivilliga ”ansvarstaganden” definieras ofta med ytterligare självpåtagna, regler t.ex: ”Kvalitét” (ISO9001), ”Miljö” (ISO14001), ”Arbetsmiljö” (ISO45001), ”Socialt ansvarstagande” (ISO26000)…o.s.v.

Man saknar alltså en grundläggande trovärdig (hållbar) affärsmodell och försöker istället, med ytterligare regelverk, vinna samhällets förtroende i angelägna frågor…

Fig.1 – Ohållbar vs. Hållbar affärsmodell

Hållbart ledarskap

Hållbart ledarskap utgår från obestridliga faktumet att: ”Mänskligheten är HELT BEROENDE av ett välmående samhälle på en välmående planet.” Det utgör vårt livsuppehållande system som omgärdar all mänsklig verksamhet.

För att ett företag skall nå hållbar framgång innebär det alltså att bedriva sin verksamhet så att ”systemens” integritet bevaras. Aktiviteter och investeringar som stör eller förstör integriteten i systemen kan aldrig vara hållbara, oavsett om de uppfyller juridiska lagar eller inte.

I ett hållbart ledarskap är svaret på frågan; Varför man gör det man gör? – tydligt förankrat i hur det bidrar till ”ett välmående samhälle på en välmående planet.”

Bland de verktyg som finns att tillgå i ett hållbart ledarskap återfinns bl.a ekonomiska resurser, lagar och regler etc.
Detta är medel som kan användas för att nå framgång. Av ett antal anledningar bör aldrig medel och mål förväxlas med varandra. (OBS! Lagar måste naturligtvis upprätthållas av alla, de är samhällets ”minimiregler”)

Att ett företag måste vara lönsamt är väl en så självskriven sak att den inte ens behöver nämnas, eller?
Det underliga är att man ens tar upp lönsamhet som ett ”hinder för, eller motsats till” hållbar utveckling.

Om mänsklighetens överlevnad utgör en motsats till en ekonomiskt ”bra affär” – borde ju valet vara ganska enkelt, eller?

Definitionsfrågan är;  Kan man bedriva ”bra affärer” på en död planet och/eller i ett dysfunktionellt samhälle? 

Man kan ibland undra, när t.ex ICA passar på att höja priserna ”lite” extra i samband med inflationsökningen
(403% vinstökning, Q4, 2023) och sedan ökar aktieutdelningen kraftigt (samtidigt som de gör extrautdelningar för att det inte skall synas alltför tydligt i redovisningen), eller när storbankerna delar ut 120 miljarder till aktieägarna, samtidigt som kunderna har en tuff ekonomisk verklighet, och samhällets stödsystem alltmer urholkas – här måste väl finnas marginaler för mer hållbarhet… eller är det kanske girighet och medveten feltolkning av bolagsrätten, som har blivit den nya definitionen för ”en bra affär”?

Ännu värre – Hur kan företag som tillverkar och tjänar stora pengar på alla de vapen som just nu används för att bomba hela samhällen och människor sönder och samman, rättfärdiga sina ekonomiska ”vinster”. Flera av dem publicerar påkostade hållbarhetsrapporter med ord som: ”Community investments”, ”Investing in our future”, ”Health and wellness in our communities”, ”Ethical conduct is our foundation” o.s.v. Vilka anser detta vara ”en bra affär”?

Hållbart ledarskap – FSSD-ramverket

Eftersom ingen, med säkerhet, kan förutsäga exakt hur vårt komplexa samhälle kommer att utvecklas, krävs en metodik för ledarskap som inte är avhängig av osäkra och otillräckliga scenario- och trendanalyser.

FSSD (Framework for Strategic Sustainable Development) är ett ramverk för strategisk hållbar utveckling som skapats och förfinats sedan 1990-talet av en internationell grupp forskare. Ramverket är generellt och systembaserat uppbyggt för att kunna styra framsteg till en hållbar framtid.

Sedan industrialismens början och i synnerhet sedan 1950-talet (Den stora accelerationen) har vi fått uppleva allt fler globala utmaningar och begränsningar för vårt samhälle. Se ”Bakgrund” nedan.
I ”resurstratten” nedan symboliseras detta minskade ”handlingsutrymme” av trattens inåtlutande begränsningsväggar. I takt med förändringarna ökar samtidigt mängden regler och krav som samhället skapar i ett försök att skydda vår miljö och vårt samhälle mot total kollaps. Resurstratten symboliserar även hur tillgången på naturresurser minskar alltmer.

