FN: Leave no one behind! Företagen: Inte vårt ansvar!

I ingressen till Agenda 2030 står följande:

”Alla länder och berörda parter kommer att genomföra denna plan i samarbete och partnerskap...”

Under rubriken ”Partnerskap” kan man vidare läsa: ”…hållbar utveckling på grundval av en anda av förstärkt global solidaritet…” Under §5 i inledningen står dessutom följande om målen: ”…De är integrerade och odelbara…”

Under §55 står det: ”Målen och delmålen för hållbar utveckling är integrerade och odelbara, globala till sin natur och allmängiltiga…”

Nästan samtidigt som De Globala Målen antogs, i April 2016, antog medlemmarna i FN:s ”System Chief Executives Board for Coordination (CEB)” också ramverket för: ”Leaving No One Behind: Equality and Non-Discrimination at the Heart of Sustainable Development

Läser man både Agenda 2030 och ”Leave No One Behind…” är det väldigt tydligt hur hela genomförandet av agendan är avhängigt av de mänskliga rättigheterna, jämlikhet, rättvisa, icke-diskriminering och solidaritet på global nivå.

I den aktuella (15 Sept, 2022) och omfattande studien: ”Scientific evidence on the political impact of the Sustainable Development Goals” av  Frank Biermann, Thomas Hickmann, Carole-Anne Sénit et al. (Publicerad i Nature Sustainability) redovisas att målen hittills främst har haft en retorisk effekt. Eller som Måns Nilsson, VD på Stockholm Environment Institute (SEI) uttryckte det; ”Att FN-systemet skulle driva en global omställning var kanske en naiv tanke redan från början!

Sustainable Development Report 2022

Flera och samtidiga hälso-, klimat-, biologisk mångfald-, geopolitiska- och militära kriser är stora bakslag för hållbar utveckling globalt. Världsgenomsnittet för SDG-index har minskat något under 2021 för andra året i rad, till stor del på grund av pandemins inverkan på SDG1 (Ingen fattigdom) och SDG8 (Anständigt arbete och ekonomisk tillväxt) och dåliga resultat på SDG11‐15 (klimat, biologisk mångfald och mål för hållbar stadsutveckling).

Förutom enorma humanitära kostnader har militära konflikter – inklusive kriget i Ukraina – stora internationella spridningseffekter på livsmedelssäkerhet och energipriser, som dessutom förstärks av klimat- och biologisk mångfaldskriser.
De tränger också undan utrymme för långsiktigt tänkande och investeringar. Fred, diplomati och internationellt samarbete är grundläggande villkor för att världen ska gå vidare med De Globala Målen mot 2030 och därefter.

Andra resultat i hållbarhetsrapporten 2022:

Rika länder genererar negativa internationella spridningseffekter, särskilt genom ohållbar konsumtion.
Det internationella spillover-indexet som ingår i rapporten understryker hur rika länder genererar negativa socioekonomiska och miljömässiga spridningseffekter, bland annat genom ohållbara handels- och leveranskedjor.

Överlag kommer de rikare länderna till korta när det gäller miljömål. Faktum är att de skadar andra länders chanser att nå de Global Målen också. Till viss del gäller att; ju bättre ett lands SDG Index-poäng är, desto sämre är dess Spillover Index-poäng. Eller med andra ord;

En minoritet av länder åtnjuter välstånd och utveckling på bekostnad av alla andra länder.

Spillovers kommer bl.a från skatteparadis som flyttar bort pengar långt från de länder där de intjänas och kan bidra till utveckling och fattigdomsbekämpning. Spillovers kommer också från produkter som produceras i ett låginkomstland innan de konsumeras i ett höginkomstland, med miljö- och hälsopåverkan koncentrerad till producentlandet.

Enligt rapporten; ”Ungefär 40 procent av EU:s koldioxidavtryck som hänför sig till dess konsumtion av varor och tjänster äger rum i andra länder.” Även om EU har gjort betydande framsteg när det gäller att minska de inhemska CO₂-utsläppen, kan detsamma inte alls sägas om importerade CO₂-utsläpp.

