”All-In” för en hållbar värld…
”Tänka sig, att Nalle Puh, eller kanske var det A.A Milne, har en så djup insikt i hållbar utveckling…!”
Hållbarhet har snabbt gått från att vara ”nice-to-have”, till att vara helt avgörande för vår framtid.
Det är den mest förutsägbara och konsekventa ”trenden” som kommer att forma hur vi lever och arbetar under resten av våra liv.
Samtidigt är det väl knappast någon överraskning för någon, att ”motståndarnas” och ”förnekarnas” svar på nästan alla initiativ för en mer hållbar värld, är att skapa rädsla; Rädsla för ”förlust”, rädsla för ”andra”, rädsla för det ”okända”, rädsla för ekonomisk kollaps, rädsla för förändring och rädsla för framtiden i sig…
Väldigt mycket av allt det missnöje, höga tonläge och förnekelse som hörs i debatten, i sociala medier etc. Syftar ofta till att göra oss rädda – rädda människor agerar inte rationellt, rädda människor agerar oftare emotionellt.
Det gör det i sin tur lättare att ”sälja in” enkla populistiska lösningar på komplexa problem, att skylla på andra, att sprida desinformation och att distansera sig.
”…en del människor verkar vara mer rädda för omställningen som skall
förhindra en klimatkatastrof än själva klimatkatastrofen i sig!”
– Greta Thunberg –
Men – det enda sättet för oss att ta oss ur den här situationen är att välja att vara modiga.
Om vi väljer, och om vi har det moraliska, politiska och ekonomiska modet att säga att vi skall fixa den här omställningen, så kommer vi att göra det!
Det finns något otroligt kraftfullt i att gå ”All-in” för något, att välja att vara modig.
När du sätter ett 100%-mål skapar du absolut klarhet om hur framtiden ser ut!
Undersökning efter undersökning visar att människor och företag lägger allt större vikt vid att företag de skall handla av, göra affärer med eller jobba hos, tydligt satsar på en hållbar utveckling och en hållbar framtid.
Ett av de senaste exemplen är kanske ”studentmanifestet” där 1000-tals studenter i Sverige och Europa – framtidens arbetskraft – utmanar företagen till att snabba på omställningen.
Varför är det då så få företag som tydligt väljer att gå ”All-in” för en hållbar framtid?
Egentligen är det ganska underligt. Har man inte förstått hur bråttom det är. Har man inte modet? Eller är det kanske så att man inte riktigt vet vart man ska…?
Jag tänker på hur många företag, även de som hållbarhetsredovisar och kommunicerar om sina ”höga ambitioner”. Fortfarande mest sysslar med effektivisering och optimering av business-as-usual för att ”fotavtrycket” skall bli lite mindre. Det handlar fortfarande nästan uteslutande om inkrementella ”justeringar”.
Bråttom…
Förändring är på gång, men omställningen går alldeles för långsamt – utsläppen fortsätter att öka!
Den alltjämt uppåtgående globala trenden för koldioxidutsläppen måste brytas inom två år och utsläppen måste sedan halveras fram till 2030. För att därefter reduceras till NOLL år 2050, om vi skall ha någon chans att nå ens i närheten av +1,5°C målet. (enl. IPCC, SR15)
…och då använder IPCC ändå siffror som baseras på en 66% chans att nå +1,5°C målet till år 2100. Tids- och budgetgränsen en 100% möjlighet är redan passerad…
De allra senaste forskningsrönen om den globala temperaturökningen som publicerades den 5 december i en artikel i vetenskapstidskriften Nature. Visar dessutom på en tydligt accelererande temperaturökning, som inte fakturerats in i IPCC:s senaste rapport. Den globala medeltemperaturen kan passera +1,5°C redan runt 2030 och, om ökningstrenden fortsätter, så kan +2,0°C komma att passeras redan innan 2050…!!
Vår användning av naturresurser måste också effektiviseras och reduceras för att rymmas inom planetens förnyelsebara kapacitet. Just nu överutnyttjar vi jordens resurser motsvarande ca 165% av dess kapacitet.
Den närmast urskillningslösa rovdriften på naturens resurser och utarmningen av naturens kretslopp måste omgående upphöra för att undvika en total ekologisk kollaps.
Vetenskapliga fakta är oerhört väl underbyggda och otvetydiga – Det är riktigt bråttom!
Förändringarna som måste göras under det kommande decenniet är omvälvande. Den effektivisering och optimering av business-as-usual som många företag hittills förlitat sig på är långt ifrån tillräckligt. Nu handlar det om transformation, att förändra från grunden. De företag som inte inser det, riskerar att fortsätta att vara ett del av problemet…
Greenwash, ”kompensation” & ”Avlatsbrev”
Nyligen läste jag om en Sverigebaserad finansiell rådgivningsfirma som i sin marknadsföring framhåller att man är ”klimatpositiv”. Detta genom att man köper klimatkompensation för samtliga sina medarbetares ”totala” klimatavtryck (CO2-utsläpp) under arbetstid och fritid.
Utsläppssiffrorna baserar man på landssnittet (enl. världsbanken) för resp. land där de anställda bor och arbetar.
Detta dubblerar man sedan för att undvika ev. ”felräkning” och för att kompensera för ”konsumtion”/import.
