Mer av ”samma”…
Jag minns hur jag, när jag för många år sedan, läste boken ”Ett år i Provence” av engelsmannen Peter Mayle, blev full i skratt efter att ha läst ett avsnitt som beskrev hur hans chef gjorde när han, på en Paris-restaurang, inte kunde beställa mat på engelska. Han höjde bara rösten och talade ”kraftfullare”, men fortfarande på engelska…
Det som kanske verkade skrattretande och rent av löjeväckade då, tycks ju dessvärre ha blivit ”main-stream” idag.
Om inte ”Tillväxt” fungerar längre, så döper vi om det och kallar det ”Grön Tillväxt”…
Som jag skrivit om i ett tidigare blogg-inlägg, så visar ett antal forskningsprojekt utförda av bl.a. FN, att fortsatt tillväxt på en planet med begränsade resurser inte längre är möjligt. (Egentligen är det väl ganska självklart.)
Det visar också att även med stora interventioner i form av CO2-skatter, skatter på ”resursutvinning”, långt driven optimering etc. så räcker det inte alls till för att hålla vårt resursutnyttjande inom planetens gränser, om vi samtidigt förutsätter en fortsatt ekonomisk tillväxt på 2-3% årligen.
Den ”neoliberala” drömmen om frikoppling av ekonomisk tillväxt från resursutnyttjande, som så många politiker och marknadsekonomer fortfarande pratar om, verkar helt enkelt inte möjlig att förverkliga!
Detsamma gäller också för den kvarvarande koldioxidbudgeten. Om vi överhuvudtaget skall ha en chans att nå tvågradersmålet måste vi minska våra koldioxidutsläpp radikalt, till nära noll vid mitten av seklet. Nuvarande budget som teoretiskt är tänkt att räcka för denna snabba transformation kommer, med fortsatt ”Business-as-usual”, att vara förbrukad inom ca 9 år – före 2030! Då finns det ju knappast utrymme för att skala upp eller starta nya projekt idag som ökar utsläppen. Alla förändringar som görs måste samtidigt innebära radikalt minskade CO2-utsläpp.
Har vi så svårt att förstå…
Kopplingen mellan ”linjär” och ”exponentiell” verkar vara helt ”omänskligt” att förstå för de allra flesta.
Kanske hänger det till viss del samman med kortsiktigheten i mycket av det vi gör idag. Sett på 1, 3 eller 5 års sikt kan ju en linjär procentuell utveckling nästan se ut som en ganska rak ”kurva”…
Det finns ingen ”linjär” årlig procentuell tillväxt. En årlig konstant tillväxt på ”X” procent leder, över tid, ofelbart till exponentiell tillväxt! (…i skolan kallades det ibland ”ränta-på-ränta…”)
En bra tumregel: 70 / procentuell tillväxt = antal år till fördubbling.
Exempel flygbranschen: ca 6% årlig tillväxt ger (70/6=12) en fördubbling av antalet flygresor på 12 år.
Fredagen den 13 Juli, 2018 gjordes 205.468 flygningar globalt på en dag. (142 flygplansstarter/minut, ”All-time-high”)
Med fortsatt 6% årlig tillväxt blir det 410.936 flygningar/dag år 2030 – samma år som vi måste ha halverat koldioxidutsläppen om vi skall ha någon chans att nå tvågradersmålet…
Sagan om riskornen på schackbrädet.
Om på ett schackbrädes första ruta placeras ett riskorn, på nästa ruta 2 riskorn och därefter placeras en fördubbling av antalet för varje ruta, det vill säga på den tredje rutan placeras 4, på den fjärde 8 etc, hur många riskorn kommer att ligga på schackbrädet när riskorn lagts på samtliga 64 rutor?
Svar: 18 446 744 073 709 551 615 st (ca 18 triljoner)
… eller ca 461 miljarder ton ris (ca 1000 ggr mer än den årliga världsproduktionen 2010)
Modet…
Utmaningarna vi står inför är gigantiska. På ett drygt decennium måste alla länder, företag och konsumenter halvera utsläppen av växthusgaser från alla led av sin verksamhet. Men det räcker inte med det, sedan måste reduktionen fortsätta ner mot noll.