Därför rekommenderar rapporten att länder analyserar dessa spridningseffekter och hur inhemsk konsumtion påverkar utsläppen. I Sverige har detta uppmärksammats av miljömålsberedningen i ett betänkande (SOU2022:15) som lämnats till regeringen i April 2022.

Näringslivets och företagens tolkning av Agenda 2030 och ramverket ”Leaving No One Behind”…

Naturligtvis finns det många tolkningar, men den mest spridda kan nog sammanfattas så här:

”Global solidaritet – Det är inte vårt ansvar, det struntar vi i…”

”Integrerade och odelbara – Vi väljer själva vilka mål vi tycker är bra…”

…men de Globala Målen har ju fräsiga symboler och fina ord som vi nog kan ha lite nytta av i vår marknadsföring…

Kanske lite krasst, men tyvärr är det ganska nära verkligheten.

Global solidaritet

Det är egentligen ganska förvånansvärt hur kortsiktigt och enkelspårigt många företag agerar. Det är nästan som om de på allvar tror att problem bara uppstår ”ett åt gången” och därför också kan/bör lösas ”ett åt gången”.
Under tiden förutsätter de att allt annat runt omkring pågår precis som förut. Som om världen inte alls är så komplex som den faktiskt är.

Se t.ex på bilindustrin. De verkar ju tro att om de bara byter till elmotorer, så kan allt fortsätta precis som förut. Som om det enda problemet, den allt större mängden fordon förorsakar ”bara” är koldioxidutsläpp.
(Vad har t.ex bildäck, plaster och asfalt gemensamt… Ledtråd: råvara…)

Många företag bryr sig väldigt lite om hur deras verksamhet och leverantörskedjor påverkar människor och samhällen där de verkar. I synnerhet om påverkan sker i de mindre utvecklade delarna av världen. Genom bl.a ekonomiska transaktioner och kryphål i lagar skövlar man inte bara ländernas tillgångar och utnyttjar människor. Man ser dessutom till att den ekonomiska ”kompensationen” till länderna minimeras och istället slussas till skatteparadis, aktieägare etc.

Företagens enda solidaritet är med det egna företaget och dess aktieägare.

Detta är väl egentligen ingen nyhet. Det nya är väl hur många företag ganska skrupellöst använder FN:s Globala Mål som rökridå för fortsatt ”business-as-usual”. Hur man bl.a genom att frikostigt använda agendans symboler försöker invagga samhället i tron att de är solidariska med agendans mest grundläggande målsättning…  

Integrerade och odelbara

Carbon Trackers rapport ”Still flying blind” från oktober 2022 visar att inte ens företag som är väldigt ”kolexponerade” (t.ex SSAB och Volvo) bryr sig om att redovisa de finansiella risker som klimatkrisen utgör för deras egna verksamheter. (98% av 134 granskade företag redovisade långt ifrån tillräcklig information) Att dessa företag skulle fästa något som helst avseende för hur deras egna verksamhet genererar negativa effekter för andra – det händer bara inte!

Rapporten visar också att endast en revisorsrapport (av 134) redovisade att klimatrisker fanns med i riskvärderingen på ett konsekvent sätt. Detta trots att många av de granskade revisionsbyråerna (KPMG, Deloitte, EY, PwC, m.fl) offentligt har erkänt vikten av dessa frågor och att bl.a International Auditing and Assurance Standards Board (IAASB) har förtydligat att behandlingen av dessa frågor är en del av revisorernas ansvar!?

Samtliga av de 134 undersökta företagen redovisar samtidigt att de stödjer de Globala Målen för hållbar utveckling!
Detsamma gäller för samtliga granskade revisionsbyråer. Är ”hyckleri en lämplig beskrivning?

Företagens enda och odelbara mål är maximal ekonomisk avkastning för den egna verksamheten!

…och revisionsbyråerna som är satta att granska företagens redovisning de bara ”spelar med!”