FSSD-ramverkets åtta hållbarhetsprinciper definierar de gränser/tröskelnivåer en hållbar verksamhet måste uppfylla för att samhället och vår miljö skall kunna fortsätta existera under lång tid. En ”hållbar zon” med jämvikt mellan vårt samhälle och miljön. Hållbarhetsprinciperna är integrerade och odelbara.

Ett hållbart ledarskap placerar företagets verksamhet i den hållbara ”zonen” och minimerar därmed risken att ”slå i begränsningsväggarna”.

Som en positiv ”sidoeffekt” minskar samtidigt beroendet av samhällets minimiregler och lagar… 

Fig.2 – Resurstratten

Det finns dessutom redan ett stort antal konsulter och inte minst revisionsbyråer, som tjänar stora pengar på att övertyga företag om att just deras ”tolkning” och deras ”metodik” för genomförande och elektroniska system är det enda rätta…

När nu (2024-01-24) EU har beslutat att skjuta upp de sektorspecifika redovisningskraven (och kraven för företag med säte utanför EU att redovisa enligt CSRD) till 2026 är det ju dessutom, i nuläget, ganska fritt för företagen att utforma sin redovisning.

OBS! CSRD och ESRS reglerar hur företagen hållbarhetsredovisar – inte hur de bedriver sin verksamhet!
Det är m.a.o. ett verktyg för att utforma sin redovisning, så att den uppfyller lagkraven.

Kommer EU:s nya direktiv att påverka affärsmodeller och ledarskap?

Det är naturligtvis svårt att säga, så här tidigt. Uppmärksamheten kring hållbarhetsfrågor på en del nivåer i företagen kommer visserligen att öka och ansvaret bli lite tydligare, men; 

Min gissning är att det inte kommer att leda till några revolutionerande förändringar.

De allra flesta företagen kommer att ”jobba hårt” för att tillämpa de nya reglerna på sin befintliga affärsmodell och ledarskap. Ungefär som man gjort tidigare när ISO9001, ISO14001 o.s.v. infördes. Saknas det processer, roller eller policys kommer dessa att läggas till och behövs ytterligare kompetens kommer den att rekryteras.
(Just nu skriker många företag efter hållbarhetskompetens) 

Men någon omvälvande förändring av affärsmodeller kommer vi nog inte att få se. (Se vänstersidan i Fig.1 ovan) 
De nya reglerna adderas bara till de regler som redan är med och definierar ”systemet” inom vilket företaget verkar.

I Sverige har det sedan 1 december 2016 varit lag för bolag över en viss storlek att lämna en hållbarhetsrapport.
Det är mycket svårt ( nästan omöjligt) att hitta bolag som under de senaste åtta åren påtagligt ändrat sin affärsmodell eller sitt ledarskap som en direkt följd av detta. Det är i huvudsak ”business-as-usual” som gäller.

Det finns t.o.m. en viss risk att nuvarande affärsmodeller ytterligare cementeras och att företagen invaggas i tron att; ”eftersom man nu också hållbarhetsredovisar enligt lag, så räcker väl det”, då behöver väl inte ”affärsmodellen” ändras…
…och dessutom; om man har investerat mängder av konsulttimmar och andra resurser på att komplettera sin nuvarande affärsmodell med ”hållbarhetsredovisnings-modulen” – vem orkar göra om det.

Omställning till en ”hållbar ekonomi”

I samband med att direktivet CSRD beslutades 2022, kunde man läsa följande i EU:s pressmeddelande:

Europeiska unionens råd, Pressmeddelande, 28 november 2022:
”…Detta innebär att företagen kommer att bli skyldiga att offentliggöra detaljerad information om hållbarhetsfrågor. Det kommer att öka företagens ansvarsskyldighet, förhindra avvikande hållbarhetsstandarder och underlätta omställningen till en hållbar ekonomi.”

Huvudsyftet med den utökade redovisningen är alltså, enligt pressmeddelandet, att ”underlätta omställningen till en hållbar ekonomi” – att likforma hållbarhetsinformation och att förenkla för finansiella aktörer att investera i hållbara verksamheter. Det har också framkommit i flera artiklar att >95% av läsekretsen för hållbarhetsredovisningar utgörs av ”finansiella aktörer”…

Som nämndes tidigare, har väldigt många stora företag redan, sedan 2016, redovisat hållbarhetsrapporter (ofta enligt GRI)

Nedan kan du läsa ett par exempel på hur tillgången till hållbarhetsinformation hittills har påverkat finansiella instutioner när det gäller investeringar:

Märk väl: Både investerarna och bolagen de investerar i har publicerat hållbarhetsredovisningar sedan flera år tillbaka…