(Ingen analys görs av de egna medarbetarnas ”livsstil” jämfört med resp. lands ”genomsnitt” etc.)
Samtidigt redovisar man i sin hållbarhetsredovisning oerhört begränsade uppgifter om det egna företagets och dess verksamhets klimatbelastning. Väldigt lite om mål eller verkliga framsteg. Underliga utsläppssiffror utan vetenskapliga omräkningsfaktorer. Väldigt lite transparens och inga siffror för sin mest väsentliga påverkan!
Ett typexempel på ”modernt avlatsbrev” – att köpa sig fri från ”skuld” och samtidigt fortsätta Business-as-Usual.
…alla CO2-utsläpp måste ner till noll – att lasta över sitt eget ansvar på någon annan är moraliskt oförsvarbart.
Modet…
Utmaningarna vi står inför är gigantiska. På ett decennium måste alla företag halvera utsläppen av växthusgaser från alla led av sin verksamhet. Men det räcker inte med det, sedan måste reduktionen fortsätta ner mot noll.
Den här omställningen kommer att skapa vinnare och förlorare. Det kommer att finnas företag vars verksamhet inte är kompatibel med en hållbar värld. Men det kommer också att uppstå nya företag.
För inte så länge sedan när jag höll ett föredrag om hållbar utveckling satt en ”myndig man” i publiken och lyssnade. Efter ett tag så reste han sig och sa; ”Om vi gör allt det du menar att vi måste göra så kommer ju världsekonomin att krascha!” Varpå han, med en självbelåten min, satte sig ned och såg sig triumferande om bland de övriga åhörarna. Min motfråga blev:
”Vad tror du kommer att hända med världsekonomin om vårt klimat och vår resursförsörjning kraschar…?”
Mod innebär inte bara att övervinna sin rädsla. Det handlar också om att våga ta ansvar för sin och sitt företags egen utveckling. Istället för att reaktivt sitta och vänta på att något kanske kommer att hända som fixar allt, eller att någon annan skall lösa problemet.
Förnekelse & marginalisering…
Vid ett tillfälle när jag på ett möte redovisade en klients ”fotavtryck” avseende energiförbrukning och CO2-utsläpp. Avbröt en representant från ett lokalt energiföretag (som ofta är snabba att framhålla sin hållbara ambition) min presentation och sa:
”Du skall inte redovisa siffervärden för förbrukning och utsläpp i absoluta tal, du måste redovisa dem ”per enhet”. – Hur skall ni annars kunna fortsätta er tillväxt…!”
Representantens prioritering av fortsatt tillväxt och ointresse/förnekelse av konsekvenserna var slående.
Klimatet bryr sig inte ett dugg om ”utsläpp per enhet”. Det reagerar på faktiska absoluta utsläpp.
Att redovisa ”utsläpp per enhet” för att slippa redovisa de, ofta mer ”graverande”, totala utsläppen är ju ett inte helt ovanligt trix för att vilseleda och marginalisera sitt ansvar.
(En titt i energiföretagets hållbarhetsredovisning visade överhuvudtaget ingen redovisning av totala utsläpp, annat än en referens till en ”egenutvecklad” redovisningsmodell utan stöd i internationell redovisningspraxis…)
Vart är vi på väg…
När vi nu är på väg från Holocen in på helt okänd mark i Antropocen. Är det många som försöker definiera hur målet skall se ut. Det är allt från utopiska idéer om kolonier på andra planeter, robotiserade samhällen som styrs av artificiell intelligens, självkörande bilar, elflygplan, allehanda teknik-fixar, GMO-modifierade grödor mm. Men det finns också närmast dystopiska bilder av en nästan ödelagd planet med mur- och taggtrådsomgärdade, introverta samhällen som ”bryskt” försvarar sin egenart och sin livsstil. Samtidigt som de avvisar alla utifrån kommande influenser och invitationer till samarbete…
Det är alla trender som betecknas som mer eller mindre ”oundvikliga” av sina förespråkare.
Inte underligt att många har svårt att se ”vart vi ska” som mänsklighet. Ingen vill väl satsa på ”fel häst”. Efter åratal av ideologier som kraftfullt förespråkat fri marknadsekonomi och individualism framför ”tillsammans” är vi kanske inte heller så kompromissvilliga…
Men en exakt beskrivning av målet är inte det allra viktigaste!
Det viktigaste är istället gränsdragningen mellan området där vi vill ”landa” och området som inte är hållbart.
Ännu bättre – den gränsdragningen vet vi redan väldigt mycket om och kan definiera med vetenskapligt baserade och konkreta begrepp. Begrepp som dessutom kan tillämpas redan idag för att kartlägga hur nuläget verkligen ser ut och vad som har en framtid i en hållbar värld.
Istället för att lägga mängder av energi på att i detalj försöka gissa hur framtiden skall se ut. Kan vi alltså konkret definiera gränserna för en hållbar ”landningszon” och sedan använda energin till att, med stöd av konkreta ”gränsbegrepp”, utforma den allt annat än enkla resan dit.
Vi kan alltså, med tillräcklig noggrannhet, definiera målet och kan därmed undanröja ”farthindret”…!
All-In för en hållbar värld – Full fart framåt!!
PS: Nyfiken på hur man definierar ”landningszonen” och börjar ”i rätt ände” – Hör av dig!