Inte heller detta är väl egentligen någon ”nyhet”. Näringslivets upplägg kring riskbedömning och ESG är ju korrupt; Företagen skall bedöma de ekonomiska risker som den pågående klimatkrisen innebär för verksamheten, men behöver däremot inte redovisa eller ta ansvar för de risker verksamheten som helhet utgör för klimatet, miljön och samhället…

Exempel

Några exempel på hur de Globala Målen hanteras:

H&M kan när som helst justera sin affärsmodell så att en större andel av pengarna som butikskunden betalar går oavkortat till de som producerar/syr kläderna. Många kunder skulle säkerligen också acceptera en viss prisökning om de kunde garanteras att pengarna går till människorna som syr kläderna. Bara några få kronor per plagg direkt till sömmerskan skulle göra enorm skillnad.

Med >53% av aktieinnehavet och >77% av rösterna behöver familjen Persson inte ens vara orolig för att en sådan justering skulle stoppas av de övriga aktieägarna. Men man väljer ändå fullt medvetet att inte göra det.

Men det klart, att vara Sveriges rikaste och bland de 100 rikaste i världen med en förmögenhet på >115 miljarder SEK måste ju betalas av någon – varför inte fattiga sömmerskor i Sydostasien…

Samtidigt påstår H&M i sin hållbarhetsredovisning; ”Vi strävar alltid efter att minimera vår negativa påverkan och maximera positiva bidrag inom de områden som täcks av de Globala Målen”.
Årtionden av konstant utnyttjande visar något helt annat! Egentligen borde meningen nog formuleras: ”Efter att först ha berikat oss själva och våra aktieägare, strävar vi alltid efter…”

H&M utfärdar också det ena efter det andra (greenwash-) uttalandet om att man stödjer FN:s Globala Mål, inte minst ”#1 Utrota fattigdom”, pekar på samarbeten med bl.a WWF och utfärdar löften i stil med ”Fair and Equal” och ”Leading the change”… För att inte tala om ”H&M Group, Modern Slavery Statement”.

H&M, ett svenskt företag som idag, 2022, nästan sjuhundra år efter att slaveriet förbjöds i Sverige (1335) alltså anser sig tvungna att göra ett uttalande och instifta en policy om ”slaveri”… Nästan som om de tror att deras affärsmodell inte har någonting med  förekomsten av slaveri att göra…

Tittar man på Sveriges data i Sustainable Development Report 2022, så ser man att vi redan uppfyller 15 av de 17 indikatorerna under mål 3. Det är bara smittotalet för HIV som vi inte lyckats få ner och ojämlikheten mellan rika och fattiga i hur vi upplever vår hälsa, där trenden är negativ!

Företagen som prioriterar mål 3, har de då med insatser för att förbättra statistiken för HIV-smitta och för att ta bort ojämlikheten i hur vi upplever vår hälsa? Gör de insatser som förbättrar hälsan och välbefinnandet i alla de länder som fortfarande har långt kvar till målet? Kontrollerar de att deras leverantörskedjor verkligen lever upp till de Globala Målen? Säkerställer de att skatter betalas så att statlig hälsovård kan byggas upp och fungera, även i andra länder?

Eller handlar det bara om att grönmåla hur man ser till att den egna personalen får ännu lite bättre tillgång till friskvård, rådgivning om ergonomi, padelspel, privata sjukförsäkringar och datorglasögon. Handlar det om att man ser allvarligt på risker på den egna arbetsplatsen. Eller kanske hur man sponsrar olika idrottslag på hemorten. (i utbyte mot reklamplats)

Det mesta gjordes redan innan Agenda 2030 och mycket av det är dessutom företagen, enligt lag, tvungna att göra iallafall…

Men det är klart, det är ju viktigt att man har god hälsa och välbefinnande, när man sitter på bankens, fast-fashionbolagets eller bilföretagets kontor: Vi kan ju inte ha personal som mår dåligt när de beslutar att låna ut mer pengar till nya oljefält i Arktis, upphandlar ännu en kollektion av lågpristextilier från Sydostasien, eller producerar reklam för att få allmänheten att fortsätta köpa stora SUV-ar… (Ironi!)

Enligt Sveriges data i Sustainable Development Report 2022, så uppfyller vi redan alla fem indikatorerna under mål 5 och två av de tre indikatorerna under mål 10. Det är bara ”Elderly powerty rate” som är stangerande. Ojämlikheterna i vårt pensionssystem ökar…!