Den här omställningen kommer att skapa vinnare och förlorare. Det kommer att finnas företag vars verksamhet inte alls är kompatibel med en hållbar värld. Men det kommer också att uppstå nya företag.
För inte så länge sedan när jag höll ett föredrag om hållbar utveckling satt en ”myndig man” i publiken och lyssnade. Efter ett tag så reste han sig och sa; ”Om vi gör allt det du menar att vi måste göra så kommer ju världsekonomin att krascha!” Varpå han, med en triumferande och självbelåten min, satte sig ned och såg sig om bland de övriga åhörarna. Min motfråga blev:
”- Vad tror du kommer att hända med världsekonomin om/när vårt klimat och vår resursförsörjning kraschar…?”
Mod innebär inte bara att övervinna sin rädsla. Det handlar också om att våga ta ansvar för sin och sitt företags egen utveckling. Istället för att reaktivt sitta och vänta på att något kanske kommer att hända som fixar allt, eller att någon annan skall lösa problemet…
Förnekelse & marginalisering…
Vid ett tillfälle när jag på ett möte redovisade en klients ”fotavtryck” avseende energiförbrukning och CO2-utsläpp. Avbröt en representant från ett lokalt energiföretag (som ofta är snabba att framhålla sin hållbara ambition) min presentation och sa:
”Du skall inte redovisa siffervärden för förbrukning och utsläpp i absoluta tal, du måste redovisa dem ”per enhet”. – Hur skall ni annars kunna fortsätta er tillväxt… för det vill ni väl?!”
Representantens prioritering av fortsatt tillväxt och ointresse/förnekelse av konsekvenserna var slående.
Klimatet bryr sig inte ett dugg om ”utsläpp per enhet”. Det reagerar på faktiska absoluta utsläpp.
Att redovisa ”utsläpp per enhet” för att slippa redovisa de, ofta mer ”graverande”, totala utsläppen är ju ett inte helt ovanligt trix för att vilseleda intressenter och marginalisera sitt ansvar.
(En titt i energiföretagets hållbarhetsredovisning visade överhuvudtaget ingen redovisning av totala utsläpp, annat än en referens till en ”egenutvecklad” redovisningsmodell utan stöd i internationell redovisningspraxis…)
Ett annat typexempel är Easyjet som mellan 2000 och 2018 minskade sina CO2-utsläpp per passagerar-kilometer med 32,5% – men samtidigt ökade sitt antal flighter med 1900%…!
Samma + Samma = Samma…
Albert Einstein lär, i ett telegram 1946, ha skrivit; “a new type of thinking is essential if mankind is to survive and move toward higher levels.” De kloka orden har sedan ”förädlats” till ett talesätt som blivit välkänt:
”We can’t solve today’s problems by using the same kind of thinking we used when we created them…”
Även om kopplingen till ”överlevnad” saknas i den ”förädlade” versionen, så är fokuset på ”ett nytt sätt att tänka” lika viktigt för den omställning vi måste göra till ett hållbart samhälle.
Ett annat citat med liknande ”fokus” som också ofta (felaktigt) tillskrivs Einstein är:
”Insanity is doing the same thing over and over again and expecting different results…”
Detta citat har ju egentligen samma ”fokus”, men visar ju bortom allt tvivel hur galet det är att tro att ”mer av samma” på något sätt skulle leda till en annan lösning…
Men hur ser det då ut i verkligheten, hur ser den ”påbörjade” omställningen ut?
…det verkar dessvärre som om väldigt få har läst något av citaten ovan och ännu färre verkar ha dragit någon lärdom från dem…
Det är fortfarande väldigt mycket ”business-as-usual”, ibland med lite effektivisering och optimering.
Gamla (neoliberala) synsätt, affärsmodeller och tillvägagångssätt är fortfarande, i det närmaste, allenarådande. Några exempel;
Eldrivna bilar istället för fossilbränsledrivna bilar...
Det finns idag mer än en miljard bilar på jorden och antalet ökar fortfarande i ganska rask takt.
Bilindustrin är fortfarande helt fokuserad på storskalig masstillverkning. Alla tillverkare satsar stora resurser på att ersätta fossilbränsledrift med eldrift, men ingen pratar om hur ett hållbart transportsystem skall vara utformat. Den övergripande systemfrågan om hur hållbar ”transport/mobilitet” skall se ut lyser i stort sett helt med sin frånvaro – vi bara ersätter med mer av ”samma”…
Oavsett drivkälla består ju en bil av en stor mängd metaller, plast, gummidäck, glas och andra råvaror/resurser. Oavsett drivkälla kräver bilarna omfattande investeringar i infrastruktur, vägar (asfalt), broar (betong), parkeringsplatser etc. Oavsett drivkälla så är den effektiva nyttjandegraden för en bil, med dagens användningssätt väldigt låg. En ”typisk” bil i Europa är parkerad >92% av tiden. Samtidigt är ca 50% av all yta i en stad reserverad för bilrelaterad infrastruktur – gator, parkeringar etc.
Självkörande bilar...
Många hävdar att självkörande bilar kommer att minska mängden bilar – kanske blir det så, eller inte!
Självkörande bilar skapar helt nya användningsmöjligheter. Man kan t.ex åka bil från en fest, även om man är berusad. Personer som idag nästan aldrig använder bil t.ex. äldre, barn och körkortslösa kan börja åka bil o.s.v. Valet att åka kollektivt kanske ”byts ut” mot att istället kunna åka individuellt från punkt till punkt. Risken är högst påtaglig att en egen självkörande bil kommer att ha samma ”statusvärde” som att ha privatchaufför. Även i detta scenariot fordras en stor mängd råvaror, resurser och infrastruktur…
Återigen lyser diskussionen kring den övergripande systemfrågan helt med sin frånvaro – vi ersätter bara med ”samma”…
E-handel istället för varuhus och shopping-gallerior...
E-handeln ökar rekordartat, samtidigt som varuhus och gallerior går en allt tuffare framtid tillmötes. Men den totala konsumtionen visar ingen minskning, utan snarare en ökning. Eller som man ibland redan idag ser i e-handelsreklamen – ”Nu kan ännu fler handla hos XX…”
Konsumtionen är inte längre begränsad av saker som tillgänglighet, avstånd, öppettider eller landsgränser. Säsongsberoende finns inte i en global handel, trender sprids allt snabbare, allt oftare och alltmer globalt, prisspiralen mot allt billigare produkter skalas upp o.s.v…
Mänsklighetens resursanvändning av förnyelsebara resurser motsvarar i dag ca 165% av vad planeten årligen kan producera. Konsumtionen är väldigt ojämnt fördelad och blir alltmer tydligt relaterad till ekonomiskt välstånd snarare än till länder och regioner.
Någon diskussion kring våra konsumtionsmönster och vår överkonsumtion av resurser förekommer nästan inte alls. Även om årets julklapp 2018 i Sverige var ”det återvunna plagget”, så slog julhandeln återigen rekord.
Helt utan eftertanke eller diskussion ersätter vi ett konsumtionsbeteende med ”samma”…
Biobränsledrivna flygplan istället för fossilbränsledrivna...
Flygbranschen är en av de absolut snabbast växande branscherna på vår planet. Flyget är samtidigt det mest ”utsläppsintensiva” sättet att resa. I synnerhet om man räknar in de oundvikliga höghöjdseffekterna.
Ett utbyte av fossilbaserat bränsle till biobränslebaserat minskar inte CO2-utsläppen överhuvudtaget.
(inte höghöjdseffekterna heller)
Mycket av diskussionen kring biobränslen handlar istället om hur lång tid det tar innan koldioxidupptaget för en växande ”bio-råvara” kompenserar för utsläppet som sker vid förbränningen.
Vi har 10-12 år på oss att halvera mänsklighetens totala CO2-utsläpp och måste ner till nollutsläpp runt 2050 om vi skall ha en chans att nå 2-gradersmålet. Om koldioxidupptaget hos bio-råvaran inte, med 100% säkerhet (som ingen kan garantera), kompenserar helt för utsläppen inom den tidsrymden så fortsätter ju utsläppen att öka…
Under hela 2017 tankades det, enligt IATA:s egna sammanställning, totalt 577.530 Ton biobaserat flygbränsle. Det motsvarar knappt tre fjärdedelar av EN dags totalförbrukning av flygbränsle. (ca 2 ‰ av årsförbrukningen)
Flygbranschen själv verkar dessutom helt oförmögen och totalt ovillig att ens inse sin otroligt negativa miljöpåverkan och än mindre visa någon reell vilja att ta ansvar.