Vi är inte på något sätt är ”färdiga” med jämställdhet eller att minska ojämlikheten, varken i näringslivet eller i samhället som helhet. Väldigt mycket tyder faktiskt på motsatsen, med bl.a snabbt ökande ekonomisk ojämlikhet. Vi har nu passerat Ryssland och är med marginal det mest ekonomiskt ojämlika landet i västvärlden. (Läs mer) (Global Wealth report 2022)

Vi lever också i ett alltmer segregerat samhälle – ”vi och dem”. Något som på senare år förstärkts än mer av politiska utspel och ”trollarméer”…

I redovisningen från företagen som säger sig prioritera mål 5 och 10 kan man läsa om hur man försöker få bättre könsfördelning på olika nivåer, hur man skapar policyer om diskriminering etc. Men man kan aldrig läsa något om hur man hjälper till att minska ojämlikheterna i vårt pensionssystem eller hur man aktivt försöker motverka den snabbt ökande ekonomiska ojämlikheten. Hur ser t.ex. förhållandet mellan den högst och lägst avlönade i företaget ut?

Istället kan man se hur näringslivsorganisationer finansierar lobbyister och neoliberala tankesmedjor som driver på den politiska debatten i rakt motsatt riktning och som motsätter sig hållbar omställning. Organisationer som väldigt många företag är medlemmar i… Enstaka publika uttalanden om hur man stödjer och efterfrågar en hållbar omställning, om man samtidigt är med och finansierar lobbyisternas påverkanskampanjer, framstår ju mest som hyckleri och greenwash… 

Många företag har nog satt sig ner med en lista över de 17 Globala Målen och kanske t.o.m. med en lista över de 169 delmålen. Sedan har man kanske metodiskt ”betat av” målen och försökt hitta kopplingar mellan dem och företagets verksamhet och andra initiativ. Ibland får man leta riktigt ”kreativt”…

Det är inte helt enkelt, eftersom målen är globala i sin karaktär och de 231 indikatorerna som finns för att avläsa framsteg avser ”nationell nivå” eller ännu mer överordnat.

Om man inte hittar en direkt koppling mellan ett mål och företagets verksamhet kan man lätt få för sig att; ”Då berör det inte oss” och sedan snabbt strunta i det. 

Slutsatsen man som företag istället rimligtvis borde dra, är att först och främst utvärdera företagets verksamhet som helhet. På vilket sätt bidrar eller motverkar vår samlade verksamhet till att de odelbara Globala målen kan uppfyllas?
Finns det något i vår affärsmodell som skadar andra länders chanser att nå de Global Målen? (Spillover)

Visst kan man få viss vägledning genom att studera vad de olika målen avser, men det är helheten som är viktigast.
Att målen är integrerade innebär också att uppfyllandet av vissa mål är starkt beroende av att också andra mål uppfylls.
T.ex är uppfyllandet av Mål 2 ”Ingen hunger” väldigt avhängigt många av de andra 16 målen.

Exempel: Om din affärsmodell bygger på att exploatera fattiga textilarbetare i Sydostasien. Bidrar det knappast till uppfyllandet av de Globala Målen att du har ”suverän” personalvård på huvudkontoret i Sverige, om du inte också ändrar affärsmodellen.

Hur kan ett företag t.ex säga eller redovisa att man inte prioriterar Mål 2 ”Ingen hunger” eller Mål 16 ”Fredliga och inkluderande samhällen”. Var hittar man sin ”moraliska kompass” i ett sådant ställningstagande? Är även alla vackra ord om ”värdegrund”, ”Etik” etc. bara ett spel för galleriet…?

Klubben för inbördes beundran

När det gäller tolkningen av och kommunikationen kring de Globala målen har det utvecklats, vad som nästan kan liknas vid en en ”branschstandard” där alla tittar på vad alla andra gör och gärna ”tar efter”. Det underliga är hur den här gruppen av inbördes beundran totalt verkar ha missat grundförutsättningen att målen är integrerade och odelbara.