Ett halvhjärtat och frivilligt kompensationssystem, CORSIA, med väldigt bristfälligt vetenskapligt underlag är ju snarare ett hån mot världens länders ambition att kraftfullt och snabbt reducera CO2-utsläppen. Samtidigt som det medger i det närmaste ohämmad tillväxt av flygbranschen och de inlåsnings-effekter detta samtidigt medför.
Av jordens befolkning på ca 7,6 miljarder människor, gjorde en liten minoritet på 3% ALLA flygresor flygresor under 2017. (mer än 3,7 miljarder flygresor enl. ICAO) – Läs mer!
Någon diskussion kring flygbranschens omfattning och utsläpp, dess priviligerade villkor med bl.a total skattefrihet etc. förekommer nästan inte alls. Diskussionen om flygets roll i en hållbar värld eller det faktum att 97% av jordens befolkning nästan inte flyger alls blundar vi helt för, istället handlar det om att ersätta med ”samma”…
Även om ordet ”flygskam” lagts till i SAOL, så flög mer än 70.000 svenskar till Thailand över jul- och nyårshelgen…
Det pratas väldigt mycket om innovationer, att näringslivet och de fria marknadskrafterna kommer att lösa hållbarhetsutmaningarna vi står inför. Men om vi bara ersätter ett sätt att göra saker på med ett annat likadant sätt. Utan att samtidigt se till att det nya sättet ryms inom våra planetära gränser och hanterar de sociala ojämlikheter som finns, så missar vi ju inte bara ”Einsteins” kloka ord om vad som behövs för mänsklighetens överlevnad – vi uppfyller ju samtidigt den träffsäkra beskrivningen av vansinne…!
Eller för att använda ytterligare ett citat, den här gången från nutiden av Greta Thunberg (se talet på YouTube):
”…you only talk about moving forward with the same bad ideas that got us into this mess…”
Vart är vi på väg…
När vi nu är på väg från Holocen in på helt okänd mark i Antropocen, finns det en del som försöker definiera hur målet skall se ut. Det är allt från utopiska idéer om kolonier på andra planeter, robotiserade samhällen som styrs av artificiell intelligens, självkörande bilar, elflygplan, allehanda teknik-fixar, GMO-modifierade grödor mm.
Men det finns också närmast dystopiska bilder av en nästan ödelagd planet med mur- och taggtrådsomgärdade, introverta samhällen med populistiska ledare som ”bryskt” försvarar sin egenart och sin livsstil. Samtidigt som de avvisar alla utifrån kommande influenser och invitationer till samarbete…
De är alla trender som betecknas som mer eller mindre ”oundvikliga” av sina förespråkare.
Inte underligt att många har svårt att se ”vart vi ska” som mänsklighet. Ingen vill väl satsa på ”fel häst”.
Efter åratal av ideologier som dessutom kraftfullt förespråkat fri marknadsekonomi och individualism framför ”tillsammans” är vi kanske inte heller så kompromissvilliga…
Men en exakt beskrivning av målet är inte det allra viktigaste!
Det viktigaste är istället gränsdragningen mellan området där vi vill ”landa” och området som inte är hållbart…
Ännu bättre – den gränsdragningen vet vi redan väldigt mycket om och kan definiera med vetenskapligt baserade och konkreta begrepp. Begrepp som dessutom kan tillämpas redan idag för att kartlägga hur nuläget verkligen ser ut och vad som har en framtid i en hållbar värld.
Istället för att lägga mängder av energi på att i detalj försöka gissa hur framtiden skall se ut. Kan vi alltså konkret definiera gränserna för en hållbar ”landningszon” och sedan använda energin till att, med stöd av konkreta ”gränsbegrepp”, utforma den allt annat än enkla resan dit.
Vi kan alltså, med tillräcklig noggrannhet, definiera målet och kan därmed undanröja ”farthindret”…!
…a new type of thinking is essential if mankind is to survive…
PS: Nyfiken på hur man definierar ”landningszonen” och börjar ”i rätt ände” – Hör av dig !