Istället uppmuntrar den till fortsatt russinplockande av ”prioriterade mål”. Anledningen till detta är oklar, men en gissning är att det tillvägagångssättet nästan inte alls inkräktar på företagens ”business-as-usual”, samtidigt som det kan användas i marknadsföringssammanhang. Det ger också företagen en chans att ”sola sig i FNs glans”, ge sken av att de är solidariska med de mindre lyckligt lottade och att målen är inom räckhåll. Samtidigt visar verkligheten och vetenskapen något helt annat!

De Globala målen ger dessutom företag gott om tillfällen att arrangera och delta i mängder med seminarier där man kan klappa varandra på axeln och ytterligare intala sig själva att eftersom ”alla andra” gör det, så måste ju russinplockandet av mål vara rätt.

”A lie told often enough becomes the truth!”

– Vladimir Lenin –

Det skapas dessutom mängder av topplistor och tävlingar där man t.ex korar olika varumärken till ”Branschbäst” i hållbarhet. Nästan alltid baserat på hur en utvald jurygrupp tycker att de ”upplevs prestera” inom hållbarhetsområdet. Ofta baseras ”tyckandet” i in tur på företagens hållbarhetsredovisning… D.v.s baserat på hur företagen själva kommunicerar om sin hållbarhet. Inte baserat på hur de verkligen presterar.

Man prisas för att man är ”branschbäst” eller ”hållbarast” utan att det överhuvudtaget ställs i relation till vad vetenskapen säger är nödvändigt för att uppnå verklig hållbarhet – ett spel för galleriet… I realiteten är de flesta av dessa ”tävlingar” i hållbarhet, tävlingar i marknadsföring…

Certifiering
Det finns dessutom de som påstår att man kan certificera sig enligt De Globala Målen, trots att FN överhuvudtaget inte har något system för ackreditering eller granskningsmetodik (?!) Det enda verifierade systemet för uppföljning av målen är FN:s resolution, A/RES/71/313 ”Work of the Statistical Commission pertaining to the 2030 Agenda for Sustainable Development” och dess bilaga: ”Global indicator framework for the Sustainable Development Goals and targets of the 2030 Agenda for Sustainable Development”. Detta ramverk innehåller 231 indikatorer för uppföljning på nationsnivå.
Något motsvarande ramverk, på företagsnivå, existerar inte.

Det existerar inte eftersom det helt enkelt är omöjligt att kvantifiera eller mäta ett enskilt företags påverkan på ett enskilt mål, eller delmål!  

Häromdagen läste jag om ett företag som påstår att de kan visa hur man väljer ut och integrerar Globala mål i den egna företagsstrategin och att de sedan kan verifiera dem enligt ISO/IEC 17029:2019.

I ISO-standarden står följande: ”Detta dokument är tillämpligt för alla sektorer, i kombination med sektorspecifika program som innehåller krav på validerings-/verifieringsprocesser och -procedurer.”

Eftersom det inte existerar något ”FN-program som innehåller krav på validerings-/certifieringsprocesser” för de Globala målen på företagsnivå, är påståendet tveksamt. Att man dessutom samtidigt påstår att man kan välja och vraka bland de integrerade och odelbara målen, något om inte alls stöds av FNs agenda 2030, gör ju knappast påståendet mer seriöst.

Halvvägs till 2030 – Mycket snack men väldigt lite verkstad!

Agenda 2030, De Globala Målen, är en av de viktigaste agendorna på vår planet. Det är därför sorgligt att se hur den i företagsvärlden huvudsakligen blivit ett verktyg för ”Talk-the-Talk/Greenwash” och hur de många färgglada symbolerna används av företag för att ge sken av att verklig förändring är på gång.

2022 ökar fortfarande utsläppen av koldioxid, både från den Svenska ekonomin och globalt. Skogsskövlingen slår alla rekord. Utfiskningen av våra hav, inte minst Östersjön fortsätter. Avfallsmängderna ökar och materialåtervinningen minskar. Mångfalden minskar – populationerna av ryggradsdjur, fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur i genomsnitt minskat med hela 69 procent mellan 1970 och 2018. Fattigdomen i världen ökar. Antalet undernärda ökar. Ekonomisk ojämlikhet ökar mellan länder och inom länder.

Listan är hur lång som helst och vi har snart bara sju år kvar till 2030.

Allvarliga problem behöver tas på allvar!